Vilken kväll!

Vilken rolig kväll jag hade igår! Helt toppen, verkligen awesome! Smilar som en fåne här på jobb bara jag tänker tillbaka på den. En helt vanlig kväll, fast ändå inte.

Efter att jag softat hemma i x antal timmar efter en hård dag på jobbet, åkte jag spårvagn och mötte Teemu utanför hans lägenhet. Därifrån tog vi metron (fast jag sagt till honom att min mamma avrådat mig från att åka metro sent på kvällen, haha) in till stan för att besöka det jourhavande apoteket på Mannerheimvägen. Har haft någon konstig försträckning i min ena fot i en vecka, så nu fick det räcka. (Detta var inte av de roliga sakerna med kvällen dock)

Med Voltaren i handen stegade vi nervöst in på Kinopalatsi, eftersom jag dumt nog inte hade förbokat biljetter. För en populär film. En lördag. Till kvällsvisningen. Men vi fick ett par biljetter ändå, och så tillbringade jag nästa 15 minuterna med att välja lämpligt biogodis.

Biosalen var så gott som full och filmen var helt okej. Ingen höjdare, men rolig. The intership alltså, om ni vill ha ett gott skratt. När filmen var slut, kom vi strategiskt ut på gatan nästan mittemot Molly Malones, där jag och Teemu haft en annan legendarisk kväll ute en tid sedan (det är en annan historia), så vi stegade över vägen och in i baren.

Molly Malones var fullpackat (det var något liveband som spelade) och vi hade skitkul med Teemu. Allt från osläckbar törst, till att balansera ölglas på huvudet till opassande samtal om Japansk anime och lonkero. Sällan skrattat så mycket som under den kvällen. Och allt det här på bara 1½ lonkero. Skönt med människor man kan vara sig själv med.

På väg hem i spårvagnen hade jag ännu en intressant diskussion med en total främling. Han (full) frågade om jag skulle pole-dansa och jag (road) avböjde snällt men frågade om han kunde tänka sig dansa istället. Sedan frågade han om Teemu var min pojkvän (det är han inte) och jag lekte med (för att undvika den oundvikliga fortsättningen) och han var väldigt imponerad av Teemus lugna sinne, menade att det är bra med människor som tar det lugnt och sa att han själv minsann skulle gorma och skrika om någon försökte stöta på hans flickvän. På nästa hållplats skiljdes våra vägar tack och lov, den fulla mannen och hans kompis gick åt ett håll, Teemu åt ett annat och jag tog följande buss hem och var hemma förvånansvärt tidigt.

Kuitti ja kiitti!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: