Vår och vårtrötthet

Har tagit olovligt många sovmorgnar denna vecka, men vet ni, ibland blir det bara så. Ibland är det kroppen som säger att den behöver sömn för att orka. Försöker också komma ihåg att vårtrötthet ofta överraskar mig den här tiden på året. Man blir trött, och får sedan ångest för att man är trött och sur precis när våren är här och naturen vaknar till liv och är motsatsen till en själv – ljus och full av liv.

Har också blivit ganska bra på tupplurer. Försöker lyssna på mig själv när jag känner mig trött och helt enkelt går och lägger mig en stund. Plus att jag har de mysigaste tupplurskompisarna, Tesla som kryper upp och lägger sig tätt intill en och värmer, och så Bentley som alltid vill vara där jag är.

Men visst känns det vårigt nu? Okej kanske inte imorse med minusgrader och frost, men de senaste dagarna med solen, de dammande gatorna och fågelkvittret?

Sista måndagen i Februari

Igår var jag helt säkert på att det var fredag, så ni kan gissa hur besviken jag blev när jag insåg att det var söndag istället. Hade mycket på agendan igår så det gör väl att jag trodde jag hade ledighet framför mig.

Det var otroooligt svårt att vakna idag. Stängde av alarmet 5:15 och vaknade nästa gång 7:15… oj då. TUR att jag har flexibla arbetstider. Men inte lika tur att jag nu hamnade mitt i rusningstrafiken istället och det tog mig 1h 35 min att köra till jobbet.

Den här veckan är den sista i februari och sen börjar mars 😮 Om januari var evighetslång har februari sprungit förbi på tio minuter. Men längtar till våren, så det får gärna bli mars för den delen. Det är ljusare och ljusare ute och solen värmer, körsbärsträd blommar i Åbo och snödroppar tittar fram i Helsingfors. Ska bli spännande att se hurdan vår och sommar det blir. Men än är vi inte där utan i denna sista vecka i februari. Jag har mycket program som bl.a. en föreläsning, en bio-premiär, agilityträningar och så det vanliga med jobb och ridning förstås, och på torsdag kommer Jani hem igen ❤

Och ja, det känns extra vårigt att jag idag har mina vita Converse på mig – inget är så vårigt som vita tygskor.

Lördagslistan

Tänker på: Mina bästa skor jag använt hela vintern som Tesla söndrade igår. RIP 😓 Unnade ju mig själv ett par sköna arbetsskor i äkta läder i höstas och älskade dem så. Mjuka som morgontofflor var de också. Nå, kan bara skylla mig själv då jag lämnade dem framme när jag gick till stallet igår kväll. Men det tröstar inte så mycket…


Tittar på: Netflix, just nu kollar jag lite turvist på olika serier bl.a. Working Moms som jag gillar mycket och så serier jag fortsätter att kolla på av okänd anledning som Jane The Virgin. Tittar också ganska mycket på Instastories pga. som blogg men behöver inte läsa.


Läser: Bloggar. Jag läser faktiskt inget annat, eller ja nyheter ibland. Men annars bara bloggar.


Planerar: En eventuell resa i Mars till en Europeisk huvudstad, måste bara få ihop resekassan först innan jag vågar tro att vi kan åka. Vår minisemester i Amsterdam förra våren var nämligen en av de bästa någonsin, och vi är i behov att åka bort en liten stund.


Har på mig: Mina svarta mjukisbyxor som jag fick till födelsedagen och så en puderrosa oversized t-shirt jag sovit med, skönt med ledig lördag.


Lyssnar på: Stormen Deja vu som härjar där ute, vinden och regnet som smattrar mot fönsterbrädet, Tesla som gnagar på ett tuggben och Bentley som flåsar för att han har varmt. Annars är det knäpptyst hemma hos oss, precis som jag gillar det. Ingen TV, ingen musik. Tycker att mina sinnen överbelastas under vardagarna så jag fullkomligt njuter av tystnaden nu.


Känner: Jani åkte ju iväg på arbetsresa igår så det känns konstigt utan honom igen. Men känner mig utvilad, det känns skönt med ett ledigt veckoslut. Ska bara vara.


Äter: Äter sämre när Jani är borta pga orkar inte stå och laga mat själv, utan måste vara något som går att laga/värma fort. Har inte ätit frukost än, för måste åka och handla.


Vill ha: En manege, dvs ett ridhus att rida i så man kan rida även under stormiga dagar som denna. Och hundra miljoner euro, tack.


Ser fram emot: Att ha tid för mig själv denna helg.

Glad fredag, helgplaner och tre söta djur

Glad fredag!

Jag är på relativt bra humör idag så jag tänkte kika in och säga hej. Jani har varit hemma en hel skön vecka. Flickorna var hos oss förra helgen, vi besökte min syster och åt kaka, och såklart Rocky road, för att fira hennes födelsedag. Vi har badat i bubbelpoolen. Jag har haft några lyckade agilityträningar med Tesla och där går det bättre för varje gång. Och så har Runo varit härlig att rida de två senaste dagarna, så trots storm efter storm så är jag glad.

Nå, Jani åker iväg idag och är borta till nästa torsdag och jag planerar att stanna inne cirka hela helgen med Netflix och hundkramar. Om vi inte blåser iväg ska vi gå ut på långa promenader, och skulle det nu av någon anledning inte storma så ska jag rida, men känner likaväl att jag med gott samvete kan ge Runo någon dag ledigt.

Så ja, min helg ska bestå av dessa tre gulliga djur som råkar vara mina 💕

River av blogg-plåstret

Okay nu bara gör jag det, river av ett första inlägg som ett plåster. Snabbt och smärtfritt. Varför ska det vara så svårt att skriva inlägg efter en paus? Ju längre det går, desto svårare blir det. Som om man var skyldig en förklaring? Helt knäppt ju.

Så. Var har jag varit och vad har jag gjort? Hemma. På jobbet. I stallet. Har jobbat väldigt duktigt med mina nya arbetsuppgifter som projektledare, och har inte haft mycket tid över. När jag väl kommit hem har jag sett det som min uppgift att hänga med hundarna som varit ensamma hela dagen, bortsett från min underbara mamma som snällt nog släppt ut hundarna i hundrastgården nästan dagligen. Nu när Jani är mycket borta pga jobb känns det som om jag måste maxa tiden med hundarna. Vi gosar extra mycket morgon, eftermiddag och kväll. Jag försöker jobba hemma två dagar i veckan, försöker att korta dagarna där jag kan och åka hem tidigare. Dåligt hundmamma-samvete finns det ändå gott om.

En annan orsak till att jag inte haft lust att skriva här är för att jag har mått dåligt. Jag har mått dåligt pga min häst och så har jag mått dåligt för att jag mått dåligt pga något som skulle vara det bästa i mitt liv. Fatta vilken ond cirkel? Inte undra på att jag en PMSig söndag bara bröt ihop och bara grät hela dagen.

Det har alltså inte gått så bra med hästen på sistone. Han var plöstligt rädd för allt, såg spöken överallt, var svår att rida och jag blev…. rädd. Rädd för att rida min egen häst?! Skämdes. så. himla. mycket. Samtidigt var jag så rädd att misslyckas att jag slutligen var tvungen att öppna upp och börja prata om det för annars skulle jag ha blivit knäpp. Mina grannar som äger stallet var lyckligtvis på plats och stöttande. Vi kom fram till att Runo nu kände sig som hemma, och därför vågade börja testa mig. Han hade lyckats göra mig osäker och därmed en dålig flockledare. Mina grannar fick mig att förstå att det nu var dags att visa honom att jag minsann var en självsäker ledare och att han kunde lita på mig. Och vips… en förändrad häst. Nu kan det vara för tidigt att säga, det har bara gått 5 dagar sedan jag ändrade hur jag hanterar honom, men han är en helt annan häst. En härlig häst igen!

Vad annat? Jo jag har haft sönder min telefon. Och den går inte att laga mer sa de. Så nu står jag och velar mellan vilken telefon jag vill köpa. Min gamla telefon var en 5 år gammal iPhone och efter att ha haft iPhone sedan 2010 känns det svårt att byta till något annant. Samtidigt har jag velat pröva den nya Huawei telefonen redan ett tag då den har en skitbra kamera t.ex.

Nu är det dessutom redan trettonde februari och det är fortfarande ingen snö. Det snöade lite förra fredagen, men det regnade bort på söndagen. Fastän det inte känns som en ”riktig vinter” så är det himla skönt utan snö nu när jag har häst, man kan rida varje dag utan att fundera på om det är halt eller att snön fastnar under hovarna. Det är ljusare på eftermiddagarna också, vi har kunnat rida ute utan belysning! Jag kör hem från jobbet utan helljus! Så härligt. Solen är dessutom varm när den väl träder fram. Det känns verkligen vårigt. Månne det alls kommer snö?

Puh, såja. Det var väl ungefär allt jag ville säga? Det här har fastnat på kameran medan jag varit borta, varsågoda.

Det var vår igår

Det är tjugonde (!) januari och vi har fortfarande inte snö! Vad är det som händer? Igår gick jag till stallet mitt på dagen, så skönt att rida medan det är ljust ute för omväxlings skull.

Ridningen gick jättebra och på vägen hem var det så vårigt väder med sol, gröna åkrar och lerig väg och så varm sol emot ansiktet.

Vet inte om jag vill ha snö nu mer? Helst inte efter mars i alla fall.

Tisdagslunch

På tisdagen förra veckan, hade jag den äran att få uppleva lite vardagslyx i form av lunch med en bästis. Min kompis Ida är ju mammaledig, och jag jobbade hemifrån och kände mig ensam då Jani var på arbetsresa, så det passade utmärkt att ta en lite längre lunch och träffas. Dessutom blev jag bjuden på lunchen, som en försenad födelsedagslunch.

Vi ville båda pröva ett lunchställe vi inte varit på innan, nämligen Ingalills Salladsbar här i Karis. Det var lunchtider såklart så vi var ute i god tid, vi var först på plats och paxade det bästa bordet, men så kom det inte så mycket folk sist och slutligen? Det var väl två eller tre olika lunchgäng som kom men annars var det tyst. Synd nästan, hoppas stället har tillräckligt med kunder för att kunna hålla öppet.

Ingalills var en trevlig överraskning, och påminde och caféet Pluk som vi besökte med Jani i Amsterdam. Så fint, att det äntligen kommit lite mysiga caféer till knutarna med lite modern europeisk feeling! Lunchen, bestående av en salladsbuffé med tacos, pajer, soppa och gratäng, var urgod och jag åt mig alldeles mätt. Medan vi åt kunde vi prata om allt som är viktigt i livet som barn, hundar och jobb bland annat. Det hela avslutades ännu med varsin tårtbit, och jag undrar om en tisdagslunch ens kan bli bättre? Svar: nej. Det här måste vi göra om! Dessutom är det min tur att bjuda Ida på en försenad födelsedagslunch

Namngivning 🧸💙

I lördags var det äntligen dags för min kompis Idas bebis att få ett namn. Eller ett namn har han redan haft en tid, men Ida och hennes sambo har varit så hemlighetsfulla med namnet att ingen har vetat vad det är. Så det var med förväntan jag i lördags körde mot Fiskars där namngivningsfesten skulle ta plats. Det var en solig och frostig januarilördag och Fiskars var fint som alltid.

När jag kom fram fick jag se lilla pojken vi var där för att fira, men sedan sov han resten av festen, som på beställning. Namnet fick vi inte heller bara veta sådär, utan namnen avslöjades genom flere rundor av hängman, vilken rolig idé! Först fick vi gissa till oss mellannamnen, men när vi skulle gissa förnamnet lurade Ida och hennes sambo oss med ett helt annat, lite konstigt, namn bara för att se vår reaktion. Som tur kunde vi snabbt läsa av deras miner att de skämtade, och så efter en sista runda hängman fick vi veta att deras söta lilla pojke ska heta Dominic ❤

Ida hade själv bakat nästan allting vi fick att äta, och allt var givetvis dö-gott. Speciellt smörgåstårtan, nam! Efter kaffet och kakan öppnades lite paket, vi skrev i gäst boken och så på slutet vaknade Dominic igen, precis passligt för att ta lite bilder. Kunde inte ha varit bättre tajming.

En ny vardag

God morgon, här sitter jag vid köksbordet medan det sakta blir dag därute. Jobbar hemfrån idag, planerar lunch med min kompis Ida och så har jag precis sett första avsnittet av Äkta Billgrens på SVT play (som jag blev förvånad över att det går att se på i Finland).

Jani började sitt nya jobb i fredags, vilket betyder att han ca. fem dagar i veckan är bortrest på mässor och arbetsresor, så det är en liten (gigantisk) omändring i vår vardag. Som tur är det inte varje vecka. Den här första resan är dock lite längre och han kommer hem först i fredag, alltså ska vi vara en hel vecka ifrån varandra, tror vi aldrig varit det innan? Eller?

Det är samma företag som han jobbade på 2016, så vi har ju levt en liknande vardag förut där Jani ofta är bortrest. Ändå är det mycket som ändrat sedan 2016, vi har ändrat sedan 2016. Det är inte längre sån panik att han är borta. Vi bråkar inte längre när han ska resa, utan är trygga i vårt förhållande och vet var vi har varandra. Jag håller igång min egen vardag, jobbar hårt, tar hand om vårt hem och hundarna och tillbringar tid i stallet. Har i smyg även längtat efter lite egentid, något som alltid varit viktigt för mig.

På kvällarna känner jag mig mest ensam, och jag kan få lite panik över att det är såhär jag ordnat mitt liv. Men så fixar jag middag för en, kryper upp i soffan med hundarna efter en lång dag och tittar på andra säsongen av ”You” på Netflix, och så lägger jag mig tidigt och det känns inte så farligt ändå. Lite smygskönt nästan. Fast det är klart jag saknar Jani. Det är ju ändå han som är min trygghet, mitt hem.

Så det är en ny vardag att vänja sig med, och de olika känslorna kommer och går i vågor. Fyra dagar har redan gått, och om tre dagar är han hemma igen. Tror det gör oss gott att sakna varandra lite också. Har redan planerat date night för när han kommer hem och vi ska bl.a. gå och se på den nya Bad Boys filmen på Bio Pallas här i Karis ❤

Något att se framemot

Trots att det vädermässigt fortfarande är höst och vintern inte har börjat, ser jag redan framemot våren och sommaren. En av mina höjdpunkter förra sommaren var en fyradagars ridkurs i Esbo. Det var en jättelyckad kurs och jag njöt verkligen. Stallet hade många kurser jag gärna hade velat gå, men gav mig själv lov att gå en kurs per sommar.

Från början av året, då jag vet att de publicerar kurserna vid årsskiftet, har jag gått och kollat deras sidor och väntat på att kursprogrammet skulle släppas. I onsdags hände det äntligen och inom tio minuter hade jag bokat sommarens kurs.

Måndag till torsdag en vecka i Juni ska jag igen få gå på ridkurs. Denna gången en kurs om galoppombyten, spännande! Ser framemot de kunniga hästarna och fyra dagars intensiv ridning. Så roligt att ha något roligt att se framemot 🙂

%d bloggare gillar detta: