Tidsuppfattning

Januari går snabbt och långsamt samtidigt. Varje dag känns kort och evighetslång. Det är goda dagar. Dagar när flickorna är hos oss och vi åker pulka nerför åkerbranten i full fart. När vi lagar hemlagad pizza, och alla får sin favorit fyllning. När Jani lägger sin hand på mitt ben och säger att innan mig hade ingenting någon mening. När vi tittar tre filmer i sträck på Viaplay och ligger brevid varandra på soffan. Eller när Jani tittar på TV och jag ligger i andra ändan av soffan fördjupad i en god bok. När jag går till psykologen och vi klickar och jag får bra övningar att prova på hemma. När jag märker hur mycket framgång jag gjort på gymmet. När jag möter kompisar på Serendi och märker igen hur viktiga mina kompisar är. När jag är ärlig mot mina kompisar om hur jag mår och jag får en massa pepp och stöd, ingen dömer mig.

Men det är också dåliga dagar. När ångesten fyller hela min bröstkorg. När det sticker i axlarna som om de skulle domna. När jag drar efter luft men får inte in någon luft i lungorna. När jag känner mig andfådd av att sitta still. När jag INTE VILL GÖRA NÅGONTING. När jag grubblar för mycket.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: