Bröllopet – Vigselceremoni

Angående vigselceremonin hade vi två saker klara från första början. För det fösta ville vi (kanske mer jag) ha vigsel någon annanstans än i Kyrkan. Och för det andra ville vi ändå ha en präst som vigselförrättare. Vi ville ändå ha en s.k. kyrklig vigsel. Vet inte riktigt vad, det var bara något i mig som inte ville ha vigseln i själva kyrkan. Tycker det är så stel (någon skulle kanske kalla det högtidlig) känsla i kyrkan, inte alls som vi ville ha det. Vi ville ha våra allra näraste och käraste på plats, ha roligt och få det hela att se ut som oss. Ingen kyrka för oss alltså, och när vi fick veta att vi skulle få ordna bröllopsfesten på min pappas kompis sommarställe, och när vi besökte platsen, blev det ganska snabbt klart för oss att själva vigseln också skulle ta plats där.

Utanför sommarhuset och den gamla ladan fanns nämligen en stor gräsmatta, perfekt för utomhusvigsel. För det var exakt vad jag alltid hade drömt om – vigsel utomhus. Nu när man bor i Finland får man ju anses halvt vanvettig om man verkligen räknar med bra väder för utomhusvigsel. Och visst ville jag gråta en skvätt när alla väderleksrapporter lovade regn, men då var det bara att komma upp med en plan B. En plan B som man snabbt kunde ta ifall det visade sig att det regnade, men vi körde stenhårt på att vigseln skulle vara utomhus och jag måste ha bett Gud tusen gånger att få ha uppehåll ens den halvtimmen som vigseln skulle ta. Slutligen hade vi molnigt med uppehåll, vilket var perfekt. Vi kunde alltså ha vår vigsel där ute på gräsmattan, och ingen svimmade i hettan.

Efter att vi haft lite problem med att få en präst att viga oss, fick vi till slut den allra bästa prästen vi kunde tänka oss. En modern, tvåspråkig, KVINNLIG präst med öppna tankar och intresse i familjefrågor. Minns när vi första gången träffade henne, bara 5 dagar innan vigseln, och jag tänkte bara vilken tur vi haft. Hon var avslappnad, sakkunnig och helt i vår stil. Kände mig så lugn då jag visste att vi inte skulle ha någon stel predikan till vigselceremoni, utan att vi helt enkelt genom långa diskussioner fick till det så att hela ceremonin, än en gång, liknade oss.

Eftersom vi båda hör till kyrkan ville vi ha en kyrklig vigsel, men ändå inte den längsta ceremonin. Försökte först få Jani med på tanken att ge självskrivna ringlöften till varandra men det var han inte riktigt med på, och måste nog säga såhär i efterhand att jag inte vet om jag hade fått ett enda ord sagt i det känsloruset vid altaret. Så istället beslöt vi oss för ceremonin där vi båda bara säger tahdon!. Vi skulle ju ha ett tvåspråkigt bröllop, men tyckte ändå att då jag säger ”ja” och lovar gifta mig med honom så vill jag säga det på det språk vi använder med varandra, dvs finska. Jani förstår en del svenska men pratar det inte själv, så då tyckte jag att jag vill säga det på ett språk vi båda förstår och använder. Så trots att ceremonin gick på två språk, så sa vi till slut ”tahdon” till varandra. Ett av de vackraste orden i det finska språket enligt mig.

Under alla timmar tillbringade på nätet under bröllopsplaneringen, snubblade jag över en sida där det skrivits om vigselformulär för nybildade familjer, alltså familjer med styvbarn och styvföräldrar. Blev genast intresserad av att ta med en bit av detta till vår förrättning eftersom jag ju i och med att jag gifter mig med Jani, även lovar att ta hand om hans två barn. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag blir inte en mamma till dem och de ska inte kalla mig styvmamma, utan jag vill bara vara en stabil vuxen i deras liv som de kan lita på. Ändå kändes det viktigt att få det med, att säga att jag vill vara en del av deras liv, och att jag tar an ansvar för dem i detta äktenskap.

När jag tog upp detta med prästen var hon jätteivrig och glad för att jag hade tagit upp det. Det hör ju inte till den kyrkliga vigselförrättningen egentligen, men hon var mer än villig att ta med denna lilla extra paragraf. Så efter att Jani frågats om han vill ta mig till sin hustru och älska mig i nöd och lust,  och efter att jag frågats det samma (fast om Jani såklart :P), frågade prästen mig igen om jag var redo att ta emot Janis barn i min kärlekskrets och vårda om dem (olika vigselförrättningar hittas här), till vilket jag givetvis också svarade ja, eller ”olen” för att vara exakt.

När vi började planera bröllopet i Augusti 2015, var en av de första sakerna jag tänkte på ett minne jag hade från mina tonår. Hängde mycket med mina stallkompisar vid den tiden, och hade en god kompis Emma-Sara som inte bara var en duktig ryttare, men som även hade en röst av en ängel. En gång när vi hade sleepover hos henne, så pratade vi om framtiden och så sa hon ”sen när du gifter dig nångång så vill jag sjunga på ditt bröllop”. Vet inte varför det här minnet har hållits i mina tankar, men det var en av de första sakerna jag tänkte på. Livet för ju ungdomar vidare i olika håll, och vi hade inte lika mycket kontakt med Emma-Sara mera, men jag tog ändå kontakt med henne för att se om hon också kom ihåg vad vi hade pratat om 15 år sedan (typ). Och hon var lyckligtvis genast med på noterna. Absolut skulle hon uppträda med en sång på vårt bröllop! Och det, gjorde allting perfekt, det var pricken på i på vår vigselceremoni. Var så lycklig över detta, och så rörd att hon verkligen ville göra det.

Nu är ju musik händelsevis en av de viktigaste sakerna i våra liv (Jani är DJ, och jag kan inte leva utan musik), så att välja låtar, sånger osv till vigseln var en av de mest seriösa sakerna vi tog oss an. Tusentalstimmar lyssnade vi på musik för att få det just rätt. Vi lyssnar båda på nästan alla sorts genrer av musik, men då det ändå är frågan om en kyrkligvigsel (fast utanför kyrkan) så måste musiken också vara lite högtidlig. Tre låtar skulle vi alltså ha. En fin låt till intågningsmusik, en låt vars ord betydde nånting till uppträdandet under själva vigseln, och till sista låten när ceremonin var slut ville vi ha något glatt för att signalera att det allvarliga nu var förbi och att festen skulle börja. Här är vad vi slutligen bestämde oss för.

1. Vi tågade in till The Piano Guys – A thousand years (instrumental)

2. Emma-Sara uppträdde med en akustisk och långsammare version av Bruno Mars – Just the way you are. För det är en av de viktigaste sakerna i vårt förhållande, att vi älskar varandra just som vi är.

3. Och slutligen tågade vi ut till de glada tonerna av Pharrell Williams – Happy. Här skulle det allvarliga ta slut och nu skulle festen börja!

Låtarna satte perfekt, och gjorde igen att det hela blev så likt oss som möjligt. Det var tårar över känsliga intågningslåtar, och över träffande ord i Emma-Saras uppträdande med Bruno Mars låten, men det var även skratt och leenden och utpustning när sista låten drog igång och vi tågade ut som man och hustru. Låtar kan verkligen göra en fest.

Tips!

  • Fråga prästen om ni kan integrerar egna grejer i vigseln, och föreslå modigt saker som är viktiga för er. Det finns fina versioner av vigselceremonier för nybildade familjer att ta modell av.
  • Om ni drömmer om en vigsel ute, bara gör det! Strunta i vad någons gammelmoster tänker och följ era drömmar.
  • Bröllopsdagen är once in a lifetime och då vill man göra som man själv vill. Med lite viljekraft och lite hjälp så går det nog!

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: