All is well

Julen kom och gick, märkte inte mycket av den. På julafton den 24.12 hade vi flygplats. Vi har aldrig haft problem med vårt flyg, men det finns en första gång för allting och givetvis ska det hända på julafton. Vi får tekniska problem med vårt flyg och vi är tvungna att avboka hela flyget. Istället måste vi hyra 2 mindre flyg för att få hem våra gäster och de nya gästerna hit. Flyget delas alltså upp i 2. Den här hela processen med av avboka, hyra och dela upp gästerna och få nya flygtider tar dock en tid och första flyget blir försenat 1 timme, den andra….4 timmar. Oh joy.

Så vi får alltså ta tag i telefonen och meddela våra 200 gäster om detta, och de är ju glada såklart, och allt är ju vår fel – självklart. Så vi delar upp allting i två. Vi måste ha två departure turer, två arrival turer, vi måste få tag i flere bussar, flere chaufförer, flere lokalguider. Vi försöker få tag i huvudkontoret i Stockholm för att få lite information om vad som hänt. Vi är dessutom underbemannade. Hanna är på semester i Finland, Annamari har day off, det är bara Minna, Petri och jag som jobbar. Minna sitter fastklistrad i telefonen, Petri håller i trådarna och svarar i servicetelefonen som ringer non-stop, och jag sticker iväg på vår första departure. I det här skedet har vi alltså delat upp alla gäster på de två flygen, men alla har inte fått denna information än, och det blir mitt jobb att berätta för dem där på plats att vissa gäster blir upphämtade 2 och en halv timme senare. Gissa var de glada?

Så jag hämtar upp människor tills min buss är full och jag kör till flygfältet, sänder iväg dem. Under tiden kommer det bussar från andra hotel, som inte haft någon finländsk guide med sig (eftersom vi var underbemannade) som måste mötas. Alltså ta emot dem på flygfältet och berätta allt vad de behöver veta för hemresan. Tur så har Petri kommit till flygfältet för att hjälpa. Vi får iväg första departuren alltså, och så sticker vi genast iväg tillbaka till kontoret, fixar ytterligare grejjer och så är det tur för andra departureturen. Slutligen får vi alla gäster till flygfältet och iväg. Så blir det dags för första arrival turen. Vi välkomnar gästerna och tar dem till sina hotell, i min buss har vi 4 hotell, det tar sin tid och när jag är färdig är det bara att åka tillbaka till flygfältet för att ta emot andra arrivalturen. Vi hinner just och just, de första gästerna står redan utanför terminalen när vi kommer tillbaka. Så väntar vi på alla gäster, och så börjar vi andra turen, i min buss nu också 4 hotell. När andra turen är avslutad kan vi äntligen åka tillbaka till kontoret, klappa oss på ryggen och andas ut – vi klarade det.

Kl.11 åkte jag iväg från kontoret på min första departure. Kl.20 var jag tillbaka på  kontoret efter andra arrivalturen. Lång dag men framförallt stressig. Men vi klarade det fint på 3 pers. Men never again.

Vi åkte hem från kontoret kl.21. Vi, alla guider, skulle alla äta julmiddag tillsammans kl.20.30. Vi rusar hem, byter kläder, packar julklapparna och sticker iväg kl.22. När vi kommer till julfesten äter de andra redan, det är fin julstämning och en massa god julmat – äntligen släpper stressen. Det är dags att koppla av med kollegerna, äta god mat, dela julklapparna, se på den traditionella Kalle Anka-julfilmen med en kopp varm glögg.

Kl.00.50 sticker jag från festen, tar bilen ner till New Marina och hälsar god jul till kompisarna, reder ut vårt gräl med Ahmed och allting är bra igen. Julfred.

Our crib

Det har hänt så mycket, vet inte riktigt var jag ska börja. Vår lägenhet kanske. Vi har en 2-vånings lägenhet med 3 sovrum, 2 i nedre våningen 1 i övre våningen. Senast jag uppdaterade er om lägenhetssituationen tror jag det såg ut såhär; jag bodde i ett av sovrummen nere, Linna i andra, och Louise där uppe. Linna flyttade ut och Michelle, en dansk tjej flyttade in. Louise fick jobberbjudande i Vietnam och flyttade ut. Så långt tror jag ni hänger med. Efter det flyttade jag upp till Louise gamla sovrum, för att få ett större rum. Rummet i sig är inte så stort, men jag har eget badrum och – jag har hela takterassen för mig själv. Lyxigt. Bilder får jag återkomma med.

Så blev ett rum där nere tomt, och 2 veckor sen fick vi en ny roommate. Han heter Pontus och är 28 år. När jag fick höra det här blev jag lite ängslig, hur ska det gå att bo med en man? Men jag kan rapportera att det går väldigt väldigt bra, Pontus är megatrevlig och vi kommer bra överens alla 3. Inte för att jag ser de andra så mycket, vi är turvist i Luxor eller Kairo, men ibland kan man man möta dem i trappan när man kommer hem.

Egypten, del 73

Just det ja. Har inte haft tid att blogga, jobbat hela tiden och varit ut nästan varje kväll. Ingen slowstart tillbaka till arbetet här inte. Fick även just ett samtal, vi har så många anmälda till Cairo för imorgon att det blir två bussar. Och jag är back-up till Cairo så det är bara att packa väskan och åka iväg till Cairo inatt. Shit. Nice förvarning. På onsdag & torsdag var jag alltså i Luxor, imorgon på söndag ska jag till Cairo, på tisdag ska jag till Luxor och nästa veckas söndag ska jag till Cairo igen. Jobbigt.

Så hejdå bloggen, vi träffas någon vacker dag när jag äntligen får lite tid för  mig själv.

Egypten, del 72

Helt otroligt att jag igår ännu var i Finland. Känns som om jag varit tillbaka i Hurghada hur länge som helst. Har redan hunnit vara ute igårkväll, hade dinner med Hanna på det italienska stället, träffat människor jag saknat, har haft välkomstmöte imorse, har besökt några gäster som blivit inlagda på sjukhus, har haft siesta och tagit 1 timmes dagssömn där hemma och  nu sitter jag på kontoret i väntan på att gå till servicekontoret kl.17 och så försöker jag läsa lite mera på Luxor ON (over night), eftersom jag ska dra min första overnight utflykt imoron (inatt). Har så mycket att blogga om men så lite tid, så får återkomma senare, troligtvis på fredag eftersom jag tillnäst ska spendera 2 dagar i Luxor.

Ha de!

Gate 37

Sitter på Helsingfor flygfält, väntar på boarding. Så snabbt gick 6 dagar hemma. Alltför snabbt. Men ska bli skönt att komma tillbaka till Hurghada, till mitt hem, mitt jobb och mina vänner. Skönt dessutom med lite värme. Och så har jag en skön tillbakaresa med direktflyg på 5 timmar. Nästa gång kan jag komma hem om sisådär 4 månader när vintersäsongen tar slut och sommarsäsongen börjar. Då brukar man få åka hem en kort stund innan man åker till nästa destination. 4 månader är ganska länge, men det ska nog gå bra. Har ju mina nära och kära i Hurghada.

Packa pappas kappsäck

Sista dagen i Finland. Har inte gjort någonting, skönt. Men när jag säger att jag inte gjort någonting så menar jag verkligen inte någonting. Har inte packat upp min väska sen jag kom, och alltså inte heller packat den för min avfärd! Om c. 3 timmar startar vi mot Helsingfors, ska övernatta hos min syster eftersom jag ska vara så tidigt på flygfältet imorgon. Och väskan står alltså orörd. Börjar bli bråttom så småningom men vad gör jag? Sitter och bloggar istället. Prioriteringar, prioriteringar…

Nej nu måste jag skärpa mig, ska börja packa upp väskan nu så jag kan packa den på nytt för min resa tillbaka till Egypten. Imorgon 07.30 lyfter planet och jag lämnar Finland för 4 månader framöver.

Lördag 11.12

Idag kunde jag igen sova länge och vaknade först 09.50. Steg upp och åkte snart med mamma till julmarknaden i Ekenäs. Köpte de traditionella julprydnaderna, t.ex. julkransen till ytterdörren köper vi alltid härifrån. Med oss fick vi även några andra prydnader och så supergod rökt fisk. Det var massor med människor igång i Ekenäs och det var riktigt julfiilis där, bara julgubben fattades. 

Så kom vi hem, slappnade av lite och på kvällen kl.18 åkte vi till Knäppen på middag. Det var bara mamma, pappa och jag eftersom min bror hade företagets julfest då men det var roligt och mysigt ändå. Ni behöver inte ens fråga mig vad jag beställde, givetvis var det Knäppens biff. Hur någon kan besökta Knäppen utan att beställa denna signaturbiff kan jag inte förstå. Maten var förstås supergod, personalen var trevlig och sällskapet var det bästa. En skön slappkväll hade vi, och vi åt som vanligt alldeles för mycket. Efter middagen körde vi till min farfar som jag inte sett på 6 månader! Var alldeles alldeles härligt att se honom och han fick en stor kram. Fafa bjöd traditionsenligt på Jaffa och så berättade jag om Egypten och han berättade sina härliga gamla historier. Vi fick bl.a. höra om Amerika-Kalle som åkt till Amerika i sina unga dagar, och så fick vi höra om den heta Olympiadsommaren 1952 då farfar spelat med en orkester på Knipan i Ekenäs, om hur hans far bestämt en dag att ”Totte nu är det dags för dig att gifta dig och ta över här på gården”, om hur han sålt sin fina Austin-bil 1954 och hur han gift sig med farmor. Härliga berättelser, vilket minne den mannen har! Kunde höra på dessa historier i flera timmar. Har sagt att han borde skriva ner dessa minnen, laga en memoar med alla historier så vi kunde minnas dem även när han inte är med oss mera. Vi satt där i några timmar innan det var dags att ge honom en till stor kram och åka hem. 

Hemma hade vi ännu en mys-kväll med mamma och pappa, såg på Mamma Mia, drack glögg, åt pepparkakor med mögelost och hade det skönt överlag. Kommer att sakna dem så, känner det redan nu. 

%d bloggare gillar detta: