Jag släpper taget för sent

Tog tidiga morgontåget hem till landet. Lämnade storstadens regnväder och dåliga atmosfär och tog mig hit för att andas, för att vara och för att försöka tänka på något annat. Visserligen regnade det här också men besökte mormor, mötte upp Ida för en sen lunch/tidig middag och kastade av agressionerna i hundparken. ”Jag släpper taget för sent” blev diagnosen av min alltid pålitliga terapeut/filosofvän Ida. Så sant, på så många plan. Jag har svårt att hitta rätt ord för hur jag känner mig just nu.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: