Perseiderna 12.8.2015

Den här dagen fick vi uppleva något vi inte upplevt förut. Visst har jag sett ett eller två stjärnfall förut, men den här natten såg vi ett flertal. Eller jag såg – låg ute på terassen på solbädden och stirrade mot himlen så jag till slut fick sjukt i nacken.

Först försökte mina ögon febrilt söka efter något som liknade ett stjärnfall. ”Kanske där! Eller?” ”Var det där ett?”. Det var nog bara mest min vilja som fick mig att se något, för när den första stjärnan sedan klart och tydligt rusade över natthimlen rakt över där jag låg, med en lång svans, visste jag nog att jag bara inbillat mig något litet innan. Den där första stjärnan föll ungefär 20 minuter efter att jag gått ut kl.23.20. Den var så otroligt vacker, jag tappade andan, började le och gick genast in för att rapportera till Jani vad jag sett. Han fortsatte se på film, men själv gick jag ut igen och så 5-7 nya stjärnfall, men ingen lika imponerande som den där första. Den var så otrolig, så magisk! Den varade en sekund, kanske mindre, men den var så tydlig, som om den varit bara några hundratals metrar ovanför mig. Så otroligt synd att jag inte har tillräckligt bra kamerautrustning för att fånga det hela, men här får ni några bilder från dagens iltasanomat som visar hur det såg ut ungefär, men varo säkra, de här är inte alls lika fina som ”mitt” stjärfall 😉

Såhär skrevs det om Perseiderna:

”Perseiderna är en meteorskur, eller som vi kallar det, en samling med stjärnfall. Jorden kör in i detta stoftmoln varje år vid ungefär samma tidpunkt. I år infaller maximum under natten mellan den 12 och 13 augusti. Befinner du dig ute på en mörk plats kan du i år få uppleva så mycket som 50 – 120 meteorer per timme. ”

”Det vi ser på himlen som stjärnor som faller är i själva verket mycket små sandkorn som träffar jordens atmosfär med 58 km i sekunden. Vid denna enorma hastighet bromsas kornet hastigt medan luften och kornet upphettas till flera tusen grader. Då ser vi det upphettade luftspåret bakom sandkornet som en stjärna som faller. Sandkornen härrör från en komet som heter Swift-Tuttle. Kometen som upptäcktes av Lewis Swift och Horace Parnell Tuttle 16 juli 1862 kommer relativt nära Jordens bana en gång vart 130 år.”

”Möjligheterna att iaktta Perseiderna var överlag bäst i södra Finland, där ett relativt molnfritt område under natten förflyttade sig österut. Också på andra håll i landet var himlen åtminstone delvis klar under kortare stunder.”

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: