Thailand, del 40

Sedär, hej igen.
Lorenzo har åkt hem och därmed har jag igen mer tid för att uppdatera här. 18 dagar gick så otroligt fort. När jag vaknade ensam imorse var det nästan som om jag hade drömt allting, som om han aldrig varit här. Men han var här, och det var skönt. Skönt att ha sällskap, att ha tidsfördriv, att ha någon att prata med om annat än jobbet.

Samtidigt var det tugnt. Robert var på semester den sista veckan så jag fick gå en fin balans med att jobba tillräcklligt för att göra mitt jobb bra eftersom jag var den enda på jobb, och med att jobba så lite att jag även skulle ha tid för Lorenzo. Jag hade tre, fyra halvlediga dagar i veckan medan han var här, men ingen helledig. Oftast jobbade jag morgonen, från kl.9 till lunchtid och sedan hade jag tid för honom. De dagarna jag inte hade fullt upp med jobbet vill säga. Det var en massa på gång på jobbet så stressade ganska mycket över det. Två av mina halvlediga dagar blev jag dessutom uppringd och ombedd att gå till kontoret för att fixa några saker som inte kunde vänta.

Det värsta var dock det dåliga samvetet. Dåligt samvete över att jag kanske lämnade några jobbsaker på hälft, skötte inte allting så fort som möjligt för att jag ville ha tid med Lorenzo. Samtidigt som jag hade dåligt samvete att han hade åkt så långt för att vara med mig, och så jobbade jag största delen av tiden.

Lorenzo var förstående, det var inte frågan om det, han visste ju att jag måste jobba medan han var här. Men det var frågan om att jag inte kunde tillrättiggöra det i mitt huvud.

Så jag satt oftast där på kontoret och stressade, försökte göra allt så fort som möjligt så jag kunde vara ledig sen. Det hela ledde dock till mera stress. Det kändes som om jag rusade till allting. Som om jag rusade för att slappna av helt enkelt, utan att någonsin komma fram till det där avslappnade sinnestillståndet. Jag tänkte på jobbet hela tiden, när jag vaknade, när jag simmade i havet, när jag åkte scooter och jag vaknade flere gånger mitt i natten och låg vaken och tänkte på jobbet. Det var hemskt.

Men nu har jobbet lugnat sig och Lorenzo åkt hem. Så jag har gått från en superstressig till en  superlugn tid. Åt fruktost på ett av våra hotell imorse, jobbade 9-12, gymmade, åt lunch och så har jag slappnat av hemma.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: