Ramazzotti @ Hartwall Areena 15.10.2019

En vecka sedan fick jag uppleva något alldeles speciellt. Det var äntligen dags för en konsert jag bokat ett helt år innan. Nämligen Eros Ramazzotti. Jag medger att Ramazzotti inte är någon jag lyssnar på dagligen, men ändå är han en legend för mig, och hans låtar är klassiker. Kommer ihåg hans låtar ända sedan barndomen och som jag lyssnat på sedan dess. Hans låtar blir aldrig gamla, de går aldrig ur modet. Min syster råkar också vara ett fan av Ramazzotti så jag frågade om hon ville komma med mig, och det ville hon.

Så på tisdag var det dags. Vi började kvällen med att plocka fram min systers Ramazzotti cd och spela upp gamla favoriter innan det var dags att åka till Hartwall Arenan. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte var det en italiensk rockstjärna som tog över hela arenan och publiken! Vi hade så sjukt bra platser. Jag trodde ärligt att jag hade bokat platser i övre läktaren, så jag höll på att tappa hakan när vi blev visade våra platser alldeles brevid scenen. Vid låt fyra blev jag redan tårögd och rörd av känslan och storheten av det hela. En legend som sjunger live och man får uppleva det precis brevid scenen på rad sju – drömmen.

Ramazzottis publik var i övre medelåldern och innan konserten dracks det rödvin och champagne, men trots att jag kände mig ung i publiken, och bara drack en seven-up, var jag lika tagen som alla andra. Ramazzotti försökte få med hela publiken, men finländarna var som vanligt sega att värma upp. Längs konserten fick folk som tur mer feeling och till slut trängdes folk vid scenen trots att säkerhetsvakterna försökte dämpa stämningen. Italienarna bakom oss sjöng med i låtarna och till slut stod alla upp, klappade med, applåderade och skrek med där det gick.

Det var akustisk gitarr, elgitarrsolon, och lugnare tempo med endast piano. Det var klassiker som ”Piu’ Bella Cosa” och ”Cose Della Vita” som spelades blandat med nyare och för mig okända låtar, men favoriterna just den där kvällen blev ändå de lite äldre låtarna ”Quanto Amore Sei”, ”Un’ Altra Te”, ”L’aurora” och ”Il Ritmo Della Passione”. Det var en otrolig upplevelse, vilken rockstjärna! Jag var hes efteråt när vi gick till taxikön, och det är väl alltid ett tecken på en bra konsert?

Sedan dess har Ramazottis låtar spelat i huvudet flera gånger om dagen.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: