Besviken på skolan

Äntligen har jag både tid och en fungerande dator tillhands så jag lovade min kompis att jag skulle slänga in ett inlägg idag.

Livet går på ganska bra efter den mördande spysjukan, men jag har en grej som får mig att känna mig ledsen ganska ofta, så jag tänkte att det kanske är bättre att skriva ut det. För jag är så trött på min skola att jag är fem före att ge upp. Jag menar, jag lär mig absolut ingenting där. Och om jag frivilligt ansöker om att få studera, så gör jag det för att lära mig något. Vi har pratat om det med några kompisar från min klass och de är av samma åsikt. Så vi beslöt oss för att ta upp det med vår professor senast vi hade föreläsning. Och det var lika med noll. Professorn var verkligen inte öppen för kritik och stängde av oss helt resten av dagen.

Professorn menade att det är skolans sätt att lära. Punkt. Utlärningen på vår skola går ut på att vi delas in i grupper, får varsin text/artikel att undersöka och skriva en essä om och sedan ska vi med hjälp av den texten lära ut ämnet till de andra i klassen. Ingen professor som föreläser, utan vi lär varandra. Detta kanske är nytänkande och modernt, men då jag inte lär mig något så blir jag så frustrerad. Förra veckan hade vi faktist ett undantag, och vi blev undervisade i en och en halvtimme innan det var dags att lyssna på de andras presentationer resten av dagen.

Men jag menar, klart jag kan läsa en artikel och berätta för de andra vad jag läst. Men jag vill att någon ska förklara för mig artikelns varför och hur och gå in i saken djupare. Analysera, berätta, ifrågesätta.

Skolans sätt att lära ut saker, och mitt sätt att lära mig går helt enkelt inte ihop. Och jag blir så ledsen. Jag vill ju lära mig, jag vill gå i skola och studera. Men jag orkar inte gå på föreläsningar som jag inte får ut något av. Och mest besviken blir jag, då vi tar upp saken med en professor, och så blir vi helt avstängda. Motivationen på noll. Det här är verkligen inte undervisning på magisters nivå och skulle det inte vara för min ambition så skulle jag ha gett upp redan. Men det är ditåt tankarna går varje dag. Att ge upp.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: