När Bentley opererades för första gången

På måndag morgon var jag så MEGAtrött att jag snoozade med alarmet närmare två timmar och steg upp först när Bentley skulle få mat. Men han åt inte? Ni som vet Berner sennen hundar, och som känner Bentley, vet att mat är det bästa i livet för honom. Så att HAN inte åt – då var något allvarligt fel. Bestämde mig för att jobba distans för att hålla koll på honom. Han åt när jag gav några godbitar, men åt fortfarande inte maten ur skålen. Mamma kom förbi och vi bestämde för att kolla hur tandköttet ser ut, är det rätt färg? Är det torrt?

Och genast när jag öppnade munnen på honom såg jag vad som var fel – hörntanden höll på att lossa och den var på tvären inåt munnen. Aj. Så tänkte att jag väntar på att den lossnar, det var ju trots allt en mjölktand som skulle lossna av sig självt. Men så gick jag och googlade (hehe) och där stod det att mjölktänderna alldedes riktigt lossnar av sig själv men om tanden var bruten, då skulle man ta sig till veterinären för att visa den pga är så stor infektionsrisk. Jag tog en till titt i munnen på honom, och visst var den ju bruten tyvärr.

Så jag ringde den veterinärstation vi använt tidigare, Evidensia i Lojo, som passligt nog är en av de Evidensia stationer som är specialiserade på just tänder. De tyckte vi skulle komma in och visa tanden, eftersom den tydligt gjorde ont. De skulle ändå inte ha tid att ta bort den innan följande dag, men iaf kunde han få smärtstillande.

Så vi fick tid för kontroll samma kväll, 18:40 befann vi oss i Lojo. Där öppnade veterinären Bentleys mun och bad sköterskan genast boka tandrummet. Hon sa att tanden såg så illa ut att de skulle ta bort den genast, så vilken tur att vi åkte in på koll! Vips fick Bentley en spruta i baken och så gick vi till tandrummet där han fick sitta i en bur på en filt medan vi lämnades ensamma med lamporna släckta. Jag skulle inte klappa honom och försöka att inte prata med honom, så han skulle somna fortare. Och ja, inte tog det längre än 5 sekunder efter att de stängt dörren så började han hasa ner på golvet och snabbt var han medvetslös. Det hela hände så fort så hade inte hunnit bli orolig eller känslosam, men när Bentleys framtassar började hasa framåt och han snart låg på golvet så fick jag svälja några gånger. Min lilla, lilla valp!

Då kom sköterskan in igen för att göra Bentley klar för operationen, jag fick gå och vänta i väntrummet. Hon sa att det kunde ta rätt länge så om jag ville gå någon annanstans och vänta så var det ok. Men ville vara på plats på sekunden när de skulle bli färdiga, så blev kvar och väntade. En timme senare kom de och hämtade mig, veterinären bad mig och komma in i operationssalen. Hjälp varför det, tänkte jag. Har det blivit komplikationer? Men som tur ville hon endast visa hur det såg ut nu när tanden hade opererats bort. Det var ett hål i tandköttet där tanden hade varit, men när hon öppnade på hålet lite såg man redan den permanenta hörntanden som var på väg fram. Hon visade också vilka tänder som redan var permanenta tänder, vilka mjölktänder som fanns kvar och vilka som verkade lösa. Bentley snarkade medan veterinären visade mig de olika tänderna, sötisen ❤ Medan jag var där gav de även en spruta för att motverka nersövningen och få Bentley att vakna. De tog ur droppen som varit i hans tass och så la de honom på underlag på golvet för att få vakna i fred. De hade haft filtar på honom hela operationen för att hålla kroppsvärmen uppe, och fick behålla filtarna på när han vaknade upp. De lämnade oss igen ensamma och jag skulle börja sakta prata med honom för att han skulle vakna. Han sov ändå så gott att han vaknade först när sköterskan kom in igen för att kolla på läget. Då öppnade han ögonen äntligen och började vifta på svansen när han hörde våra röster.  Sakta men säkert vaknade han, och när han orkade lyfta på huvudet sa sköterskan att det var dags att stiga upp. Tyckte det gick så fort, hade gärna låtit honom ligga kvar en stund men det lär vara bättre att få dem igång genast.

Bentley fick massa kramar och gos från alla sköterskor, och så betalade vi och åkte hem. Han kunde själv gå, om än vingligt, till bilen och så sov han hela vägen hem i bakluckan. Hela kvällen var han groggig och ”borta”, men vi lät honom sova på sin egen plats i lugn och ro. Han hade fått en stark smärtstillande medicin som kan jämföras med morfin för människor, så inte undra på att han var trött. Sent på kvällen började han röra på sig och han steg själv upp och kom till oss på soffan istället. Var så otroligt lättad att vår lilla, under 5 månader gamla valp, hade klarat av sin första nersövning och operation.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: