Det var vår igår

Det är tjugonde (!) januari och vi har fortfarande inte snö! Vad är det som händer? Igår gick jag till stallet mitt på dagen, så skönt att rida medan det är ljust ute för omväxlings skull.

Ridningen gick jättebra och på vägen hem var det så vårigt väder med sol, gröna åkrar och lerig väg och så varm sol emot ansiktet.

Vet inte om jag vill ha snö nu mer? Helst inte efter mars i alla fall.

Tisdagslunch

På tisdagen förra veckan, hade jag den äran att få uppleva lite vardagslyx i form av lunch med en bästis. Min kompis Ida är ju mammaledig, och jag jobbade hemifrån och kände mig ensam då Jani var på arbetsresa, så det passade utmärkt att ta en lite längre lunch och träffas. Dessutom blev jag bjuden på lunchen, som en försenad födelsedagslunch.

Vi ville båda pröva ett lunchställe vi inte varit på innan, nämligen Ingalills Salladsbar här i Karis. Det var lunchtider såklart så vi var ute i god tid, vi var först på plats och paxade det bästa bordet, men så kom det inte så mycket folk sist och slutligen? Det var väl två eller tre olika lunchgäng som kom men annars var det tyst. Synd nästan, hoppas stället har tillräckligt med kunder för att kunna hålla öppet.

Ingalills var en trevlig överraskning, och påminde och caféet Pluk som vi besökte med Jani i Amsterdam. Så fint, att det äntligen kommit lite mysiga caféer till knutarna med lite modern europeisk feeling! Lunchen, bestående av en salladsbuffé med tacos, pajer, soppa och gratäng, var urgod och jag åt mig alldeles mätt. Medan vi åt kunde vi prata om allt som är viktigt i livet som barn, hundar och jobb bland annat. Det hela avslutades ännu med varsin tårtbit, och jag undrar om en tisdagslunch ens kan bli bättre? Svar: nej. Det här måste vi göra om! Dessutom är det min tur att bjuda Ida på en försenad födelsedagslunch

Namngivning 🧸💙

I lördags var det äntligen dags för min kompis Idas bebis att få ett namn. Eller ett namn har han redan haft en tid, men Ida och hennes sambo har varit så hemlighetsfulla med namnet att ingen har vetat vad det är. Så det var med förväntan jag i lördags körde mot Fiskars där namngivningsfesten skulle ta plats. Det var en solig och frostig januarilördag och Fiskars var fint som alltid.

När jag kom fram fick jag se lilla pojken vi var där för att fira, men sedan sov han resten av festen, som på beställning. Namnet fick vi inte heller bara veta sådär, utan namnen avslöjades genom flere rundor av hängman, vilken rolig idé! Först fick vi gissa till oss mellannamnen, men när vi skulle gissa förnamnet lurade Ida och hennes sambo oss med ett helt annat, lite konstigt, namn bara för att se vår reaktion. Som tur kunde vi snabbt läsa av deras miner att de skämtade, och så efter en sista runda hängman fick vi veta att deras söta lilla pojke ska heta Dominic ❤

Ida hade själv bakat nästan allting vi fick att äta, och allt var givetvis dö-gott. Speciellt smörgåstårtan, nam! Efter kaffet och kakan öppnades lite paket, vi skrev i gäst boken och så på slutet vaknade Dominic igen, precis passligt för att ta lite bilder. Kunde inte ha varit bättre tajming.

En ny vardag

God morgon, här sitter jag vid köksbordet medan det sakta blir dag därute. Jobbar hemfrån idag, planerar lunch med min kompis Ida och så har jag precis sett första avsnittet av Äkta Billgrens på SVT play (som jag blev förvånad över att det går att se på i Finland).

Jani började sitt nya jobb i fredags, vilket betyder att han ca. fem dagar i veckan är bortrest på mässor och arbetsresor, så det är en liten (gigantisk) omändring i vår vardag. Som tur är det inte varje vecka. Den här första resan är dock lite längre och han kommer hem först i fredag, alltså ska vi vara en hel vecka ifrån varandra, tror vi aldrig varit det innan? Eller?

Det är samma företag som han jobbade på 2016, så vi har ju levt en liknande vardag förut där Jani ofta är bortrest. Ändå är det mycket som ändrat sedan 2016, vi har ändrat sedan 2016. Det är inte längre sån panik att han är borta. Vi bråkar inte längre när han ska resa, utan är trygga i vårt förhållande och vet var vi har varandra. Jag håller igång min egen vardag, jobbar hårt, tar hand om vårt hem och hundarna och tillbringar tid i stallet. Har i smyg även längtat efter lite egentid, något som alltid varit viktigt för mig.

På kvällarna känner jag mig mest ensam, och jag kan få lite panik över att det är såhär jag ordnat mitt liv. Men så fixar jag middag för en, kryper upp i soffan med hundarna efter en lång dag och tittar på andra säsongen av ”You” på Netflix, och så lägger jag mig tidigt och det känns inte så farligt ändå. Lite smygskönt nästan. Fast det är klart jag saknar Jani. Det är ju ändå han som är min trygghet, mitt hem.

Så det är en ny vardag att vänja sig med, och de olika känslorna kommer och går i vågor. Fyra dagar har redan gått, och om tre dagar är han hemma igen. Tror det gör oss gott att sakna varandra lite också. Har redan planerat date night för när han kommer hem och vi ska bl.a. gå och se på den nya Bad Boys filmen på Bio Pallas här i Karis ❤

Något att se framemot

Trots att det vädermässigt fortfarande är höst och vintern inte har börjat, ser jag redan framemot våren och sommaren. En av mina höjdpunkter förra sommaren var en fyradagars ridkurs i Esbo. Det var en jättelyckad kurs och jag njöt verkligen. Stallet hade många kurser jag gärna hade velat gå, men gav mig själv lov att gå en kurs per sommar.

Från början av året, då jag vet att de publicerar kurserna vid årsskiftet, har jag gått och kollat deras sidor och väntat på att kursprogrammet skulle släppas. I onsdags hände det äntligen och inom tio minuter hade jag bokat sommarens kurs.

Måndag till torsdag en vecka i Juni ska jag igen få gå på ridkurs. Denna gången en kurs om galoppombyten, spännande! Ser framemot de kunniga hästarna och fyra dagars intensiv ridning. Så roligt att ha något roligt att se framemot 🙂

Början av 2020

Hej bloggen år 2020! Först nu börjar jag komma igång igen efter all ledighet vid jul och nyår. Och trettondagen, som jag inte hade fattat var en ledig vardag. Det var mina kollegor som på fredagen innan berättade för mig att måndagen skulle vara ledig. En ledig måndag! En tre-dagars-helg! Det var bättre än en julklapp nästan.

Det var även veckoslutet flickorna var hos oss, så det var skönt att ha ett vanligt veckoslut med dem fre-sö, och så ännu ha en ledig dag för oss själva på måndag. Vi gjorde inte så mycket, då flickorna fortfarande var lite krassliga efter att ha varit sjuka över nyår, men vi tog revanch och firade nyår 2.0 istället. Det är ju flickornas bravur att fixa efterrätt till oss på nyår, och när de inte fick göra det i år blev de så ledsna. Så vi bjöd in Janis föräldrar och så fick flickorna laga oss en pavlova till efterrätt, enligt tradition. Det var alltså andra gången inom två veckor vi fick pavlova – vilken bra start på det nya decenniet.

Jobbmässigt har 2020 startat bättre än jag hade kunnat tänka mig. Kommer bli projektledare för ett nytt projekt på jobbet, och det känns fint att starta något nytt och hålla i trådarna för det. Dessutom har jag varit supereffektiv på jobbet och fått en massa saker avbetat, även såna som luggit och spökat längre bak i arkivet – så skönt!

Nyår 🎆

Som jag skrev tidigare var det ett lite annorlunda nyår, då majoriteten av våra gäster hade blivit sjuka tyvärr. Vi firade ändå hemma hos oss, och fick mina föräldrar och min bror med familj på besök som tur. Jag grävde fram lite nyårsdekorationer, städade, fixade och grejade på hemma nästan hela dagen. Åkte en kort stund till stallet mitt på dagen för att rida Runo, innan raketerna skulle sätta igång. Det gick bra, vi hörde inga raketer alls. I sista varvet innan vi var färdiga blev Runo ändå skrämd för någonting, svängde 180 grader på en nanosekund och jag tänkte falla av. Det var riktigt nära, men som tur hölls jag på. Hade varit surt att avsluta året, och decenniet, med att falla av.

Hursom, kom jag hem, duschade och så började vi så småningom laga maten och inom kort började gästerna droppa in. Hundarna var ovanligt lugna trots att deras favoritpersoner kom på besök, och de var så förtjusta i barnen.

När maten var klar åt vi en god nyårsbuffee med alla klassiska nyårsmaträtter, gott! Min brorson fick se några sprattelstickor och hålla i dem men snart var det läggdags för barnen så de åkte hem medan vi förberedde efterrätten, den traditionella pavlovan.

Senare under kvällen badade vi i bubbelpoolen och plötsligt var det redan strax innan midnatt och gästerna och Jani gick ut på gården för att skjuta lite fyrverkier. Jag hade önskat så få fyrverkier som möjligt, och i år hade vi inga raketer, bara två sk. batterier. Visste ju att Bentley inte reagerar så mycket men hade ingen aning om hur Tesla skulle påverkas. Jag var alltså inne med dem och tänkte att det nog ska gå bra, men batterierna hade oväntat höga smällar så jag tog hundarna med mig till sovrummet där gardinerna var stängda och så kramades vi i sängen. Tesla hoppade upp i famnen och Bentley satte sig tätt intill mig, och Tesla stackaren skakade. Hon gick ganska låg med svansen hopkurad och sökte något säkert ställe tills hos hittade trygghet i min famn. Bentley reagerarde mest på det att Tesla var så ängslig, men han satte bara med öronen bak. Som tur var det bara två batterier och det hela var över på under 10 minuter. Så nu vet vi, att Tesla tyvärr är rädd för raketer, i alla fall ljudet av dem.

Men ett fint och lugnt nyår var det alltså här hemma hos oss, tänk att det nu är ett nytt decennium? Har funderat mycket på det här med tid nu. Kommer knappt ihåg när 2009 blev 2010, men nu är det på något vis så stort att 2019 blev 2020?

Hade kameran framme men det blev väldigt lite bilder ändå, som det blir när man har gäster hemma och har roligt. Här är tre snabba snapshots från kvällen.

%d bloggare gillar detta: