Alexandria – Day III

Day 3

Steg upp 9, skulle gå och äta frukost men kom ihåg hurdan den varit dagen innan så beslöt för att inte gå. Lite före 10 gick jag ut till gatan där Ibrahim väntade med häst och vagn. Och som han hade sagt dagen innan, hade han idag en annan häst.

Vi stack iväg – första stoppet var Kom al-Dikkas Amfiteater. Ett fornminne, en kvarleva av den grekisk-romerska tiden i Egypten. Alexandria grundades av Alexander den Store, men mer historia tänker jag inte berätta, ingen annan är intresserad. Varför spenderade jag mina lediga dagar med att besöka dessa historiska ställen? Varför inte bara lata mig, sola lite eller shoppa? För att jag är intresserad, för att det är mitt jobb det handlar om, jag är ju guide och – innerst inne är jag lite nörd.

Amfiteatern var allt jag hade hoppats på, kan säkerligen inte jämföras med de massiva amfiteatrarna som man kan se i Italien eller Grekland, men ganska respektväckande för att vara i Egypten. Bilder kommer senare.

Nästa stop var Pompejus kolonnen. Inte vad jag hade väntat mig. Hade väntat mig ett vanligt torg, där i centrum en stor kolonn. Vad jag hittade var en fin plats, fortfarande under utgrävning, med en massa annat att se än ”bara” en kolonn. Kolonnen var fin, men själva platsen gjorde det till en upplevelse. På vägen till kolonnen körde vi dessutom genom de mera lokala områden i Alexandria. Områden man inte ser annars, så det var en väldans tur att jag hade med mig Ibrahim. Dessutom är det alltid lättare att röra sig bland araber när man har en arab med sig. Den mängd uppmärksamhet man får som ensamresande kvinna i detta arabland – det är näst intill sjukt. Nej det är inte farligt, långt ifrån, men det är irriterande som fan när man inte kan röra sig mer än 5 meter utan att nån kommer och pratar med en eller visslar efter en. Men som sagt hade jag Ibrahim med mig, så för det mesta lämnade alla mig ifred. Egypten är inget farligt land, ni ska inte förstå mig fel. Men det är ett arabland, vilket säger det mesta i sig själv.

Efter kolonnen styrde vi hästen mot Kom ash-Shuqqafas katakomber eller gravar. Dessa enorma gravgrottor härstammar från c.100-talet e.Kr. och innehåller mest romerska gravar, en del egyptiska. När jag kommer dig, köper jag biljett, lämnar ifrån mig kameran som inte får tas med på området och så kommer det en man emot mig. Jag vet alltför väl vad han vill. Som guide är jag van med dessa ”guider”. Det är alltså vakter på området som ”frivilligt” guider turister omkring, berättar lite historier och förväntar sig dricks efteråt. Vi brukar varna våra turister om dessa ”guider”. Men han följde efter mig ändå, började berätta lite om katakomberna – och herregud vad mannen hade information. Han berättade hela tiden något om varje grav, han tog mig till gångar dit inga andra turister går, visade mig saker inga turistgrupper ser och gjorde det hela mer intressant. Innan vi gick ner i katakomberna, berättade han att man funnit största delen av gravarna i misstag. Man hade hittat några få gravar, och höll på att gräva ut området när en åsna med vagn plötsligt föll igenom jorden rakt in i en stor grav. Hela tiden försökte jag få fram vad som hade hänt åsnan, men alla jag frågade blev konstigt tysta. När mannen hade visat mig de romerska katakomberna, kom vi in till ett rum med större gravar och i mitten fanns en glaslåda med ett skelett i – det var åsnan. ”Here is the donkey”. Man kunde tydligt se käkbenet av ett hästdjur, och jag fick även veta att de större gravarna var för hästar. Romare var som känt väldigt noga med sina hästar, och även de fick alltså begravas i katakomberna.

Allra längst ner i katakomben är det täckt med vatten, men vi gick på stora plankor eller bräder. Vi stannade utanför en grav, väntade på att turisterna gick ut, och när det gått rev han upp en av bräderna från golvet, och  där under visade det sig vara ännu en lite grav där  5 mumier hade staplats på varandra. Otroligt! Man får definitivt inte åka till Alexandria och missa katakomberna. Jag fick även se en grav som man aldrig grävt upp helt och hållet, och där kunde man se ett ben sticka upp ur marken, kusligt!

När vi var färdiga gav jag honom en rejäl tipp, och så fortsatte jag och Ibrahim på vår hästfärd genom äldre och fattigare delar av Alexandria. Återigen fick jag se saker jag inte skulle ha sett på egenhand, det var absolut värt priset att hyra häst  + vagn. Vi åkte genom den lokala basaren, förbi gravgården för kvinnor, sedan gravgården för män, vi åkte igenom gamla italienska kvarter, gamla franska kvarter där gatunamnen började på ”Rue de…”, jag såg många moskéer, några kyrkor och en massa annat. Vi åkte även förbi en stor marknad, där de sålde alla slags djur, en kött marknad alltså – fast med levande djur. Det gjorde lite ont i mitt hjärta att se dessa hönor, gåsar och kalkoner bara stå där på borden och äta utan att veta om att människorna som såg på ville äta dem. Men mest av allt dog jag lite när jag såg bordet med småsmå kaniner. Vem har hjärta att stå där och välja ut en liten söt kanin och tänka på vilken som smakar bäst eller vilken recept ska testas tillnäst? Dessa kulturskillnader, ibland överraskar de även oss guider, vi som tror vi sett det mesta.

Vi åkte även förbi hamnen, Egyptens viktigaste hamn, som står för största delen av exporten som går via havet. Sedan åkte vi längs smågator tillbaka till hotellet där jag betalade Ibrahim och så gick jag och åt lunch. 2½ timme tog vår stadsrundtur, värt varenda piaster.

Kvällen tog jag igen lugnt, kollade lite närliggande kvarter, bl.a. spårvagnstationen som låg brevid hotellet. På kvällen packade jag mina grejjer färdigt och satt väckningen på kl.05:00.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: