Bröllopet – Bröllopsveckan och dagen innan

Bröllopsveckan hade både Jani och jag ledigt för det var ändå massor att göra och fixa för det stora bröllopet på lördag. Det var hår som skulle färgas, kosmetolog som skulle besökas, präst som skulle träffas, sista dekorationer att skaffa och så på fredagen äntligen – dekoreringstalko och hämtning av hyrgrejer. Fredag var en riktigt hektisk dag.  Vi åkte till festplatsen på förmiddagen men hann inte få jättemycket gjort innan Jani, pappa och jag åkte iväg. Vi skulle nämligen hämta upp bröllopsbilen i Esbo, sockervaddsmaskinen (ja! jag återkommer till detta) och alla blommor i Vanda och slutligen bänkarna till våra långbordbord i Lojo. Den här rundan kändes evighetslång, utmattande och tog mycket längre än vi räknat. Så medan vi körde runt som dårar fick mamma hämta upp ena brudtärnan och DJ:n på tågstationen, den andra brudtärnan fick (var tvungen) duka alla bord och alla fick vänta på oss eftersom vi ju också skulle ha the grand rehearsal för vigseln.

Eftersom ena brudtärnan och bestman bor långt ifrån oss hade vi inte riktigt tid nånsin under själva bröllopsplaneringen att sitta ner och prata om vigseln och program och så. Så det fick vi göra nu. Dessutom hade vi bett Janis flickor vara blomsterflickor och de hade gått med på det med ett villkor, att de skulle få öva först. Så det gjorde vi, och visst hjälpte det att få tajma in musiken, att få öva gå och att få en första blick på hur allt skulle gå till bara 20 timmar senare.

Med talkoarbete fick vi slutligen festplatsen, ladan, färdig. Dekorationer på plats så långt det gick, kärlen på plats, högtalare installerade och en sista övergång av allting. Även ute på vigselplatsen började allting ta form. Vi fick ut halmbalarna som skulle fungera som bänkar, pappa byggde världens finaste ’”bröllopsbåge” (ska visa så fort jag får bilder!) för oss att gifta oss under, och brudtärnorna hängde ljusslingor i träden. Det blev verkligen jättefint, och precis så jag drömt det skulle bli.

När DJ:n var färdig ställde sig Janis flickor, mina brudtärnor, pappa och jag oss bakom hörnet, Jani och bestman där fram och alla andra satte sig på bänkarna. Gud vad pirrigt det var redan då, att så där bakom hörnet och komma överens om signaler och tider när var och en skulle tåga fram. Det var även första gången som alla skulle få höra låten vi valt till itågningen, vad skulle de tycka?

Ida signalerade till DJn att vi var färdiga, och så började musiken. Och så var det dags för Janis flickor och sedan brudtärnorna att gå in en efter en. När de hunnit halvvägs ner till altaret så var det plötsligt vår tur, min och pappas. Jag greppade pappa hårt runt armen och så var det bara att börja gå. Mamma grät förstås, men vad som var mest rörande, vad som överraskade mig mest  – var när jag tittade på min blivande man som var så RÖRD att hans underläpp skakade som om han var på väg att börja gråta! Han! Där! Framför alla våra närmaste var Jani så rörd av hela situationen att han nästan började gråta. Trots att jag hade rufsigt hår, smutsiga kläder och ingen smink så blev han så rörd när han såg mig att han var tvungen att SE BORT för att inte börja gråta. Den stunden där, visste jag igen en gång att det här var mannen jag var menad att gifta mig med. Och jag visste med hundra procents säkerhet att han kände det samma. Tyckte det var så otroligt gulligt.

Efter övningen och efter att vi gått igenom alla detaljer för följande dag, åkte jag och Hanna till Ekenäs. Vi hade bokat hotell för den sista natten. En vill ju följa ”tradition” och inte se sin blivande man innan en går ner till altaret. Vet inte egentligen varför det är tradition? Tror inte på att det är otur att se varandra innan vigsel, men vi ville mera bara dra ut på spännigen. Ville absolut inte att vi skulle se varandra innan, och jag är supernöjd med det beslutet. Då var det pirrigt och härligt ända fram till altaret. Hur ser han ut i sin nya kostym? Har han kommit ihåg att lägga blomman i knapphålet? Och kan tänka mig att han undrade hur jag skulle se ut. Han hade inte fått veta något om min klänning, om vare sig jag skulle ha brudslöja eller inte, han visste inte alls hur jag skulle ha håret eller vad jag skulle ha för smink.

Men ja, Hanna och jag checkade in hotellet och jag märkte snart av att jag inte ätit något på hela dagen. Så vi kilade över till Prisses grill och beställde mat. Jag tog med mig en pyttipanna och så gick vi till hotellet. Där satt vi, på balkongen, drack skumpa och åt pyttipanna, och pratade om killar och livet till sent på natten.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: