Bröllopet – Bröllopsfesten

Del 1

Del 2

När vi varit och fotograferas och när gästerna hade druckit sin bål kom vi tillbaka till festplatsen. Där blev det skål och så en lång hälsningskö då alla skulle säga hej och grattis.  Det var en av de bästa stunderna på hela dagen, då vi fick se alla våra gäster och tacka dem för att de kommit för att fira just oss.

Min brudtärna Ida hade fixat program för bröllopsfesten, så efter maten började vi sakta med några lekar. Brukar själv inte gilla lekar på fester där man måste vara med, så Ida visste att det inte fick vara för mycket lekar och inte såna man måste vara med på. Men lekar är ändå bra, om inte annat så för att engagera gästerna lite och få dem att prata. Så vår första lek var en enkel, lära-känna-varandra-lek, där Ida och bestman Tony läste upp en beskrivning. Om man tyckte att man hörde till den kategorin, skulle man stiga upp. Enkelt, alltså. Olika beskrivningar som var med var bl.a. ”vem har bytt blöja på brudgummen?” , ”brudens före detta arbetskamrater” och typ ”brudgummens kusiner” (kommer inte ens ihåg exakt). På så vis kunde man se vem i ens bord steg upp vid vilken kategori, alltså visste man lite vem som var vem.

Vår andra lek var skoleken, en populär bröllopslek. Det går alltså ut på att bruden och brudgummen sitter på varsin stol med ryggarna mot varandra och tar av sig skorna. Bruden get sin ena sko till brudgummen, och vice versa. Så man har alltså en sko av bruden och en av brudgummen i sina händer. En valfri person säger sedan påståenden vilka man ska svara på genom att lyfta den skon som representerar personen man vill svara på. Frågor som ”vem sa jag älskar dig först?”, ”vem har bättre nerver” och så vidare. Det här är en rolig lek för man ser ju inte vad den andra svarar, och det är roligt för gästerna att lära känna brudparet lite bättre. Både vi och gästerna skrattade tills tårarna rann vid denna lek. Skoleken kan alltså rekommenderas!

Sista leken hade vi egentligen som reserv men eftersom det fanns tid så tog vi med den. Den visste jag inte något om på förhand, utan det var Ida som ville ha det som en överraskning. Det hela gick ut på att det fanns ett paket, som först cirklade runt gästerna genom olika verser men som slutligen kom fram till oss. Inne i paketet låg sedan två mindre paket som Jani och jag skulle välja mellan. Jag valde först, och inne i mitt paket fanns en bild på en toffla. I Janis paket fanns sedan en bild på en kavel, de två traditionella symbolerna för vem som bestämmer i hushållet och vem som är under tofflan. Fast jag fick tofflan så gör det ingenting, för vi vet båda vem som bestämmer i vårt hushåll. Nej skämt åsido, vi har ett jämlikt äktenskap där båda bestämmer prick lika mycket och tar varandra i hänsyn.

Vad vore ett bröllop utan tal då? Nej ingenting. Varnade min pappa redan långt före att han skulle få hålla tal, på ett villkor. Det fick inte vara för känsligt. På min studentfest höll min pappa nämligen ett så fint och känsligt tal att jag har röda ögon på varje foto och ser ut som om jag bara lipat. Min pappa är nämligen superduktig på tal. Var nervös för hans tal, och hade förberett med näsdukar. Men pappa höll sitt ord och höll ett fint tal, men på ett roligt sätt, alltså inga tårar som tur.

En överraskning fick jag också då jag plötsligt fick höra att bestman skulle hålla tal. Samma morgon hade han bara suttit ner och skrivit ett fint tal. Han berättade om vår, Janis och min, historia fast från Janis kompis synvinkel – och det var ett så vackert och skräddarsytt tal till just oss att jag verkligen blev överraskad.

Förutom lekar, tal och mat hade vi givetvis alla de traditionella grejerna även med. Som bukettkasting, strumpebandskastning, skärning av bröllopstårtan, och så förstås – den första dansen. Nu efteråt när jag skriver det här låter det som om vi hade massor med program, men ändå gick dagen så otroligt fort att jag inte ens hann uppfatta hälften.

DJ:n hade också lite specialprogram, med spontana danslekar, och även han gav ett tal i slutet av kvällen. DJ:n var nämligen vår gemensamma kompis Denkka. Han var på plats när Jani och jag träffades för första gången, och han var ofta med i början när vi träffades alla, och festade lite. DJ:n var också en av de grejer vi fick mest beröm för. Och han är värd all beröm. Han är en duktig DJ, och han känner oss och våra bådas musiksmaker så väl, och blandar det med sådant alla vill höra – nytt och gammalt. En av de första sakerna Jani sa till mig när vi började planera bröllop var att Denkka ska vara vår DJ. Det var ju lätt att gå med på, och är så glad att Denkka också ville göra det. Musiken var alltså också helt toppen under hela kvällen. Genast efter maten började vi dansa, och vi slutade ärligt talat aldrig. Dansgolvet var inte tomt en gång efter det. Vi dansade, hoppade, sjöng och hade det både svettigt och roligt ända tills den sista gästen åkte hem.

Vi hade mycket barnfamiljer och en del seniorer bland våra gäster, så när kvällen led mot sitt slut började gästerna avta en efter en. När klockan började bli mycket, var det även dags för Jani och mig att börja packa iväg oss. Vi fick skjuts hem, böt bröllopsklänningen och kostymen mot mer resevänliga kläder, tog resväskorna med oss och så begav vi oss mot Helsingfors. Vi hade nämligen bokat bröllopsnatt på en svit i Hotelli Torni i centrum av Helsingfors. I bilen på väg till stan satt vi bara och log och höll varandra hårt i handen och kunde inte sluta säga ”jag är så lycklig”.

Alla fotografier av den fantastiska Camilla Bloom

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: