Min farfar

Det enda jag tänkt på de senaste tre eller fyra dagarna är hur lycklig jag egentligen är just nu. Därför har det också blivit lite mindre bloggning, för vem orkar nu läsa varje dag om hur lycklig någon annan är? Men jag är. Så otroligt lycklig och kär att jag faktiskt till slut blev lite ängslig. För man kan ju inte vara lycklig hur länge som helst? Till slut måste något illa hända eller va?

Ja den rädslan var ju inte helt obefogad visade det sig idag. Min farfar gick bort inatt.

Med ett bultande huvud, ömma ögon och en känsla av overklighet är det svårt att fatta att det är sant. När jag fick nyheten om min kära farfar kände jag hur pulsen började slå snabbare, jag kände mig andfådd och händerna började skaka. Fick som tur åka hem tidigare från jobbet. Ändå kändes det helt fel att vara ensam hemma med nyheten, så åkte till Jani istället. Söt som han är åkte han också tidigare från jobb för att vara med mig. Han tröstade mig, och fick mig att tänka på annat.

Just nu är jag hemma i Karis med familjen, skönt att ha dem nära.

Min farfar. Stålmannen, Joakim von Anka, JL Runeberg, Johnny Cash, är bara några av de stora ikonerna jag jämför mig farfar med. För han var en stor man. Inte fysiskt sådär, men han var en person man såg upp till. Och det känns så konstigt att han inte finns mer. Kanske just därför, för Stålmannen dör ju liksom aldrig.

Jag har ändå ingeting att klaga på. Att få leva ett 84 år långt liv (han skulle ha fyllt 84 om bara någon knapp vecka) och att få somna in i sin egen säng utan någon allvarlig sjukdom måste väl vara det ultimata sättet att gå vidare. Det är min dröm i alla fall.

Och att ha så många bra minnen av honom tröstar ganska mycket. Mitt första minne av honom måste vara från tidig barndom, då jag kommer ihåg att vi på sommaren gick ute på vår gård en solig och varm dag, och han tog mig famnen. Den största hedring man kunde få som liten, att vara i famnen på honom. Stålmannen. Min farfar.

En stor man. Många såg upp till honom. Han levde sitt liv och var med om tusen och åter tusen spännande saker som han alltid återberättade när vi var alla samlade över farsdag, jul eller diverse födelsedagar. Vad jag kommer att sakna alla historier. Även de vi hört tiotals gånger. En stor man. En man som gifte sig med flickan från grannhuset i ung ålder, en man som aktivt livnärde sin familj på jordbruk, en man som var stolt över sina tre söner och sina barnbarn, en man som älskade musik och alltid gick omkring och nynnade på någon låt, en man som även släppt flere cd skivor med egen musik, en man som ännu sent in i ålderdomen älskade skogen och kunde ofta hittas precis där, en man som hade starka åsikter. Min farfar.

”Vi ska inte sörja, vi ska hylla ditt liv.

Vi är ledsna, men så tacksamma för din tid.”

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: