Livets pusselbitar

Arbetsintervjun igår gick helt okej. Jag fick frågor om mig själv, jag ombads berätta mer om mina framtidsplaner och mitt sätt att arbeta, och om en kvart fick jag redan gå. Vet inte om det är bra eller dåligt, men det verkade helt okej i alla fall. Förutom att en av de två männen som intervjuade mig var så snygg att jag genast glömde hans namn efter att han presenterat sig. Det händer inte ofta.

Dagen avslutades ännu med en promenad med Ida och hennes hund Dixie, först i Karis och sen här hemma ute på landet så det blev en riktig långlänk sist och slutligen. Men skönt att röra på sig och vara ute. Fick mig att än en gång längta efter en egen hund. Nu hoppas vi på det bästa angående jobbet, så kanske jag kommer ett steg närmare drömmen om en egen hund. Kanske pusselbitarna snart börjar falla på plats.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: