Motgångar

När jag och Nina skulle flyga hem från Kroatien hade vi alltså många ruttflyg framför oss. Vi skulle flyga Pula-Zagreb-Wien-Helsingfors. Så fort vi checkade in till första flyget i Pula började motgångarna, flyget var en timme försenad. Men vad kan man göra, annat än att vänta. I Zagreb hade vi alltså en timme mindre tid på oss än vanligt. Här träffade vi på en jätte trevlig person som jobbade på Austria Arrows, inte bara tog hon alla andra i kön innan oss, men när vi sedan checkade in med Nina så gav hon oss platser på olika ändar av flygplanet, så vi satt sedan skilt ända till Helsingfors! Men ja, i Zagreb hade vi bara tid att köpa varsin kartong med chips och en vattenflaska innan vi boardade nästa flyg. Även detta flyga var försenat (men det är väl ingen överraskning att alla flyg där är försenade när det är helt vanligt att man börja checka in för flyget 20 minuter innan planet ska avgå?!). Vi visste redan på förväg att vi skulle endast ha 30 minuter på oss i Wien för att gå av flyget, söka upp transferdisken och checka in på nästa flyg, så när vi märkte att flyget dessutom var försenat blev vi lite nervösa.

Som tur var de väl förberedda på oss som anlände från Wien och skulle vidare till Helsingfors. De hade en paketbil som väntade på oss utanför flygplanet, som tog oss snabbt till terminalen där vi skötte boardingkort, passkontroll och security check. Efter det satt vi oss i bilen igen som då skulle ta oss direkt till Helsingfors flyget, och då märkte vi att vi hade 7 minuter på oss innan flyget skulle gå! Som tur hann vi, fastän vi var de sista som steg på flyget, alla andra satt där redan och bara väntade på oss.

Flyget till Helsingfors gick rätt så fort fastän jag inte satt brevid Nina, och jag träffade  henne så fort vi steg av planet. Så vi gick för att hämta våra väskor. Där stod vi färdigt och väntade när jag plötsligt hör i högtalarna ”Passagerarna Björklöf.. (+4 andra namn som jag inte uppfattade eftersom jag blev så chockad av att höra mitt eget namn) vänligen kom till informationsdisken. Passagerarna Björklöf…osv”. Jag vände mig till Nina och undrade vad fan det handlar om nu, men Nina gissade genast vad det var frågan om… våra väskor hade inte haft likadan tur som vi i Wien och de hade inte hunnit med flyget. Våra väskor var alltså kvar i Wien. Som om inte dagen hade varit tillräckligt lång redan? Min första reaktion till detta var ett högljudt ”Ei jumalauta!!”, men ångrade mig snabbt eftersom det viktigaste var att jag ju var i Finland, och det var ju faktist inte den trevliga damens fel. Vi fick veta att våra väskor skulle anlända nästa dag och leveraras ända hem till dörren.

Så mycket som jag reser både privat och med jobbet är det nog guds tur att detta inte hänt tidigare, och jag hoppas att det ska räcka med 1 gång på 1½ år.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: