River av blogg-plåstret

Okay nu bara gör jag det, river av ett första inlägg som ett plåster. Snabbt och smärtfritt. Varför ska det vara så svårt att skriva inlägg efter en paus? Ju längre det går, desto svårare blir det. Som om man var skyldig en förklaring? Helt knäppt ju.

Så. Var har jag varit och vad har jag gjort? Hemma. På jobbet. I stallet. Har jobbat väldigt duktigt med mina nya arbetsuppgifter som projektledare, och har inte haft mycket tid över. När jag väl kommit hem har jag sett det som min uppgift att hänga med hundarna som varit ensamma hela dagen, bortsett från min underbara mamma som snällt nog släppt ut hundarna i hundrastgården nästan dagligen. Nu när Jani är mycket borta pga jobb känns det som om jag måste maxa tiden med hundarna. Vi gosar extra mycket morgon, eftermiddag och kväll. Jag försöker jobba hemma två dagar i veckan, försöker att korta dagarna där jag kan och åka hem tidigare. Dåligt hundmamma-samvete finns det ändå gott om.

En annan orsak till att jag inte haft lust att skriva här är för att jag har mått dåligt. Jag har mått dåligt pga min häst och så har jag mått dåligt för att jag mått dåligt pga något som skulle vara det bästa i mitt liv. Fatta vilken ond cirkel? Inte undra på att jag en PMSig söndag bara bröt ihop och bara grät hela dagen.

Det har alltså inte gått så bra med hästen på sistone. Han var plöstligt rädd för allt, såg spöken överallt, var svår att rida och jag blev…. rädd. Rädd för att rida min egen häst?! Skämdes. så. himla. mycket. Samtidigt var jag så rädd att misslyckas att jag slutligen var tvungen att öppna upp och börja prata om det för annars skulle jag ha blivit knäpp. Mina grannar som äger stallet var lyckligtvis på plats och stöttande. Vi kom fram till att Runo nu kände sig som hemma, och därför vågade börja testa mig. Han hade lyckats göra mig osäker och därmed en dålig flockledare. Mina grannar fick mig att förstå att det nu var dags att visa honom att jag minsann var en självsäker ledare och att han kunde lita på mig. Och vips… en förändrad häst. Nu kan det vara för tidigt att säga, det har bara gått 5 dagar sedan jag ändrade hur jag hanterar honom, men han är en helt annan häst. En härlig häst igen!

Vad annat? Jo jag har haft sönder min telefon. Och den går inte att laga mer sa de. Så nu står jag och velar mellan vilken telefon jag vill köpa. Min gamla telefon var en 5 år gammal iPhone och efter att ha haft iPhone sedan 2010 känns det svårt att byta till något annant. Samtidigt har jag velat pröva den nya Huawei telefonen redan ett tag då den har en skitbra kamera t.ex.

Nu är det dessutom redan trettonde februari och det är fortfarande ingen snö. Det snöade lite förra fredagen, men det regnade bort på söndagen. Fastän det inte känns som en ”riktig vinter” så är det himla skönt utan snö nu när jag har häst, man kan rida varje dag utan att fundera på om det är halt eller att snön fastnar under hovarna. Det är ljusare på eftermiddagarna också, vi har kunnat rida ute utan belysning! Jag kör hem från jobbet utan helljus! Så härligt. Solen är dessutom varm när den väl träder fram. Det känns verkligen vårigt. Månne det alls kommer snö?

Puh, såja. Det var väl ungefär allt jag ville säga? Det här har fastnat på kameran medan jag varit borta, varsågoda.

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: