Det går inte alltid enligt plan

Senast jag var här, på fredag, skrev jag ett inlägg om hur jag jobbade hemifrån och såg framemot kvällens lillajulsfest med företaget. Men hur gick det sen? På eftermiddagen, bara några timmar senare låg jag i sängen, fylld av ångest, nästan paralyserad och tårarna bara rann. Panikångest. Ångestattack. Är inte riktigt säker på vad det var som triggade det, men plötsligt kändes det helt. OMÖJLIGT. Att. Stiga. Upp.

Låg i sängen tills Jani kom hem, först då kände jag någonslags trygghet och kunde stiga upp. Men tårarna rann fortfarande och jag kände någonslag panik och… rädsla? Rädsla att åka hemifrån, rädsla att vara på en allmän plats, rädsla att åka tåg med främlingar, rädsla att vara social.

Om jag lärt mig något av min panikångest så är det just det, att man helt oväntat och plötsligt kan få alldeles orimliga rädslor. Ångest. Det är inte logiskt, det är en sjukdom. Det går inte alltid enligt plan när man har panikångest.

När jag hade stigit upp fick jag i mig min medicin och började sakta lugna ner mig när jag bestämt mig för att inte åka. Jani lovade en lugn hemmakväll så vi åkte bara till en lokal pizzeria och åt god pizza och köpte godis på vägen hem.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: