Hej migrän min gamla vän..

Igår hade jag den nästvärsta migränen i hela mitt liv. Det började vid slutet av arbetsdagen (jobbade hemifrån) med en liten huvudvärk. Trodde jag bara behövde äta och dricka lite så packade bort arbetsdatorn och värmde mat åt mig medan jag kollade några avsnitt av en TV-serie. När jag kollat klart och det var dags att gå till stallet märkte jag att huvudvärken blivit starkare. Jag tog genast en Panadol 1g för att säkert få bort huvudvärken.

Men det blev snabbt värre och värre. I stallet gick det bra när jag kunde stå rakt eller gå, men när jag böjde ner mig eller stod på huk så gjorde det så ont att jag trodde huvudet skulle explodera och jag tänkte spy av värken. Eftersom Panadolen inte hade hjälpt alls förstod jag nu att det var migrän och det betydde att värken inte skulle sluta innan jag fick min migränmedicin. Men envis som jag är så beslöt jag mig för att rida ändå, när jag nu en gång var i stallet och hade börjat laga hästen klar. Själva ridningen gick helt ok, vi tog bara en lugn skritt i terrängen och att jag fick sitta upprätt och fick frisk luft hjälpte lite. Men när jag kom tillbaka till stallet och var tvungen att böja ner mig igen höll jag på att spy igen. Snabbt, snabbt gjorde jag det jag måste göra och så gick jag hem. I uppförsbacken på skogsstigen mellan stallet och vårt hus steg pulsen och jag trodde mitt huvud skulle gå sönder.

Jani var ännu på jobb när jag kom hem, så jag tog min medicin, släckte alla lampor och gick och la mig i sängen med hundarna bredvid mig, såklart. Som tur är min migränmedicin bra och hjälper rätt fort, så om 30-40 minuter var själva migränen borta. Men migränen hade varit så hård, att mitt huvud värkte av det? Själva skallen liksom. Har ni varit med om det? Att det värker för att man haft en så stark värk? Jag har haft en sådan värk och migrän bara en gång tidigare. Den gången fick jag migrän som började på kontoret i slutet av arbetsdagen och så var jag ännu tvungen att köra hem 1,5 timme för att få medicin. Halvvägs hade jag så ont i huvudet att jag igen trodde jag skulle spy, och var tvungen att stirra på motkommande billjus med ljuskänsliga ögon i vad som kändes som en evighet. Det är min värsta migrän någonsin. Brukar alltid ha med mig migränmedicin, men just den här gången hade jag inte med den.

Igår när Jani kom hem två timmar efter att jag lagt mig kände jag mig bättre. Jag var fortfarande känslig för starka ljus och ögonhålorna värkte ännu sent på kvällen, men migränen var borta. Som tur har jag migrän allt mer sällan och vet inte när jag senast skulle ha haft det?

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: