När livet förändras på några dagar

När ni ser mina tidigare inlägg kan ni se att den 27.1 är allting normalt, jag är i Hurghada, har just kommit hem från Alexandria. Nästa inlägg är från 2.2 då jag meddelar att vi måste evakuera alla våra gäster, alla våra guider – hela destinationen. Hur gick situationen från bra till katastrof på 5 dagar?

Just i detta nu, sitter jag i Finland. Jag har blivit evakuerad från Hurghada, från Egypten. Situationen är overklig.

Ni har alla läst och hört om situationen i Egypten, så jag tänker inte ta den historian här. Och har ni inte hört om det så har ni bott under en sten eller ute i öknen den senaste veckan. Det är alltså revolution på gång i Egypten. Demonstrationer sattes igång i Cairo, Alexandria och Suez. Internet stängdes av i hela Egypten, SMS gick varken att skicka eller ta emot. Pengarna började ta slut i automaterna, bankerna var stängda, mattransporten till butikerna stockade och prepaid korten tog slut. Det gick inte att ladda sitt prepaid konto någonstans. Det var nästan komplett media black-out.

Att utrikesministeriet bestämde sig för att evakuera Cairo har jag full förståelse för. Att vi slutade sälja utflytker till Cairo och Luxor har jag full förståelse för. Men medan blodiga demonstrationer och strider höll på i Cairo, vad hände i Hurghada? Ingenting. Ingen-ting. Vi hade en, en enda, minimal demonstration i Hurghada på fredagen 28.1. That’s it. Demonstrationen visste polisen om på förhand, det var planerat. Demonstranterna gick lugnt igenom stan med sina banderoller och sjöng på sina melodier. That’s it. En kväll, en enda kväll var det utegångsförbud i hela landet, sen gällde det bara de största städerna. Militärgrupper kallades till Hurghada för att vakta de viktigaste byggnaderna, men det var också allt de gjorde – vaktade. För ingenting hände.

Hur utrikesministeriet bestämde sig för att evakuera hela landet har jag inte full förståelse för. Säkerhet kommer först – det är självklart. Och hade jag vid en enda tidpunkt känt att min säkerthet var under hot skulle jag givetvis ha förstått det.

Men för att upprepa – INGENTING hände i Hurghada. Jag har evakuerats från Hurghada. Jag är en flykting. Jag tvingades lämna mitt jobb, mitt hem, min pojkvän, mina vänner – mitt liv. Jag blev tvingad att lämna mitt liv. Jag är i Finland. Här är min familj och några vänner. Men allt annat är kvar i Hurghada. Det är skönt att se min familj, men hur ska ja kunna fortsätta mitt liv när jag är tusentals kilometer ifrån det? Skulle jag motformodan inte ha haft en familj i Finland, skulle jag vara i detta land hemlös och arbetslös. Jag är PERMITTERAD.

Jag kan inte fatta att det är sant. Jag har evakuerats och permitterats. Jag känner en seriös våg av depression komma åt mitt håll.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: