Verkliga drömmar

Huj vilken natt jag haft. Drömt drömmar som verkat så verkliga. Vaknat till att jag gråter så mycket så jag skakar. Får kalla kårar över ryggen bara jag tänker på det.

I min första dröm, drömde jag att jag gick längs Antbyvägen hemma i Karis. Det hade snöat massor och snöplogarna var sönder. Lite längre fram längs vägen hade det yrt stora snödyner så det inte gick att ta sig fram. Jag kollade bakåt och såg mammas bil komma åt mitt håll, men det var så mycket snö att den fastnade. Bilen stannade, men ut steg inte mamma, utan min bortgångna farfar. Och jag blev så häpen i drömmen, att jag bara stod där med munnen öppen och undrade hur det kunde vara han.

Just då fick jag sån där känsla som man får ibland när man vet att man drömmer, och jag gjorde allt jag kunde för att inte vakna utan fortsätta drömma, för det var min enda möjlighet att få se honom.

Min fafa steg ut ur bilen och pratade sakta om något, han undrade vad som hänt när vägen var insnöad. Jag sa ingenting, utan gick bara fram till honom med munnen fortfarande öppen av häpnad. Vi stod där framför varandra en stund utan att säga något, och så kramades vi så jävla hårt och jag sa till honom (lite argt) ”VAR HAR DU VARIT?!

Och så vet jag inte hur drömmen fortsatte, för det sista jag kommer ihåg är att jag står där och kramar min fafa så hårt jag bara kan och är lite arg på honom för att han försvunnit ur mitt liv.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: