Rutiner och trötthet och periodvis ångest

Men visst är vi överens om att det varit en fin vinter hittils?

Mitt liv består av ytterst få saker just nu. Jag är i en verklig korona-rutin där jag gör samma varje dag, och ändå har för lite tid till allting. Jag har precis jobbat klart två (tre?) stora projekt på jobbet så för första gången på en månad (två?) har jag en lugnare vecka. Jag har belönat mig själv med sovmorgnar till 8:30 och 9:30 en dag till och med.

När jag vaknar matar jag hundarna och släpper ut dem på gården. Där får de vara så länge de vill, de hoppar upp mot dörren när de vill in. Sen jobbar jag, äter frukost vid datorn men lunch på soffan framför ett avsnitt av serie X på Netflix för att nolla hjärnan lite. Serier jag plöjt igenom på sistone är Bridgerton (trodde inte jag skulle gilla men kollade ett avsnitt utav nyfikenhet och blev fast), Queens Gambit, Emily in Paris, sista säsongen av Modern Family och snart har jag sett klart Kärlek och anarki. Sen jobbar jag vidare och släpper hundarna ut och in på gården cirka hundra gånger. Efter arbetsdagen matar jag hundarna igen och går iväg till stallet. När jag kommer hem några timmar senare duschar jag och så är det dags för mat för oss människor (som Jani som tur gör 9 gånger av 10). Sen är det några timmar av dålig TV, försök att nolla hjärnan, (periodvis ångest), och poänglöst scrollande på telefonen innan det är dags att lägga sig igen. Vilket av det här är det vits att rapportera om här på bloggen egentligen? Nä precis, inget.

Men nu låter det som om jag bara klagar. Det kunde ju vara mycket värre. Nu råkar det ju vara så att mina favoritsaker i livet är att jobba hemifrån, våra hundar, Netflix, min häst, mat, Jani och att sova – precis de saker min vardag består av. Men ändå är det något som gnager. Det kan gå veckor utan att jag pratar med en endaste kompis, månader utan att se dem. Det går lika länge utan att jag pratar med mina syskon och ännu längre utan att jag ser dem. Min vardagsrutin rullar på och det finns inte tid, men inte ens möjlighet att göra något annat. Koronatrötthet heter det visst?

Dessutom går jag och bävar för det där jävla koronavaccinet. Jag förstår att så många som möjligt borde ta det, och att jag säkert blir tvungen att ta det om jag någonsin vill resa igen… men min nålskräck är upphöjt i tio just nu. Har börjat gråta fyra gånger av bara tanken att ta vaccinet.

Men se där, jag fick ihop ett inlägg trots allt. Om än en ångestladdat inlägg…

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

<span>%d</span> bloggare gillar detta: