Den respektingivande elefanten

Jag har ridit elefant idag för första gången i mitt liv. Fine, ni har säkert gjort det många gånger och ser inget speciellt i det. Men för mig var det en dröm som blev verklighet. Jag älskar djur. Absolut älskar dem. Alla djur. Har älskat så gott som alla djur hela mitt liv, och fortfarande blir jag så otroligt glad över att få klappa en gatuhund till exempel.

Det här baserar sig i grund och botten på respekt för djur och en outömd vördnad för dessa skapelser som vandrar på vår jord med oss utan att kunna kommunicera, utan att vi vet hur och varför de blivit till. Jag blir så mållös av dessa magnifika kreatur. Samma sak då jag för första gången såg en val. Det var en späckhuggare, utanför kusten av Nya Zeeland. Jag var så imponerad att jag tappade orden, bara stod och stirrade. Hade jag varit ensam hade jag nog gråtit. Av beundran.

Men tillbaka till elefanterna. Vi red in i regnskogen på en liten liten stig, bara jag, min elefant och pojken som tog hand om elefanten. Några hundra meter bakom oss kom en annan elefant med en dansk familj på ryggen. Den danska familjens elefant hade dock antingen stigit upp på fel fot eller så var han hungrig för han stannade till vid varje buske och tog en munfull med löv och vägrade sedan gå framåt. Min elefant däremot var inte lika hungrig men hade ingen lust att gå i regnskogen ensam, utan han stannade varje gång och väntade på sin kompis. Det hjälpte inte att hota eller be, när en stor elefant vägrar röra på sig är det inte så mycket man kan göra. Men vi tog i alla fall en lugn skogspromenad i 45 minuter ungefär innan det var dags att gå tillbaka till centret. När vi kom tillbaka fick man köpa en klase bananer att ge till elefanten för 150THB, vilket egentligen bara är ett sätt att få turister att spendera mera pengar, men det brydde jag mig inte om utan ville gärna ge min fina elefant en klase bananer för den lilla ridturen jag fått.

Så han stog snällt brevid mig, och plockade upp en banan efter den andra med sin snabel medan jag rev dem av klasen. Fick även klappa honom på huvudet lite. Min elefant var alltså en hane, och han var rent av 30 år gammal, så äldre än mig. Han var så fin med sin sträva gråa hud, sin snabel och sina sorgliga ögon. Tog massvis med bilder som jag ska lägga upp sen.

Elefanter alltså, finns det något mer respektingivande?

Min fina elefant på Sumate Koh Lanta Safari.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: