Bentley 12 veckor

(Den här bilden på Bentley har min mamma tagit när hon var hundvakt, och det är en av mina absoluta favorit foton på honom. Detta foto pryder mitt kontorsbord nu.)

När Bentley var 12 veckor fick han knappt plats under sängen längre. Han hade växt så enormt! Han fick just och just plats, men hade problem med att komma bort. Han vägde 12,3kg vilket är väl just precis det de ska väga i den åldern. Vi var tvungna att göra halsbandet större, för även nacke och huvud hade växt på honom.

(Bentleys kompisar Dixie och Nasse)

Vi började valpskola och fick 4 klasskamrater. Av dem kände vi Nasse sedan förr, men nu fick vi även fått träffa den Franska Bulldoggen Åke, en supersöt Cockerspaniel (?) tjej som jag glömt namnet på (men jag tror det börjar på M), och så en döv, lurvig, liten, vit hundvalp ja faktiskt inte vet rasen på. Tror det också är en tik. Vi fick lära oss nya saker och fick massa bra tips!

Vi träffade Dixie och Nasse och tack vare Ida vågade jag ha Bentley lös i skogen en stund. Det gick över alla förväntningar, han lekte med Nasse och täntke inte ens på att springa bort. Vi tog ändå på en plats i skogen där man har bra översyn och ser om någon annan människa eller hund närmar sig. Efter det vågade jag ha Betnley lös mer, så det gjorde gott åt oss.

Bentley fick uppleva första åskan, men han kunde inte ha brytt sig mindre. Det var blixtar och buller men han märkte knappt av något. Får hålla ett öga på det här då det ibland händer att valpar blir rädda av sig senare i livet.

Vi tränade sakta men säkert på att vara ensamma hemma. Det är en viktig sak att lära sig det också. Jani kommer inte kunna vara hemma med honom på dagarna i all evighet. När Bentley var 12 veckor var han ensam hemma i 4 timmar. Det gick väldigt bra. När vi kom hem låg han och sov under sängen och kom sedan glatt och sömnigt och hälsade på oss.

Jani lärde Bentley kommandot high five vilket Bentley lärde sig otroligt lätt. Tänkte förut att Berner senner är lite klumpiga och knasiga men Bentley är smart när det kommer till saker som det här. Så glad att han kan high-fiva oss nu.

(Titta på det här hund-leendet, jag smälter!)

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: