Gambia i bilder, del 13

Idag är det tisdag, vilket betyder att om jag hade varit i Gambia hade vi idag haft utflykten ”Vardagen i Gambia”.

På denna utflykt får man se, som namnet beskriver, det vardagliga Gambia på en halvdags utflykt. Vi besöker en trumtillverkare, eller fabrik. Där tillverkar de djembe trummor, för hand. Där får vi även lektion i hur man spelar djembe och har naturligtvis tillfälle att köpa en alldeles egen trumma. Efter att vi spelat djembe åker vi vidare till en batikfabrik, där de tillverkar tusentals olika batiktyger med olika tillverkningsmetoder.

Under dagen besöker vi ännu ett sjukhus i Sukuta, eller en speciell födelse klinik för att se hur hälsovården och liknande går till. Sist besöker vi ännu en skola för utvecklingshandikappade barn. Där är t.ex. barn med down syndrom. Det är en engelsk man som heter Geoff som har startat skolan, som heter Hart House, gå och kolla länken. Han har börjat ett otroligt viktigt arbete i Gambia som hjälpt många barn och som satt igång ett vidare tankesätt och ett annat perspektiv som gör att man alltmer accepterar liknande handikapp i Gambia. Hittils har det inte varit något man öppet pratar om.

Djembe trumma.

Djembe-master lär oss spela.

Olika tekniker att tillverka batiktyger.

Batiktyger finns i tusentals olika mönster och bilder. Ett batiktyg måste inte vara av den traditionella knutbatikmetoden vi kanske mest tänker på. Även elefantbilder ovan är batik, gjord med en annan metod.

Alla barnen (och några vuxna) i Hart House skolan har fått lämna sitt avtryck på väggen.

Lekparken i Hart House skolan.

Gambia i bilder, del 12

Safari.

Det finns inga stora Afrikanska djurarter kvar i Gambia, alla har jagats till utrotning. Det finns inga elefanter, inga giraffer, inga lejon, inga noshörningar. Ska man se dessa måste man åka in till Senegal. I Gambia kan man se nån typs antilop, och flodhästar om man åker in i landet. Men safarin som vi ordnade var alltså inte fokuserad på djur, trots namnet.

Vi åker med stora lastbilar där vi sitter på bänkar på flaket så att säga, se på bilderna nedan. Efter att vi hämtat alla gäster startar vi iväg, kör till Sukuta där vi besöker en marknad. Sen kör vi ut i bushen, ut på savannen, och tar ett naturstop där vi får se Cashew träd, termithögar osv. Sedan kör vi hem till en familj som bor i byn Jambureh, dit vi är bjudna. Vi får gå in i deras hus och gå runt på deras gård och se hur en vanlig Gambisk familj lever.

När vi fått höra om det vardagliga livet i Gambia kör vi vidare till San Jang där vi besöker San Jangs lågstadieskola och får höra om skolgången i Gambia. Skoleleverna uppträder några sånger, och så är det dags att åka vidare och äta lunch. Vi åker till San Jang stranden, även känd som paradis stranden. En lugn strand som är lite avsides så där får man verkligen vara i fred. Vid stranden finns en byggnad där vi äter traditionell Gambisk mat. Man har även tid att ta ett dopp om man vill.

Från San Jang kör vi till Tanji där vi besöker Tanjis bymuseum, och sedan åker vi en kort bit till Tanjis fiskarby som är Gambias största fiskeby. Där finns massor med båtar, massor av människor, massor av fiskar och massor av måsar. Efter att vi gått en runda på stranden och fått se dagens fångst av alla sorters fiskar kör vi tillbaka till hotellen igen.

Safaribilder;

Marknaden i Sukuta.

Naturstop.

På vägen ser vi många barn som alltid vinkar glatt.

Barn i familjen vi besöker i Jambureh.

Skolbarn i San Jang Lower Basic School.

San Jang stranden.

Tanjis fiskarby.

Gambia i bilder, del 11

I slavarnas fotspår.

I Gambia, liksom i många andra länder i Afrika har slavhandeln satt djupa spår i historien. Mellan 1518 och 1848 transporterades 15-20 miljoner slavar från Afrika till Nord och SydAmerika. Inte endast från Gambia dock. På vår utflykt, som heter I slavarnas fotspår, besöker vi en gammal slavhandelsstation Albreda, där vi berättar om slavhandeln och historia kring ämnet. Till Albreda åker vi längs Gambiafloden från Banjul och resan tar c.2½ timme med båt. I Albreda besöker vi även ett museum om slavhandeln som de grundat där. Brevid Albreda ligger byn Juffureh som vi också besöker. Har någon läst boken Roots, eller sett TV-serien som är baserad på boken? I Roots får man följa med en slav vid namnet Kunta Kinteh, som tillfångatas som 17 åring i Gambia och förs som slav till NordAmerika. I Juffureh bor det fortfarande riktiga släktingar till Kunta Kinteh och vi besöker dem. De är av 8e generationen Kinteh, och det är Kunta Kintehs brors ättlingar vi besöker.

Vi besöker även Kunta Kinteh Island, som förut var känt vid namnet James Island. Kunta Kinteh Island är en liten liten ö mitt i Gambia floden där slavar hölls i fångenskap tills de skulle skeppas över till ”den nya världen”. Ruiner av fortet dom byggdes där finns fortfarande kvar och man kan gå in i en gammal fångcell. Roots var min favoritutflykt i Gambia, och jag hade den nästan varje söndag.

Lite bilder av utflykten;

Delfiner i Gambiafloden.

Albreda.

Kunta Kinteh Island. 

Gambia i bilder, del 10

Min tredje lediga dag i Gambia.

Dagen kan ni läsa om i detta inlägg. Tyvärr hade jag inte möjlighet att tillägga bilder då, men här är de nu i ett skilt inlägg.

När jag och Karamo anlände till Banjul, träffade vi Lamin som visade några turister runt i stan. Vi beslöt oss för att följa med dem, eftersom vi sedan skulle äta frukost hos Lamin. Först besökte vi en skola i slumområdet av Banjul.

Jag och ett skolbarn.

Karamo hemma hos Lamin.

Efter lunchen besökte vi marknaden, där jag fick lära mig spela djembe.

Sedan gick vi ner till stranden.

Lamin.

Karamo (till vänster) och Lamin (till höger).

Gambia i bilder, del 9

Min första lediga dag i Gambia.

Under min andra vecka i Gambia, min första riktiga arbetsvecka hade jag även min första lediga dag. Vid det här skedet hade mina kompisar Linda och Sanni redan hunnit flyga ner till Gambia för att hälsa på mig, och vi hade planerat in program för hela dagen. Karamo kom med och fick agera lokalguide till oss ”turister”. Först åkte vi lokaltransport (alltså tanka-tanka paketbilar fullproppade med människor) in till Serrekunda, Gambias största stad. Där besökte vi en marknad, glömde ta bilder, och fick en mindre kulturshock där vi gick i trängseln. Efter marknaden tog vi en tuk-tuk till Bakau, på vägen gick ju vårt färdmedel naturligtvis sönder, men det är en annan historia. Väl i Bakau gick vi först till fiskebryggan som jag gnällt till Karamo att jag vill besöka. Efter det åkte vi tuk-tuk till Katchically Crocodile Pool, där vi skulle få se krokodiler. Den mest kända krokodilen i parken heter Charlie och år 30 år gammal.

Parken var liten men ganska häftig och vi fick även klappa några krokodiler. Klockan hade redan hunnit bli närmare kl.16 och det blev dags för en sen lunch, så vi åkte tuk-tuk en bit av vägen, sedan fick vi gå och Karamo tog oss till världens finaste och mysigaste lunchrestaurang. Den ligger rätt avsides så vi var nästan de enda människorna där, och vi fick i lugn och ro njuta av stranden och utsikterna över Atlanten. Efter lunchen gick vi längs stranden tillbaka till Lindas & Sannis hotell, stannade vid en crafts market på vägen. Väl tillbaka i hotellet hade vi ännu tid för efterrät innan det blev såpass sent att det var dags för mig och Karamo att åka hem.

Dagen i bilder;

Fiskebryggan i Bakau.

Vi hittade även en kompis på stranden.

Pirokki-vene på finska, och Pirogue boat på engelska, men ingen aning om vad det heter på svenska tyvärr.

På vägen till krokodilpoolen såg vi ett jätteträd.

Karamo och jag klappar krokodilen.

Ungefär 100 krokodiler bor i parken, men där finns även andra djur bl.a. fåglar.

Ljuuuvliga stranden där vi åt lunch, skulle bra ha kunnat ta en dagssömn i en av dessa hängmattor.

Sanni & Linda.

Gambien i bilder, del 8

Kontoret.

Här är vårt kontor som låg i stadsdelen/byn Bijilo.

EDIT: Låt mig påpeka att de där bordet och stolarna i trädgården inte var vårt själva kontor. Läste igenom inlägget, och man kan ju faktist få en sådan bild, det är ju trots allt Gambia. Men bordet och stolarna där ute var bara ett relaxområde, där kunde man äta sin take away lunch, röka en cigg (inte jag) och skvallra om senaste händelser. Ovan finns även en bild på hur vårt kontor såg ut inifrån, vi hade faktist bord, stolar, datorer, kök, och till och med AC. Just to be clear.

Gambia i bilder, del 7

Var jag bodde?

Fastän jag alltid sådär officiellt jobbade i Banjul, alltså huvudstaden, medan jag var i Gambia var ju sanningen lite annorlunda. Jag jobbade och bodde nämligen i turistorterna som är sk. förorter till Banjul.

Jag bodde i ett område som heter Kololi, där bodde jag i ett compound tillsammans med mina kolleger. De flesta i Gambia bor i sk. compounds. I ett compound bor oftast hela familjen i flere generationer. Vårt compound i Kololi, som hette Kerr Toro, hade människor från hela världen, där fanns vi finländare, svenskar, gambianer, britter osv. osv. Ett compund är ett begränsat område, med staket eller mur. Vår compound hade även vakter som stod vid porten och öppnade porten när man kom med bilen. Gillar Kerr Toro, det är ett fint litet område med trädgård och pool och söta små hus som vi bodde i.

Här på Afrikas västkust ligger det lilla landet Gambia.

Gambia har en konstig form, titta på de gråa linjerna som är statsgränsen, liknar mest en mask. På vänster sida vid A, ser ni huvudstaden Banjul. Genom hela landet flyter Gambiafloden.

På bildens högra sida ser ni huvudstaden Banjul, på vänster sida vid pilen ligger Kololi, området där jag bodde.

Mitt rum i Kerr Toro.

Vårt råddiga vardagsrum och råddiga kök.

Ljuvliga trädgården i Kerr Toro.

Kartbilderna från maps.google.com

Gambia i bilder, del 6

City Tour & Banjul.

Vårt finska flyg anlände alltid på en fredag. Då var vi emot gästerna till flygfältet och tog dem med bussar till hotellen. I bussen berättade vi allting som de bör veta, och informerade även att välkomsttillfället skulle hållas följande dag, lördag, kl.09.00.

På välkomstmöte gick vi sedan mer i detalj igenom Gambia som land, lite allmän information, och så berättade vi om bl.a. våra utlfykter. Direkt efter välkomstmötet hade vi alltid City Tour. På den utflytken åker vi in till Gambias huvudstad, Banjul, och bekantar oss med staden.

På vägen till Banjul (c.25 minuter att köra) berättade vi allmänt om livet och kulturen i Gambia och pekade ut vad vi såg på vägen. I Banjul var första stoppet på Nationalmuséet. Därefter åkte vi till Albert Market, en av de största marknadsområden i Gambia. Efter marknaden var det dags för lunch, så vi åkte till stranden där vi i en strandrestaurang fick äta traditionell gambisk mat. Efter maten åkte vi till dagens sista stop, nämligen Arch22 monumentet. Arch22 monumentet restes till minne av revolutionen, år 1994. Arch22 är Gambias högsta byggnad på 35 meter.

Här är City Touren i bilder;

SONY DSC
%d bloggare gillar detta: