Thailand, del 17

Har varit ganska lugna dagar här på sistone, min kollega Robert har varit borta, jag har varit i Ao Nang och på flygplatsen. Har åkt lite runt på ön, ätit god mat, druckit banana-shakes, äntligen tillåtit julmusiken flöda i mina högtalare, planerat julen, haft team dag, åkt longtail båt, testat på bergsklättring på Railey Beach, och druckit äkta finsk lonkero på en äkta Thailändsk restaurang.

Solnedgång i centrala Ao Nang.

Thailand, del 16

Hade mitt första svenska välkomstmöte idag för ett gäng Göteborgare som ankom tidigt imorse. Mötet gick nästan bättre än förväntat och hela 18 personer hittade fram och var supertrevliga! Känner mig så laddad just nu. Älskar svenskar, de är så annorlunda än finländare, sorry men sant. Gaaah, vilket välkomstmöte, och vilket samarbete med Raya Divers och Marcus på Eden! Toppen, så här fortsätter vi!

Thailand, del 15

Ledig igår, och halvledig idag – oh yess. Vaknade redan 07:40 av konstig barnmusik som tydligen kom från skolan brevid mig. Men klagade inte, eftersom den i alla fall väckte mig ur min mardröm.

Låg och slöade lite, men bestämde sedan att jag måste komma igång, så jag klädde på mig och tog en tuktuk. Eftersom jag igår gick längs hela Klong Dao stranden, bestämde jag mig för att idag ta Long Beach, eller Phrae Ae stranden.

Tog tuktuk till den sydligaste delen av Long Beach, och hade som mål vårt servicekontor i norra delen av stranden. Jag bad tuktuken ta mig till Relax Bay Resort. Väl framme beundrade jag det vackra läget hotellet har, och fick även se den fina yoga platsen hotellet är känt för, och som jag även läst om på förhand. Men när jag tittade efter lite närmare, märkte jag att hotellet inte alls ligger längs Long Beach, utan i en liten vik längre söderut. Så jag var tvungen att gå en stund tillbaka, för att komma till Long Beach.

På grund av namnet hade jag förväntat mig en mycket längre strand. Inte för att den var kort, men det tog mig bara ungefär en timme att gå från ena änden till den andra. Spanade igen in fina strandbarer jag måste besöka någon dag, och slog mig till sist ner i norra ändan av Long Beach på en restaurang som heter Thai Cat – även den hade jag läst om på förhand.  Efter måltiden där var det bara en kort promenad till vårt kontor där jag sitter nu. Är ledig i 4 timmar ännu, men skulle bara kolla e-posten och skriva några inlägg här. Nu hem, sedan på jobb kl.16:30.

Thailand, del 14

Var alltså på en båtutlykt igår, ”Emerald Cave”. Hade väckning kl.6 på min lediga dag (!) vartefter jag gick till Raya Divers kontor där jag hade pickup kl.6:50. Vi tog minibuss till Koh Lantas östkust, till Lanta Old Town där vi hoppade på en longtail båt som tog oss till den stora Raya Divers båten.

Vi satte kurs sydost, mot Koh Muk. Där snorklade vi igenom en kolsvart grotta, runt 50 meter, och när vi kom ut på andra sidan var jag plötsligt mitt i paradiset. En lagun så vacker, som den var direkt ur en film. Helt otroligt! Försökte komma på ett ord att beskriva det med, men det går inte, den måste upplevas på egen hand för att förstå. Tyvärr har jag inga bilder, eftersom vi som sagt snorklade för att komma fram och jag inte har en vattentät kamera. Men fint var det. Andra snorkelstoppet gjorde vi utanför Koh Hai, där jag fick se jättestora koraller.

Det var en riktigt mysig båttur, och som alltid, blir man helt slut av en dag på havet. Men eftersom det var min lediga dag, ville jag inte förlora en enda stund av den, så när jag kom hem vid 16:30 tiden, gick jag till Klong Dao stranden och gick längs hela stranden från början till slut. Noterade fina strandbarer jag gärna vill besöka någon gång, och tittade på strandlivet. I slutet av Klong Dao kom jag fram till ”svenskparadiset” Slown Down Lanta Resort, som jag även läst om på förhand. Där satt jag ner mig ensam, beställde en tonfiskbaguette, en kall Singa öl, såg på solnedgången och njöt. Stack kl.18:00, lite innan solen gick ner, och tog en tuktuk hem via matbutiken. Hemma duschade jag äntligen bort allt saltvatten, la mig i sängen och tittade på en film. Somnade redan 22:30 till skön Thailändsk meditationsmusik. En lång dag på havet, en lång strandpromenad, en lugn filmkväll hemma i sängen – skön ledig dag.

Dagen då jag simmade med hajar

Den 15 December 2012 sitter jag på en båt som styr bort från Koh Lanta, emot de världskända Phi Phi öarna. Vi ska ut och snorkla, beundra fiskar och koraller. Färden tar en stund och jag njuter av vägen. Väl framme på vårt första snorklingsställe är det dags att byta om, ta på sig utrustningen och hoppa i vattnet Jag blir plötsligt nervös av någon konstig anledning och känner mig pirrig i magen, fast på ett gott sätt. Jag sätter på mig simfötterna, den orangea flytvästen, masken, och tar mig till båtens kant där jag sakta gå ner i det varma vattnet. Den orangea västen har sin betydelse; det är lättare att koncentrera sig på livet under ytan när man inte behöver koncentrera sig på att flyta, och samtidigt ser gruppledaren exakt var alla snorklare är.

Vi har kommit utanför den sydligare ön av Phi Phi, och vi ska snorkla runt en liten vik. Många av snorklarna snorklar för första gången, så jag snorklar lite före resten av gruppen och kommer först in till viken. Det är inte djupt, runt 2 meter bara. Jag simmar runt och tittar på de många olika koraller jag ser,och tänker på vad guiden Johan visat oss bilder på innan vi hoppade i. En och annan fisk simmar runt. Sikten är bra, och plötsligt får jag syn med något som har en ryggfena. En haj! Kanske..? Hajen är väldigt liten, runt 50 cm lång, och jag följer efter den en stund för att vara säker att det är en haj. Jag tittar upp och kollar var resten av gruppen är, de är på väg in i viken men är ännu en bit ifrån mig.

Jag sätter ner huvudet på nytt och simmar lite framåt, och så plötsligt ser jag ett mycket större djur simma framför mig. Jag tvivlar inte längre, det är en haj. Jag hinner tänka tusen saker på en halv sekund och samtidigt stelnar jag och flyter alldeles stilla och tankar som OH MY GOD rör sig i mitt huvud. Hajen simmar bara förbi och när hajen försvinner ur mitt synfält tittar jag upp igen och försöker få Johans uppmärksamhet så resten av gruppen också ska få se hajen. Men de är fortfarande för långt ifrån, så jag fortsätter. Jag hinner inte långt innan jag ser hajen igen, och en till, och en till, och en till. 4 hajar simmar framför mig, den största runt 1,5 m lång. Den här gången vill jag få en närmare titt på dem, så jag försöker simma efter dem, sakta och lugnt. Johan pratade om hajarna innan vi hoppade i och sade att om vi ser en haj kommer vi troligtvis att se en Whitetip Shark, med vitt på ryggfenan. Jag vill vara säker på vilken haj det är frågan om så jag försöker lägga så många kännetecken på minnet som jag bara kan medan jag följer dem en liten stund. Men en sak stämmer inte, eftersom dessa hajar har svart på ryggfenan. Jag följer fortfarande en av hajarna, som också hela tiden håller ett öga på mig, och till sist simmar den två varv runt mig. Det skrämmer mig lite och så kommer jag plötsligt ihåg vad Johan sagt om hajarna; de är ofarliga så länge man inte stör dem eller får dem att känna sig hotade. Så jag ger upp, hajen simmar iväg och jag hojtar och viftar till Johan. Jag får hans uppmärksamhet och jag försöker visa att jag precis sett 4 hajar.

Gruppen kommer fram till viken och vi snorklar vidare. Jag ser en av hajarna igen några gånger. När vi väl kommer tillbaka till båten berättar jag för Tony, reseledaren, att jag sett 4 hajar! Han är överraskad och frågar hur de såg ut. Jag förklarar att de hade svart på ryggfenan och Tonys överraskning blir bara större. ”Blacktip shark” säger JP, en av de andra dykinstruktörerna. Och då sjunker det in hos mig. Vi har precis simmat med 4 stycken Blacktip hajar. Det är helt otroligt ovanligt. Inte ens dykgruppen som var med oss på båten såg dem. Men vi gjorde det. Fyra stycken. Många gånger. På nära avstånd.

Whitetip hajen är den vanligaste här, och rätt ofarlig. Blacktip hajen ska man vara mer alert med. Den ska man inte störa säger Johan och Tony.

Men det är inte förrän på kvällen då jag lägger mig och tänker på det som hänt som jag för en sekund blir rädd. Jag har simmat med hajar. Det kunde ha varit farligt. Men den känslan ger snabbt vika till ett stort smile som breder sig och jag känner mig stolt över att ha varit med om det hela. Ett minne att dela med sig – dagen då jag simmade med hajar.

Johan som var med oss hela tiden, filmade även lite medan vi snorklade och han hade fått med hajarna också! Ska visa bilder bara jag får dem av Johan. Under tiden måste jag ju passa på att visa hurdan haj jag simmade med. Så ni får en lånad bild av den otroliga Blacktip Reef Shark.

%d bloggare gillar detta: