Dagen då jag simmade med hajar

Den 15 December 2012 sitter jag på en båt som styr bort från Koh Lanta, emot de världskända Phi Phi öarna. Vi ska ut och snorkla, beundra fiskar och koraller. Färden tar en stund och jag njuter av vägen. Väl framme på vårt första snorklingsställe är det dags att byta om, ta på sig utrustningen och hoppa i vattnet Jag blir plötsligt nervös av någon konstig anledning och känner mig pirrig i magen, fast på ett gott sätt. Jag sätter på mig simfötterna, den orangea flytvästen, masken, och tar mig till båtens kant där jag sakta gå ner i det varma vattnet. Den orangea västen har sin betydelse; det är lättare att koncentrera sig på livet under ytan när man inte behöver koncentrera sig på att flyta, och samtidigt ser gruppledaren exakt var alla snorklare är.

Vi har kommit utanför den sydligare ön av Phi Phi, och vi ska snorkla runt en liten vik. Många av snorklarna snorklar för första gången, så jag snorklar lite före resten av gruppen och kommer först in till viken. Det är inte djupt, runt 2 meter bara. Jag simmar runt och tittar på de många olika koraller jag ser,och tänker på vad guiden Johan visat oss bilder på innan vi hoppade i. En och annan fisk simmar runt. Sikten är bra, och plötsligt får jag syn med något som har en ryggfena. En haj! Kanske..? Hajen är väldigt liten, runt 50 cm lång, och jag följer efter den en stund för att vara säker att det är en haj. Jag tittar upp och kollar var resten av gruppen är, de är på väg in i viken men är ännu en bit ifrån mig.

Jag sätter ner huvudet på nytt och simmar lite framåt, och så plötsligt ser jag ett mycket större djur simma framför mig. Jag tvivlar inte längre, det är en haj. Jag hinner tänka tusen saker på en halv sekund och samtidigt stelnar jag och flyter alldeles stilla och tankar som OH MY GOD rör sig i mitt huvud. Hajen simmar bara förbi och när hajen försvinner ur mitt synfält tittar jag upp igen och försöker få Johans uppmärksamhet så resten av gruppen också ska få se hajen. Men de är fortfarande för långt ifrån, så jag fortsätter. Jag hinner inte långt innan jag ser hajen igen, och en till, och en till, och en till. 4 hajar simmar framför mig, den största runt 1,5 m lång. Den här gången vill jag få en närmare titt på dem, så jag försöker simma efter dem, sakta och lugnt. Johan pratade om hajarna innan vi hoppade i och sade att om vi ser en haj kommer vi troligtvis att se en Whitetip Shark, med vitt på ryggfenan. Jag vill vara säker på vilken haj det är frågan om så jag försöker lägga så många kännetecken på minnet som jag bara kan medan jag följer dem en liten stund. Men en sak stämmer inte, eftersom dessa hajar har svart på ryggfenan. Jag följer fortfarande en av hajarna, som också hela tiden håller ett öga på mig, och till sist simmar den två varv runt mig. Det skrämmer mig lite och så kommer jag plötsligt ihåg vad Johan sagt om hajarna; de är ofarliga så länge man inte stör dem eller får dem att känna sig hotade. Så jag ger upp, hajen simmar iväg och jag hojtar och viftar till Johan. Jag får hans uppmärksamhet och jag försöker visa att jag precis sett 4 hajar.

Gruppen kommer fram till viken och vi snorklar vidare. Jag ser en av hajarna igen några gånger. När vi väl kommer tillbaka till båten berättar jag för Tony, reseledaren, att jag sett 4 hajar! Han är överraskad och frågar hur de såg ut. Jag förklarar att de hade svart på ryggfenan och Tonys överraskning blir bara större. ”Blacktip shark” säger JP, en av de andra dykinstruktörerna. Och då sjunker det in hos mig. Vi har precis simmat med 4 stycken Blacktip hajar. Det är helt otroligt ovanligt. Inte ens dykgruppen som var med oss på båten såg dem. Men vi gjorde det. Fyra stycken. Många gånger. På nära avstånd.

Whitetip hajen är den vanligaste här, och rätt ofarlig. Blacktip hajen ska man vara mer alert med. Den ska man inte störa säger Johan och Tony.

Men det är inte förrän på kvällen då jag lägger mig och tänker på det som hänt som jag för en sekund blir rädd. Jag har simmat med hajar. Det kunde ha varit farligt. Men den känslan ger snabbt vika till ett stort smile som breder sig och jag känner mig stolt över att ha varit med om det hela. Ett minne att dela med sig – dagen då jag simmade med hajar.

Johan som var med oss hela tiden, filmade även lite medan vi snorklade och han hade fått med hajarna också! Ska visa bilder bara jag får dem av Johan. Under tiden måste jag ju passa på att visa hurdan haj jag simmade med. Så ni får en lånad bild av den otroliga Blacktip Reef Shark.

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: