April, ledighet och vad mitt liv består av just nu

Har hört många säga att Mars månaden var lång, men själv tycker jag att både Februari och Mars bara sprang förbi (Januari däremot tog ju aldrig slut). Och nu är det redan April! Idag har det lovats +11 grader och snön vi hade förra veckan smalt bort efter en dag eller två.

Det är en kortare arbetsvecka tack vare långfredagen och det passar mig alldeles ypperligt. Är i behov av lite semester och har bett ta ut mina resterande tre semesterdagar från tisdag till torsdag nästa vecka. Kan, och vill, inte åka någonstans men vill känna att jag har tid att bara vara och så fixa lite här hemma. Vara ute, öppna grillsäsongen, dricka en cider.

Mer har jag inte att komma med denna måndag då mitt liv just nu består av 75% sköta en sjuk häst, 15% jobb och 10% hundar som vill ha uppmärksamhet 24/7.

Vilken tid, dag och årstid?

Alltså inte nog med att jag knappt vet vilken tid på dygnet det är – vi ändrade ju om till sommartid igår och nu är kvällarna så sjukt ljusa att man knappt märker att det blivit kväll. Jag vet heller inte riktigt vilken dag det är – coronaisoleringen fortsätter och det ser ut att vi kommer fortsätta distansjobbet till slutet av maj, och jag känner att det ibland blir svårt att skilja vardag och veckoslut. Dessutom är jag heller inte riktigt säker på vilken årstid det är – det slog mig igår att våren minsann är här och påsken står bakom hörnet och det börjar vara varmt ute, och så pang boom vaknade jag till vinterlandskap imorse och nu väller snön ner som bäst.

Men om vi nu tar ett steg tillbaka från vintern till våren, alltså från idag till igår, så var det en fin dag. Jag tog hästen med mig och så gick vi en lång promenad på 50 minuter ut i byn. Var fint trots att jag var dyblöt av att försöka hålla takten med min fyrbenta kompis som tyckte det var så kul att vara borta från stallet och ridplanen. Fick maraton-gå för att ens hinna med i hans långsammaste takt.

Men behövde det, att komma ut alltså. Just nu är promenaderna med hundarna och timmarna i stallet min räddning. Trodde inte isoleringen skulle påverka mig men stundvis känner jag av en slags ångest. Osäkerhet har många gånger varit triggern till min panikångest och vad är livet just nu om inte osäkert.

Nylands län, eller nej förlåt landskap är nu isolerat från resten av Finland. Det är uppsatt kontrollpunkter och barrikader vid Nylands gränser (så himla surrealistiskt att ens skriva det här). Polisen och militären bevakar trafiken och man måste redogöra för polisen varför man reser in till eller ut från Nyland och kunna bevisa sin identitet. Inte för att jag nu skulle ens ha varit på väg bort från Nyland, eller ens vill göra det, men ändå känns det lite klaustrofobiskt. Min rörelsefrihet har begränsats och det är svårt att förstå den nya situationen. Men det är klart att vi måste göra allt för att minska spridningen, och jag understöder dessa åtgårder och klarar mig alldeles ypperligt i den nuvarande situationen. Men ändå är det intressant att märka dessa känslor hos en själv. Tänker mycket på personer vars rörelsefrihet har begränsats helt och hållet någon gång genom t.ex. fängelse eller invadrarläger, tänk vilken psykisk påfrestning.

Men nu har jag svamlat tillräckligt och måste ta tag i mitt jobb. Det är trots allt måndagmorgon, och vinter ute. En realtidsbild på det, varsågoda.

Om arkiv och att stöda lokala företag

Som jag nångång skrivit håller jag på att flytta arkivet från gamla bloggen över hit. Om ni undrar varför det ploppar upp gamla inlägg längst bak i arkivet här. Men det går olidligt långsamt. Dels för att det är tråkigt, men också för att det finns ganska många inlägg i det gamla arkivet att flytta över. Efter att jag idag igen manuellt flyttat en massa inlägg, gjorde jag en snabb kontroll, och märkte att jag endast kommit halvvägs. Halva arkivet ska ännu alltså flyttas. Jag är kanske färdig om några år eller så. Önska mig lycka till.

Igår tog jag en tur till apoteket då hästen igen har något utslag och veterinären ordinerade medicin. På vägen hem stannade vi och beställde pizza och det var ganska skönt att vara bland civilisation (om man nu kan räkna en tom stad till civilisation, men kanske kan man det i dessa corona-tider?) en stund. Ägaren till pizzerian mötte oss med att glatt utropa hej!, och så berättade han hur tyst det varit hos dem. Kändes bra att stöda lokala företagare i dessa tider. Fast pizzan tog vi med oss hem såklart.

En instickare

Dag x av corona, dag x av distansjobb och att stanna hemma, dag x utan en endaste droppe smink. Det tar sig. Den här veckan har jag äntligen kännt mig lite produktiv på jobbet och checkat av saker på min to do lista. Ute stormar det nästan varje dag men jag har ändå tagit som vana att gå ut med hundarna efter ”arbetsdagen”. Det kräver en hel del utrustning för att klara av blåsten där ute, räknade upp till fyra lager kläder igår, men att känna den där friska luften mot ansiktet efter en dag inne och framför skärmar är uppiggande.

Ta hand om er! X

Om veckoslut, distansjobb och att vänja sig vid en ny livsstil

Plötsligt är det måndag igen, tiden går så fort tycker jag. Veckoslutet var ändå långt, skönt och avkopplande. Janis flickor var hos oss så vi har lagat mat, badat i bubbelpoolen, haft hundträff med Tesla och min brors hund Zelda, pysslat med trolldeg, haft filmkväll och firat födelsedag med tårta.

I dessa covid-19 tider är det extra skönt att bo ute på landet. Här har man ett naturligt avstånd till folk och kan röra sig ute nästan hur som helst. Vi brukar väldigt sällan träffa någon när vi är ute på promenader med hundarna, och i stallet är jag oftast ensam om mina stallskompisar inte råkar komma samtidigt.

Jag jobbar ännu på distans denna vecka, och tror det kommer fortsätta mycket längre än det. För viruset bara sprids och sprids? När kommer det att ta slut? Nu har vi haft första dödsfallet i Finland, och kanske gör det att folk börjar ta det här mer på allvar nu? Så ja, mera distansjobb i framtiden helt säkert.

Jag försöker undvika att röra mig i stan, men det känns som att det hela tiden finns något som fattas hemma. Känns som om jag hela tiden springer i butiken. Tror det kan vara en vanesak också, jag är inte van att köpa saker i förväg och har svårt att tänka på vad jag kan behöva om två-tre veckor. Eller ens i övermorgon… Men ska skärpa mig och försöka hålla mig här ute på landet så gott det går. Det är bara en ny (hoppeligen tillfällig) livsstil att lära sig.

Tesla 1 år 4 månader och Zelda 5 månader ❤

Torsdagslistan

Min senaste skärmdump i telefonen:

Bilden här ovan, skrattade högt när jag såg den i Joanna Swicas Instastory. För er som inte sett denna dokumentär på bl.a. Netflix var Fyre Festival en lyxig festival som slutade i en KA-TA-STROF och det kom fram att hela allt var ett stort bedrägeri. Rekommenderar förresten att kolla om du vill skaka på huvudet i misstro och rulla ögonen i X antal minuter.

Mitt senaste klädköp:

Ett (till) par högamidjade svarta jeans från Lindex då Tesla rivit sönder mina gamla…

Mitt senaste skickade sms:

Vi kunde inte delta i Agility träningarna två veckor sedan så jag inhiberade med ett SMS till vår tränare. Nu är alla träningar inhiberade tillsvidare och träningshallen stängd.

Mitt senaste inkommande messengermeddelande:

Ett wink emoji som ger en slängkyss (var tvungen att googla vad emojin heter…) Alltså denna 😘

Min senaste taggade bild på facebook:

Kan det vara denna från min 30-års fest tre år sedan? Mina kompisar Milla, Annu och jag.

Min senaste sparade bild på Instagram:

Denna drömmiga bild från Peru. Har en mapp som heter South America där jag pinnar fina bilder från Sydamerika. Nån dag ska jag resa dit har jag bestämt.

Mitt senaste skickade mail:

Skickade precis en bild från mina ena mail till min andra.

Mitt senaste fynd:

Svarta använda läderskor för 25€ på Tori.fi, nypris 90€.

Min senaste Netflix-obsession:

Medan jag väntar på nya avsnitt av Dead to me så sträckkollar jag Jane the Virgin.

Min senaste anteckning i telefonen:

Uppdaterade min inköpslista:

  • Glödlampa
  • Bomull
  • Allrengöringsmedel
  • Dammpåsar till dammsugaren
  • Ansiktsrengöring
  • Durumvetemjöl
  • Torrjäst

Mitt senaste dyra köp:

En ny telefon, har jag berättat om det? Min fem år gamla iphone gick sönder till slut och jag lämnade äppelriket för en Huawei. Rätt nöjd med den faktiskt!

Min senaste sedda film på bio:

Aika jonka sain, en Finländsk film som handlar om pararyttaren Jaana Kivimäki. Hur hon skadades, hur hennes liv såg ut innan skadan, hur hon lärt sig leva med skadan och tagit sig till pararyttar-toppen. Grät igenom nästan hela filmen. Grät när det var tragiskt och hemskt och grät när det var fint och lyckligt.

Min senaste lyssnade låt på spotify:

Tydligen var det Noah Kahan & Julia Micheals – Hurt Somebody [Alex Adair remix], när jag lyssnade på mina mest spelade låtar från 2019, men mest lyssnar jag nog just nu på min Mars 2020 spellista med bl.a. Fie Larusen ft Milbo – Fuck Af, Mabel – Boyfriend, 5 seconds of summer – Easier – [Seeb remix], Hampus Israelsson – Ramlat.

En dag i taget

Min ”vintersemester” är över och idag återgår jag till jobbet. Fast hemma. I fredags kom ordern att alla på jobbet nu kommer jobba hemifrån tillsvidare. Precis alla. Minst två veckor kommer jag alltså jobba endast hemifrån. Jag är ju van att jobba hemifrån två dagar i veckan, men ändå är det en helt ny situation nu. Nu är det viktigare än någonsin med kommunikation. Som tur har jag kollegerna och chefen bara ett samtal, mail eller skype-chat ifrån, men ändå kommer jag att sakna gemenskapen vi har på kontoret. Kommer sakna morgon-te stunderna, att ha kollegerna nära, att fundera något högt och få ett svar av någon som snappat upp ens mummel, lunchsällskapet osv.

Någon som är glad att jag jobbar hemifrån är hundarna. Tror nog de undrar vad som pågår då vi jämnt är hemma. I skrivande stund sover Tesla på stolen brevid mig och Bentley under bordet brevid mina fötter.

Vi får ta en dag i taget som vi lärt oss nu under Coronatiden. Vi vet helt enkelt inte hur situationen ser ut imorgon, om en vecka, om en månad?

Avbokad resa

Så, vi avbokade vår resa. Vi skulle imorgon ha åkt fyra dagar till Berlin, men efter att coronaviruset nu sprids allt fortare bestämde vi oss igår för att slutligen avboka. Jag är samtidigt lite ledsen, då vi skulle ha varit i behov av några dagar borta från vardagen, men samtidigt lite lättad. Det är så lite man egentligen vet om viruset på något vis? Hur det kommer gå, hur långt kommer det spridas? Hur länge kommer viruset härja? I Berlin ökade antalet corona-fall från 13, till 48, till 90 och nu 137 på bara fyra dagar.

Det skulle också ha varit själviskt att åka. Att utsätta andra för en eventuell smitta. Om jag skulle ha hamnat i karantän utomlands, även utan smitta, vem skulle ha skött om hundarna under tiden? Vem skulle ha ridit min häst? Skött mitt jobb? Om jag hade fått en smitta och inte märkt det, hur länge förrän viruset skulle ha spridit till mina föräldrar? Min mamma, som tar hand om min mormor skulle inte ha kunnat göra det under karantänperioden, och ännu värre, skulle ha kunnat smitta min mormor som är i riskgruppen.

Självklart kan vi få viruset även i Finland, och jag känner inte av någon panik. Men att avboka var rätt beslut för oss.

Som tur, hade vi endast betalat flygbiljetterna på förhand och de var svinbilliga, orsaken varför vi köpte dem i September. Hotellet hade jag lyckligtvis bokat så att det skulle betalas först på plats. Inga andra bokningar hade vi, så vi kom lindrigt undan. Mina kollegers och chefs resor har också avbokats.

Jag har med andra ord vintersemester må & ti utan program. Ska försöka hitta på något roligt ändå.

Tisdag, Corona och vårtecken

Tisdag morgon, och jag jobbar hemifrån idag. Enligt prognosen skulle det vara en fin dag men istället vaknade jag upp 7:18 till en ruskig, regning och grå dag. Efter morgonkramarna i soffan med hundarna fick de mat medan jag själv lagade toast med kokt ägg och kollade på ett halvt avsnitt av Jane the Virgin på Netflix. Öppnade dator, såg att det inte fanns något akut som trillat in sedan igår så jag läste lite bloggar och nu skriver jag en kort uppdatering här innan det är dags för lite jobb.

Vet inte om jag berättade om det mer noggrant men jag hintade visst att vi planerade en resa i vår? Resan skulle vara nu under kommande veckoslut, men vi är fortfarande osäkra om vi ska åka eller inte. Vi har ju flygbiljetter bokade, men hela Coronavirus Covid-19 situationen är lite kaotisk. Är det hysteri? Ska man tro på det man läser? Ska man avboka sin resa och missa flygbiljetterna och tillbringa den redan inprickade semestern hemma? Eller ska man åka? Hamnar man i karantän? Vad ska man göra? Vi är inte oroliga, och inte rädda för att ens få viruset då vi inte är i riskgruppen. Men vi vill ju inte ändå sprida en eventuell smitta, det vore hemskt.

Min chef och två av mina kollegor har också bokat resor inom de kommande veckorna, och de har bestämt sig för att åka trots allt. Vi följer situationen och avvaktar.

I söndags var det så himla fint väder, titta! Vilken kontrast från idag… När jag kom hem från stallet att jag satte mig ute på terassen på soffan och njöt av solen. Våra utemöbler har stått där hela vintern under tak, och nu har jag sakta plockat fram sittdynorna. Det är ändå ett av de första vårtecknen, om något.

%d bloggare gillar detta: