Åh vad jag gillar finlandssvenskar, och vad jag gillar den glädjen som uppstår när en finlandssvensk möter en annan landsman utomlands. Den uppenbara gemensamheten. Vi har nåt gemensamt, vi hör ihop, med en förenad front möter vi världen. Vad beror det på att vi genast ”klickar”? Är det för att vi har något gemensamt, vi ser något bekant i dessa människor i en plats med endast obekant? Är det för att vi är en minoritet och känner att vi måste se efter varann? Är det nån speciell gen? Whatever det är, så är det underbart.
