Tro mig

När jag skulle åka hem från Cairo till Hurghada på onsdagkvällen, ringde Ahmed till bussföretaget på förhand för att kolla vilka bussar det går. Det skulle gå en DeLuxe buss kl.19, en vanlig buss kl.21 (samma som jag åkte till Cairo med) och så skulle det gå en ”shit-bus” som Ahmed kallade det kl.23.30. Jag ville ha så mycket tid där som möjligt så jag sa till Ahmed att jag bra kan ta shit bussen. Vad är det värsta som kan hända? Jag vill ju ha så mycket tid där som möjligt. Vill åka hem så sent som möjligt. Det är värt det. Eller hur? NEJ. För guds skull åk aldrig shit-bus!

Så fort jag stiger på bussen märker jag att jag gjort ett misstag. Jag borde ha åkt tidigare med en bättre buss. Säten är sönder. Vissa säten kan man inte fälla bak, vissa säten (som min) får man inte i normalt läge utan ligger bakåtlutad helatiden. Sätena är sönder. Armstöden är sönder. Golvet är sönder. Lamporna är sönder. Det mesta som kan vara sönder är det. Och… jag ser en kackerlacka krypa över golvet. Fy fan. FY. FAN. Men det nästa värsta är sällskapet. Bussen är fullpackad. (Och jag fick den sista biljetten till Hurghada, vilket var tur i sig, för annars hade jag varit seriously screwed!) Här sitter en blandning av gamla och unga, men alla Egyptiska. Fattiga. Och jag har ungefär 34 par ögön som stirrar på mig hela 6 timmarna tillbaka till Hurghada. Men bussen åker alltså och jag kan bara be att de nästa 6 timmarna ska gå snabbt. Jag somnar. Men vaknar 00.35 av att busschauffören sätter på en arabisk film från 1985 på högsta volym. You have got to be kidding me? Jag är förbannad men lyckas få sömn. Tills jag vaknar 02.15 av att bussen stannar och en inspektör kommer ombord bussen för att göra en kontroll (detta skulle aldig ha hänt på en ”bättre” buss). Han ber ID av de flesta, vissa har, vissa har inte. De som inte har, måste gå ut på förhör. När han kommer fram till mig frågar han om pass. SHIT. Jag har inte passet med mig. Han pratar lite engelska så jag förklarar att mitt pass ligger hemma i Hurghada. Mannen ser lite misstänksam ut och frågar efter visum. SHIT. Svetten börjar rinna i pannan då jag förklarar till honom att visumet ligger i mitt pass som alltså ligger hemma i Hurghada. Jag kan redan se det framför mig; att han ska ta mig ut ur bussen, ta mig in i ett litet rum på förhör som räcker flera timmar, jag måste ringa min chef och be någon åka in till kontoret för att faxa en kopia på mitt pass. Men nej. Han ser fortfarande misstänksam ut och frågar ”Commonwealth?” Och jag svarar Finland. Han säger bara okej och går vidare. Tydligen var Finland det magiska ordet som behövdes. Tydligen var Finland lösenordet.

Hur som helst, måste vissa personer gå ut på förhör, och det tar ganska länge. En timme senare åker vi vidare. Jag lyckas få sömn på något vis, trots min störande granne som pratar, stiger upp och rör sig helatiden. Men, 04.35 vaknar jag IGEN av att busschauffören sätter på Egyptiska komedifilmsnuttar från typ 1960, och på högsta volym såklart. Jag är gråtfärdig, vad är det här för skit? Jag är trött och sliten och vill bara sova, eftersom jag ska vara på jobb kl.09. Sov människor, sov! Men nej oljudet fortsätter ända till Hurghada dit vi anländer ungefär kl.06.50. Under den här tiden får jag bara sömn i små snuttar innan oljudet väcker mig med jämna mellanrum. Jag är trött och förbannad, och tackar gud när vi äntligen når busstationen i Hurghada.

Jag tar taxi hem, lagar mig färdig och åker på jobb.

Lärdomen i denna historia? Åk aldrig ”shit-bus”. Tro mig. Lär er av mitt misstag. Åk någon timme tidigare, betala lite mera. Det är värt det. Tro mig. Nu har jag åkt ”shit-bus” två gånger… första och sista.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: