Egypt vs. Finland

Saker som man blivit van med i Egypten som görs helt annorlunda här i Finland.

Del 1

Man kan tvätta tänderna med vatten som kommer direkt ur vattenkranen! Jag tycker ännu det verkar så skumt, att man ska tvätta tänderna med det vattnet som kommer direkt ur kranen! Usch. Har blivit van med att även tvätta tänderna med mineralvatten på flaska. I Egypten ska man verkligen inte dricka kranvattnet, och helst ska man inte tvätta tänderna med det heller. Så det är verkligen konstigt, att bara ta en mugg och fylla på den under vattenkranen, och inte behöva gå efter en flaska vatten innan man ska borsta tänderna! Sjukt konstigt!

Hänt idag

ar varit i Helsingfors idag. Hälsat på syster och barnen. Fick minsann många goda skratt. Och barnen hade vuxit så mycket igen sen senast. De kommer kanske hit nästa vecka, så då får vi umgås lite mera.

Sitter som bäst och följer med live-tv från Tahrir Square i Cairo, Egypten. President Mubarak ska tydligen hålla tal kl.22, alltså typ nu. Vare sig han gör det eller inte har jag ingen aning om. Många tror att han kommer att avgå redan ikväll, några tror att han bara försöker lugna massorna med talet. Har ingen aning om vad som kommer att hända, om nånting händer. Tror kanske inte han avgår ikväll, men hoppas på en snabb lösning på situationen så jag så snabbt som möjligt kan åka tillbaka.

Gå in på; http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article8491022.ab

När livet förändras på några dagar

När ni ser mina tidigare inlägg kan ni se att den 27.1 är allting normalt, jag är i Hurghada, har just kommit hem från Alexandria. Nästa inlägg är från 2.2 då jag meddelar att vi måste evakuera alla våra gäster, alla våra guider – hela destinationen. Hur gick situationen från bra till katastrof på 5 dagar?

Just i detta nu, sitter jag i Finland. Jag har blivit evakuerad från Hurghada, från Egypten. Situationen är overklig.

Ni har alla läst och hört om situationen i Egypten, så jag tänker inte ta den historian här. Och har ni inte hört om det så har ni bott under en sten eller ute i öknen den senaste veckan. Det är alltså revolution på gång i Egypten. Demonstrationer sattes igång i Cairo, Alexandria och Suez. Internet stängdes av i hela Egypten, SMS gick varken att skicka eller ta emot. Pengarna började ta slut i automaterna, bankerna var stängda, mattransporten till butikerna stockade och prepaid korten tog slut. Det gick inte att ladda sitt prepaid konto någonstans. Det var nästan komplett media black-out.

Att utrikesministeriet bestämde sig för att evakuera Cairo har jag full förståelse för. Att vi slutade sälja utflytker till Cairo och Luxor har jag full förståelse för. Men medan blodiga demonstrationer och strider höll på i Cairo, vad hände i Hurghada? Ingenting. Ingen-ting. Vi hade en, en enda, minimal demonstration i Hurghada på fredagen 28.1. That’s it. Demonstrationen visste polisen om på förhand, det var planerat. Demonstranterna gick lugnt igenom stan med sina banderoller och sjöng på sina melodier. That’s it. En kväll, en enda kväll var det utegångsförbud i hela landet, sen gällde det bara de största städerna. Militärgrupper kallades till Hurghada för att vakta de viktigaste byggnaderna, men det var också allt de gjorde – vaktade. För ingenting hände.

Hur utrikesministeriet bestämde sig för att evakuera hela landet har jag inte full förståelse för. Säkerhet kommer först – det är självklart. Och hade jag vid en enda tidpunkt känt att min säkerthet var under hot skulle jag givetvis ha förstått det.

Men för att upprepa – INGENTING hände i Hurghada. Jag har evakuerats från Hurghada. Jag är en flykting. Jag tvingades lämna mitt jobb, mitt hem, min pojkvän, mina vänner – mitt liv. Jag blev tvingad att lämna mitt liv. Jag är i Finland. Här är min familj och några vänner. Men allt annat är kvar i Hurghada. Det är skönt att se min familj, men hur ska ja kunna fortsätta mitt liv när jag är tusentals kilometer ifrån det? Skulle jag motformodan inte ha haft en familj i Finland, skulle jag vara i detta land hemlös och arbetslös. Jag är PERMITTERAD.

Jag kan inte fatta att det är sant. Jag har evakuerats och permitterats. Jag känner en seriös våg av depression komma åt mitt håll.

Egypten, del 79 – Revolution

Vi har varit utan internet i 5 dagar i hela Egypten. Nu är den äntligen tillbaka men hinner inte blogga. Situationen här är lugn, men trots det måste vi evakuera alla våra gäster. Måste själv också packa, flyger till Finland sent på fredag kväll. Fan va surt. Förbannade revolution. Vem vet hur länge vi måste vara borta. Brokean hearted.

Alexandria – Day IV

Day 4

Sista dagen i Alexandria spenderade jag egentligen ingen tid i staden. Hade väckning 05:00, redan 05:10 stod jag nere vid gatan och väntade på taxi. Kom till flygfältet och tänkte återigen skratta åt den minimala terminalbyggnaden. 06:30 avgick flyget till Cairo där jag mellanlandade. I Cairo åt jag frukost och försökte sova på en bekväm stol, men det gick bara inte. 10:30 avgick sedan flyget till Hurghada, och 12:00 stegade jag redan in i min lägenhet. Så har haft en hel dag ledigt även här hemma.

När jag kom hem åt jag några Kiwi-frukter och drack en jordgubbs-mjölk-sak. Strax efter det fick jag jätte ont i magen och jag kände mig inte bra. Försökte ringa Hanna för att se om hon hade Antinal hemma. Antinal är den effektivaste magmedicinen, som även är populär bland oss guider, den sköter bort magbesvär på några röda sekunder. Men Hanna svarade inte, och jag hade gett min sista Antinal till chefen förra veckan som led av samtliga problem då. Kände mig riktigt riktigt dålig, och bestämde mig för att nånting måste göras. Så jag gick på toaletten satte fingrarna i halsen, och så blev jag av med vad det nu var som gjorde mig så konstig i magen. Det här är ingen ätstörningsblogg, oroa inte, jag mår fint. Efter en stund kände jag mig lite bättre, men senare när Hanna kommit hem fick jag ändå kila ner och hämta lite Antinal eftersom den samma känslan kom tillbaka. Antinal – magbesvärens helige exorcist fungerade som alltid och nu mår jag äntligen bra. Just for your information, jätte intressant..

Imorgon är min 4 dagars semester över – back to work.

Alexandria – Day III

Day 3

Steg upp 9, skulle gå och äta frukost men kom ihåg hurdan den varit dagen innan så beslöt för att inte gå. Lite före 10 gick jag ut till gatan där Ibrahim väntade med häst och vagn. Och som han hade sagt dagen innan, hade han idag en annan häst.

Vi stack iväg – första stoppet var Kom al-Dikkas Amfiteater. Ett fornminne, en kvarleva av den grekisk-romerska tiden i Egypten. Alexandria grundades av Alexander den Store, men mer historia tänker jag inte berätta, ingen annan är intresserad. Varför spenderade jag mina lediga dagar med att besöka dessa historiska ställen? Varför inte bara lata mig, sola lite eller shoppa? För att jag är intresserad, för att det är mitt jobb det handlar om, jag är ju guide och – innerst inne är jag lite nörd.

Amfiteatern var allt jag hade hoppats på, kan säkerligen inte jämföras med de massiva amfiteatrarna som man kan se i Italien eller Grekland, men ganska respektväckande för att vara i Egypten. Bilder kommer senare.

Nästa stop var Pompejus kolonnen. Inte vad jag hade väntat mig. Hade väntat mig ett vanligt torg, där i centrum en stor kolonn. Vad jag hittade var en fin plats, fortfarande under utgrävning, med en massa annat att se än ”bara” en kolonn. Kolonnen var fin, men själva platsen gjorde det till en upplevelse. På vägen till kolonnen körde vi dessutom genom de mera lokala områden i Alexandria. Områden man inte ser annars, så det var en väldans tur att jag hade med mig Ibrahim. Dessutom är det alltid lättare att röra sig bland araber när man har en arab med sig. Den mängd uppmärksamhet man får som ensamresande kvinna i detta arabland – det är näst intill sjukt. Nej det är inte farligt, långt ifrån, men det är irriterande som fan när man inte kan röra sig mer än 5 meter utan att nån kommer och pratar med en eller visslar efter en. Men som sagt hade jag Ibrahim med mig, så för det mesta lämnade alla mig ifred. Egypten är inget farligt land, ni ska inte förstå mig fel. Men det är ett arabland, vilket säger det mesta i sig själv.

Efter kolonnen styrde vi hästen mot Kom ash-Shuqqafas katakomber eller gravar. Dessa enorma gravgrottor härstammar från c.100-talet e.Kr. och innehåller mest romerska gravar, en del egyptiska. När jag kommer dig, köper jag biljett, lämnar ifrån mig kameran som inte får tas med på området och så kommer det en man emot mig. Jag vet alltför väl vad han vill. Som guide är jag van med dessa ”guider”. Det är alltså vakter på området som ”frivilligt” guider turister omkring, berättar lite historier och förväntar sig dricks efteråt. Vi brukar varna våra turister om dessa ”guider”. Men han följde efter mig ändå, började berätta lite om katakomberna – och herregud vad mannen hade information. Han berättade hela tiden något om varje grav, han tog mig till gångar dit inga andra turister går, visade mig saker inga turistgrupper ser och gjorde det hela mer intressant. Innan vi gick ner i katakomberna, berättade han att man funnit största delen av gravarna i misstag. Man hade hittat några få gravar, och höll på att gräva ut området när en åsna med vagn plötsligt föll igenom jorden rakt in i en stor grav. Hela tiden försökte jag få fram vad som hade hänt åsnan, men alla jag frågade blev konstigt tysta. När mannen hade visat mig de romerska katakomberna, kom vi in till ett rum med större gravar och i mitten fanns en glaslåda med ett skelett i – det var åsnan. ”Here is the donkey”. Man kunde tydligt se käkbenet av ett hästdjur, och jag fick även veta att de större gravarna var för hästar. Romare var som känt väldigt noga med sina hästar, och även de fick alltså begravas i katakomberna.

Allra längst ner i katakomben är det täckt med vatten, men vi gick på stora plankor eller bräder. Vi stannade utanför en grav, väntade på att turisterna gick ut, och när det gått rev han upp en av bräderna från golvet, och  där under visade det sig vara ännu en lite grav där  5 mumier hade staplats på varandra. Otroligt! Man får definitivt inte åka till Alexandria och missa katakomberna. Jag fick även se en grav som man aldrig grävt upp helt och hållet, och där kunde man se ett ben sticka upp ur marken, kusligt!

När vi var färdiga gav jag honom en rejäl tipp, och så fortsatte jag och Ibrahim på vår hästfärd genom äldre och fattigare delar av Alexandria. Återigen fick jag se saker jag inte skulle ha sett på egenhand, det var absolut värt priset att hyra häst  + vagn. Vi åkte genom den lokala basaren, förbi gravgården för kvinnor, sedan gravgården för män, vi åkte igenom gamla italienska kvarter, gamla franska kvarter där gatunamnen började på ”Rue de…”, jag såg många moskéer, några kyrkor och en massa annat. Vi åkte även förbi en stor marknad, där de sålde alla slags djur, en kött marknad alltså – fast med levande djur. Det gjorde lite ont i mitt hjärta att se dessa hönor, gåsar och kalkoner bara stå där på borden och äta utan att veta om att människorna som såg på ville äta dem. Men mest av allt dog jag lite när jag såg bordet med småsmå kaniner. Vem har hjärta att stå där och välja ut en liten söt kanin och tänka på vilken som smakar bäst eller vilken recept ska testas tillnäst? Dessa kulturskillnader, ibland överraskar de även oss guider, vi som tror vi sett det mesta.

Vi åkte även förbi hamnen, Egyptens viktigaste hamn, som står för största delen av exporten som går via havet. Sedan åkte vi längs smågator tillbaka till hotellet där jag betalade Ibrahim och så gick jag och åt lunch. 2½ timme tog vår stadsrundtur, värt varenda piaster.

Kvällen tog jag igen lugnt, kollade lite närliggande kvarter, bl.a. spårvagnstationen som låg brevid hotellet. På kvällen packade jag mina grejjer färdigt och satt väckningen på kl.05:00.

Alexandria – Day II

Day 2

Hade väckning kl.10, när man har semester måste man också vila ut sig. Vaknade redan 9, drog mig en stund och gick sedan ner för att äta frukost. Buffetfrukosten ingick i priset, men tyvärr var frukosten den enda besvikelsen med hotellet. Utbudet var inte så stort, det som fanns smakade inte något, och dryckerna smakade bara fel. Det var första och sista gången jag åt där.

Gick tillbaka till rummet, fixade till mig, och gick ut på upptäcktsfärd. Kom ner till Medelhavsstranden, 50 meter från hotellet. Medelhavet har jag aldrig sett förut (kan ni tänka er?), och det var ju ganska roligt redan i sig. Den här delen av Alexandria låg i en enda stor havsvik (fan, engelskans ”bay” är mycket bättre ord, mera beskrivande) och befann mig ungefär i mitten. Längst ut, stod ett gammalt fort som såg ut att vara värt ett besök. Tänkte först ta taxi men beslöt mig sedan att gå. Det var värt det, det tog inte länge fastän jag stannade för många fotostopp på vägen. Väl framme köpte jag inträdesbiljett, gick omkring i Fortress of Qaitbey ganska länge, beundrade byggnaden, historian, Medelhavet och vyn över Alexandria. När jag gick ut stötte jag på en man, Ibrahim 60 år som erbjöd sin taxitjänst. Hans taxi var dock lite annorlunda, den hade fyra ben och en kärra efter. Dessa hästdragna vagnarna är en typiskt del av stadsbilden i bl.a. Luxor, men tydligen också här. Jag pratade en stund med honom, berättade att jag tillnäst skulle besöka biblioteket som ligger i andra ändan av havsviken Han sa att han kunde köra dit mig för 20 EGP, men jag var lite tveksam. Men hästen var i toppenskick, jämfört med de andra, kärran var fin så jag tänkte varför inte. Ibrahim berättade även att han äger 2 hästar, och att de jobbar turvist; 1 dag arbete, 1 dag vila och att hästen nog orkar eftersom den får gott om mat och vila. Ja som jag sa, hästen var faktist i bra skick, och Ibrahim verkade bry sig om sina hästar så jag steg ”ombord” och så åkte vi iväg.

20 minuter senare kom vi fram till Bibliotecha Alexandria, Alexandrias nya bibliotek som hyllar det forna, förstörda, världskända biblioteket i Alexandria. Att åka häst och vagn istället för taxi var det bästa beslutet någonsin, vi åkte sakta, jag hann ta bilder och jag såg allting väldigt bra till skillnad från vad man skulle ha sett från taxin. Så betalade 20 pund till Ibrahim och gick till ingången till biblioteket. 10 EGP kostade det (har aldrig betalat inträde till ett bibliotek innan), och väskan var man tvungen att lämna utanför. Väl inne beundrade jag byggnaden och de tusentals böcker som där fanns. Bilder kommer senare.

Rätt som det var, hade klockan blivit 14 och jag blev hungrig. Efter lunchen blev jag dödstrött och bestämde mig för att gå tillbaka till hotellet och vila. Hade stämt ”träff” med Ibrahim till följande dag. Vi skulle träffas utanför hotellet kl.10 och så skulle han ta mig till 3 kända sevärdheter; Kom al-Dikkas AmfiteaterPompejus kolonnen och Kom ash-Shuqqafas katakomber (gravar) för 50 EGP i timmen.

Min vila på hotellet avbröts av att jag hörde ljud från gatan. Ljuden bara ökade och till slut tog min nyfikenhet över och jag gick ut på balkongen för att ta en titt. Där, på gatan utanför hotellet är gatan full av människor som alla går och sjunger något. En demonstration tänker jag, inget ovanligt i Egypten, och det var ju National Police Day. Men gruppen bara tätnar, och så kommer en minst lika tät grupp med poliser, pansarbilar (inte pansarvagnar) och det börjar höras högljudda rop från torget bakom hotellet. Tydligen hade demonstranterna valt just det torget som samlingspunkt. Folk samlades, polisen övervakade situationen och vid några tillfällen var jag säker på att polisen skulle svepa in och sparka skiten ur hela gänget. Men nej, de stod tålmodit brevid medan demonstranterna skrek, förstörde reklamaffisher och klättrade upp i lampstolpar för att ta ner bilder på någon politiker. Stundvis gick det ganska hett till, stenar kastades, några knytnävar viftade, men allt som allt gick det lugnt till. Hörde senare att det inte hade gått lika lugnt till i demonstrationerna i Cairo, där det hade dött 3 personer. Det var demonstrationer över nästan hela Egypten den dagen. Efter en timme, en och en halv timme kanske lugnade det ner sig, gruppen löstes upp och alla gick tillbaka till vardagen.

Kvällen spenderade jag i de närliggande kvarteren, utforskade lite, och vilade upp mig på hotellet inför nästa dag.

Andra dagen; upptäkter, promenader (+ skavsår), häst & vagn.

%d bloggare gillar detta: