Tesla 12 månader

Idag fyller Tesla ett helt år, helt ofattbart! Jag ser helt allvarligt ingen större skillnad på henne från det att hon kom till oss som 4 månader gammal.

Men sättet och lynnet har ändrat förstås. Hon är såklart fortfarande valp, vill leka hela tiden, blir uttråkad snabbt och brukar få busattacker speciellt på kvällarna och då springer hon runt, runt, men hon älskar uppmärksamhet, är svartsjuk ibland och är väldigt kelsugen.

Hennes päls och framför allt öron är fortfarande något av det mjukaste jag känt och mitt hjärta smälter varje gång hon kryper upp i famnen. Älskar henne så otroligt mycket! ❤️

På sin 1-årsdag fick hon extra uppmärksamhet, en lång promenad i det fina vädret, en födelsedagstårta bestående av kycklingköttbullar och naturell yoghurt, och en leksak hon hade sönder på cirka 10 minuter.

Tesla har inte ännu fått vinterpäls så hon får ha en regnjacka på när vi är ute. Hon har inte likadan varm dubblapäls som Bentley så får se om hon alls får en tillräckligt tjock päls, troligtvis kör vi med vinterjacka hela vintern som förra vintern.

Tesla har både halsband och sele, men vi använder mest sele, för hon drar ganska mycket ibland. Vi tränar fortfarande på att sitta still när bilar kör förbi oss när vi är ute och gå. Det går bättre hela tiden men joggare och cyklister är svåra att låta bli tycker Tesla.

Tur så har vi många, många år framför oss med den här lilla flickan!

Tesla 11 månader

Idag är tesla 11 månader, snart ett helt år. Visserligen var hon ju äldre än normalt när hon kom till oss men känns ändå som om tiden går så himla fort. I mars när hon kom till oss var hon 4 månader, och har alltså varit mer än hälften av sitt liv hos oss ❤

I mitten av september blev Tesla steriliserad. Äntligen. Hennes första löptid var ju kring midsommar och det var ett projekt att hålla koll på hundarna, hålla dem skilt när vi inte var hemma och att städa upp efter Tesla. Men aldrig mer. Jag var ängslig för beslutet att operera och lite nervös inför operationen, men allting gick väldigt bra.

Jag var med henne när hon blev nersövd och hon la sig snällt ner på filten på golvet brevid mig och somnade. Tyckte det var lite äckligt när hon vaknade när vi sedan lyfte filten upp på bordet, men hon somnade snabbt om. Jag var med henne tills de fick droppen inlagd och så började de raka hennes mage när jag gick. Vi valde titthålsoperation, vilket är dyrare än vanlig öppen operation men skulle enligt information läka snabbare och minska smärtan.

Själva operationen gick bra, blev uppringd av veterinären en och en halv timme senare att allt var klart och att Tesla höll på att vakna. De ville hålla henne kvar på koll i en timme och jag skulle få hämta upp henne lite senare. Det var en yrvaken och vinglig liten hund jag hämtade upp och hon sov hela vägen hem och hemma sov hon ännu i flere timmar. Vi skulle hålla kolla på henne så hon inte frös och så hon inte gjorde sig illa, men hon lugnade ner sig först när hon lagt sig på soffan brevid mig. Där sov hon i några timmar och rörde knappt på sig.

Jag kan verkligen rekommendera titthålsoperation om det bara är möjligt! Tesla var helt, totalt sig själv redan samma kväll! :O Jag som läst om hundar som har ont och det tar över en vecka innan de är sig själva. Två små operationssår har Tesla på magen men det är det enda tecknet på operationen. Hon var sig själv redan samma kväll och vårt största problem därefter har varit att hålla henne stilla så såren ska få läka. Visst fick hon värkmedicin i nästan en vecka, men hon var aldrig sjuk.

Annars hon nu som 11 månader gammal lugnare än när hon kom till oss, men det är klart hon gillar att leka, springa och busa precis som valpar bör. Hon kan kommandon sitt, ligg, ge tass och loss men utöver det har vi inte ”tränat” så mycket. Först när hon kom ville vi att hon skulle få känna sig hemma först, och börja lita på oss och känna sig trygg. Och nu när hon gjort det tycker jag att hon ändrat sig, lugnat ner sig. Något vi borde jobba mera på är inkallning, men det är svårt eftersom hon är så självständig. Väldigt stor skillnad på Berner sennen och Rhodesian ridgeback som vi tror hon är till en stor del. En Berner sennen vill verkligen behaga sin ägare så gott det går, medan en Rhodesian ridgeback kan kanske tänka sig göra det så länge det är intressant och den får nytta av det, t.ex. godis.

Tesla är en så självklar del av familjen nu, skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne ❤

Tesla 9 månader

Idag blir Tesla 9 månader. Svårt att tänka på henne som valp ibland, eftersom hon var relativt stor när hon kom till oss. Men hon upplever/ser/ hör fortfarande nya saker, och blir rädd för nya ljud. Då kommer hennes inre vakthund fram. Vet inte vad det beror på, men hemma skäller eller morrar hon så fort hon hör något nytt. Dagligen. Som tur är det endast hemma hon skäller.

Vi försöker gå promenader med henne inne i centrum ibland också, bara för att hon ska bli van vid andra saker än hon ser här hemma ute på landet. Mopeder och cyklister är fortfarande skrämmande, och nya människor hoppar hon helst upp i famnen på, så det finns att göra ännu. Hon drar ganska mycket när vi går med henne, speciellt i början av promenaden. Hon var definitivt inte van att gå i koppel innan hon kom till oss.

Hon är även valpig i det att hon förstör ALLA leksaker. Vet inte hur många nya leksaker jag hämtat hem, hon har bitit sönder dem alla. Hon letar metodiskt edfter något hörn eller dylikt att få tag på och så sätter hon igång och gnagar. Så störande. Hon har söndrat alla Bentleys leksaker han haft i två år, och alla nya vi köpt. Tur för henne att hon är söt och att man knappt kan bli arg på henne.

Bentley och Tesla är bästa kompisar och jag blir dagligen glad över hur de leker med varandra och gosar ibland. Fast det nångång är svårt med två hundar skulle jag aldrig byta bort det. Dom har så mycket sällskap av varandra och Bentley, trots att han fortfarande är svartsjuk ibland, gillar att ha en kompis.

Min älskade lilla flicka, tack för att just du kom till oss ❤ Finns inget bättre än att vakna på natten och känna dig ligga alldeles tätt intill, eller att gosa med dig, eller borra ner näsan i din päls och dofta på dig.

Om annorlunda moderskap och mina fyrbenta barn

Det hände en grej häromdagen. Vi satt och åt på en uteservering, och hade hundarna med oss. Det kom snart en mamma med två barn till samma restaurang. Pojkarna, gissningsvis 5 och 3 år gamla, lekte en bit ifrån medan mamman beställde mat. Hon bad pojkarna vara försiktiga, men det tog inte länge förrän den äldre släppte ifrån ett tjut och började gråta. Han hade fallit, skrapat upp knät och var otröstlig. Mamman bad pojken lugnt lugna ner sig. De satte sig alla ner vid bordet och vips hade mamman grävt fram desinfektionsspray, sterila förband och plåster. Jag och Jani tittade på varandra, log med beundran och jag sa ”mammor – de är nog förberedda på allting!”.

När vi skulle åka hem öppnade jag bildörren och var tvungen att flytta på hundarnas koppel, extrakoppel, vattenskålar, matskålar, vattenflaska, fästingpinsetter, uppblåsbara skyddskrage (Bentleys, han har fått hotspot 😦 ) och mjölksyretabletter för att själv få plats i bilen. Då log jag för mig själv och sa ”hundmammor – de är nog förberedda på allting!”. Kände mig nöjd över mig själv, och kände att även jag var lika bra mamma till mina hundar, som mamman till sina pojkar.

Ibland är barn inte tvåbenta varelser som delar din dna. Ibland är barn fyrbenta adopterade varelser som du älskar precis lika villkorslöst.

Tesla 7 månader

Nu är Tesla drygt 7 månader gammal. Så svårt att räkna och hålla koll när man inte har ett exakt datum. 1.11.2018 står det i hennes pass, men det är bara en bästa gissning. Hon växer och blir stor 18,9 kg vägde hon några veckor sedan. Hennes löptid har nu börjar _på riktigt_, och nu har är det säkert. Hon är ju vår första tik, så vi var lite fundersamma om det faktiskt var löptid hon hade senast, men nu när löptiden börjat på riktigt är det ingen tvivel om saken.

Eftersom Teslas löptid började först nu var vi även tvungna att flytta på den redan bokade steriliseringen tyvärr. Det ska gå 2-3 månader efter löptiden innan de rekommenderar sterilisering. Så vi får vänta och boka om. Så under tiden har vi igen världens hundpussel att pussla ihop eftersom Bentley och Tesla inte kan vara i samma utrymme under löptiden när de är ensamma. Inga fler valpar här tack. Som tur har det gått ganska bra att ha Tesla i hjälpköket och badrummet med dörren stängd till köket, och Bentley sedan i köket, hallen och vardagsrummet. I hjälpköket kan Tesla inte förstöra någonting, och så är det enkelt att tvätta golvet pga. stengolv.

Teslas öroninflammation är nu äntligen över, hon blev till slut van med örönputsandet och det var inga problem till slut, vi ändrade även lite teknik och det gick smärtfritt. Får hålla koll på hennes örön bara, putsa dem med jämna mellanrum så ingen inflammation slipper åt.

Senast berättade jag ju också hur Tesla älskar att springa på åkrarna. Senast vi gjorde det hände det dock en olycka. Bentley sprang efter Tesla i det höga gräset och plöstligt hörde jag hur Tesla ylade. Hon kom genast till mig och jag såg att hon hade två djupa sår på nosen, nära ögat. Bentley hade råkat slå till med tassen så hans klo hade gjort djupa sår i hennes ansikte. Vi övervägde situationen men åkte ändå in till den dejourerande veterinären med henne, vilket var ra för veterinären kunde rengöra såren ordentligt och limma ihop det största såret. Så vi har även hållit på med sårrengöring här hemma. Även det har gått över förväntningarna och Tesla har varit duktig med det. Vi fick en sådan ”lampskärm” att ha på henne för att skydda såret, och det var inte välkommet men det gick. Såret har läkt väldigt bra som tur, och nu väntar vi bara på att pälsen ska växa tillbaka där såren en gång var.

Vi har haft paus från hundskolor och kurser men nu känner jag att det skulle vara roligt att börja med någonting. Ska hålla utkik efter nybörjarkurser i agility. Innan det ska vi träna på inkallning, alltså att hon kommer genast när man ropar. Det är så viktigt att kunna det, och just nu går det inte så bra. Hon snusar vidare, går på sina egna äventyr och tycker det är mycker roligare än att komma när man kallar. Så det måste vi absolut träna på.

2-årskalas

En vecka sen fyllde Bentley två år. Det firade vi givetvis med kalas här hemma. Alla som fyller måste få en tårta såklart så  ”bakade” en tårta, eller dvs. vände en leverlåda utan russin upp och ner, ersätte grädden med naturell yoghurt, och dekorerade med skinka och hundgodis. Och ett ljus såklart. Några veckor innan hade Bentley fått sin födelsedagspresent, en liten hundpool till bakgården, men en liten leksak fick han ändå på själva dagen. Men till hans stora glädje slapp han hatt och annan utstyrsel i år.

När jag skulle fotografera honom gav jag godis så jag fick honom att sitta där jag ville. Det här såg Tesla, och hon gick och la sig brevid Bentley och vägrade röra på sig. Hon ville minsann ha godis hon också. Det blev ett ypperligt tillfälle för ett syskonfoto, och ett så lyckat foto skulle jag aldrig ha fått om jag försökte, men sepå hur bra det gick i misstag.

Bentley 2 år

Idag fyller min lilla bebis redan två år. Han är fortfarande den finaste hunden som finns och en av mitt livs främsta glädjen. Han är snäll, lydig och så himla kramgo. Han vill sätta sig på folks fötter och bli klappad och han gillar (nästan) vem som helst. En typisk berner sennen med andra ord. Så otroligt nöjd med vårt val av hundras, och en ras jag verkligen kan rekommendera. Svårt att tänka sig livet utan en berner sennen nu mera.

Bentley har fått agera i rollen storebror nu när vi fick en valp till huset. Nog för att Bentley själv fortfarande är och uppför sig som en valp. Måste ibland påminna mig själv om det, att han fortfarande är väldigt liten och inte fullvuxen trots sin storlek. Nu när lillasyster är i huset har vi kanske i jämförelse krävt lite väl mycket av honom, bett honom vara den förståndiga av dem två, men då måste jag tänka på att han lär sig fortfarande. 

Bentleys uppfostring är jag nöjd med trots att han är vår första hund. Det har mycket att göra med berner sennens lynne tror jag. Är så glad att han uppför sig bra och att man kan ta me honom överallt. 

Bentley är verkligen mammas lilla pojke, och han håller sig alltid nära mig. Det är omöjligt för någon, ens Jani, att ta honom hem utan koppel om jag blir kvar hos mamma och pappa till exempel. Bentley vägrar lämna mig. Det kan vara frustrerande ibland, men älskar ju våra dagliga mysstunder. Det är han är så fäst vid mig har tyvärr lett till mycket svartsjuka nu när Tesla har kommit till oss. Mest märker man det när jag kommer hem, och båda vill rusa och hälsa. Då hoppar de och Bentley skäller massor för att få mest uppmärksamhet. Det får han naturligtvis inte när han skäller, och det här är något vi jobbar på.

Svartsjukan är dock enda minussidan med två hundar. Jag märker dagligen hur glada de är att ha varandra. De leker, bråkar, strider men lägger sig sedan brevid varandra och kanske tvättar varandra ibland. Bentley har dessutom gått ner nästan 2 kg sen Tesla kom, så det har gjort gott åt honom att springa och leka också. 48,3kg vägde han senast vi var hos veterinären (innan vägde han 50,0 kg). 

Det att Bentley inte var kastrerad när Tesla kom var ett litet problem. Teslas första löptid kom oväntat tidigt och där stod vi sedan med alla möjligheter för katastrof. Lättast hade det ju varit att kastrera Bentley, men det är vi ense om me uppfödaren att vi inte kommer göra. Inte än i alla fall. Hundar röntgas för att se hur lederna ser ut, för att undvika använda sjuka eller hundar med dåliga leder i avel. Nu när Bentley är två och han växt färdigt ska han röntgas så småningom. Visar det sig att han har sämre höfter och leder kommer vi nog kastrera honom. Men visar det sid på röntgen att han är godkänd för avel så kommer vi låta bli tills vidare. Han har ju ett så underbart lynne, att det kan vara att uppfödaren vill använda honom till avel någon gång. Vi får helt enkelt se. (Tesla ska steriliseras så sedan har vi inte det problemet här hemma mera.)

Tesla 6 månader

Inte undra på att hon flyger sådär bra med nästan lika stor öron som Dumbo?

Nu är Tesla 6 månader gammal. Det är svårt att förstå då hon bara varit två månader hos oss, det känns som om hon ”borde” vara yngre. Hon har i alla fall blivit större, eller det säger i alla fall de som ser henne mer sällan. Vågen visar ju att hon växer jämnt så det är precis som det ska vara. 16,8kg vägde hon senast med det är redan en månad sedan, så får gå och väga henne snart tror jag visst. Hon har världens aptit och skulle nog äta tills hon sprack om hon fick.

Teslas första löptid kom oväntat tidigt men nu är den över som tur. Nu ska vi bara boka tid till sterilisering, då jag hoppas att timingen ska infalla med min semester i juli-augusti. Har haft oväntat svårt att ta steriliseringsbeslutet. Enligt all logik och enligt alla källor är det rätt beslut att sterilisera, speciellt då vi verkligen inte vill ha valpar av henne. Men samtidigt har en liten tanke gnagt inne i hjärnan; Vem är vi att leka gud när det kommer till hundarnas fortplantning? Vem är jag att bestämma att ett organ ska helt tas ur henne? Usch nu får jag dåliga vibbar igen när jag tänker på det.

Vadå sand på nosen? Jag har minsann inte grävt i trädgården.

Tesla sover fortfarande mella oss och snarkar väldigt högt 😀 Det är så gulligt när en så liten hund snarkar så högt. Hon snarkar minst lika högt som jag. Och inte för att ni bryr er men hennes fisar luktar så fruktansvärt illa. Alltså så illa att man vill spy. Hur kan en så liten hund lukta så illa?! Hehe.

Nu när det är sommar behöver hon inte duschas efter varje länk, men även det går numera problemfritt. Hon står stilla och väntar att jag lyft på alla tassar turvist. 

Tesla älskar att springa och ibland när jag haft henne lös på en stor åker här nära springer hon långa vägar efter fåglar och harar. Hon kommer alltid tillbaka, men är inte riktigt bekväm med hur långt ifrån mig hon rör sig. Som sagt, är hon rätt obrydd om oss människor och koncentrerar sig på sina egna saker. Hoppas ännu det ändrar när hon varit hos oss längre, hon är ju fortfarande ny. 

Älskar den där rynkan hon har i pannan, hon ser så fundersam och grubblande ut.

Tesla hade sin första öroninflammation och gudars skyming vilken kamp det var att putsa hennes öron. Tror vi höll på 1,5 timme för att få båda öronen tvättade. Även kloklippning är det fortfarande problem med. Annars märker man att hon lär sig saker, inte minst tack vare att vi gick i valpskolan. Den är slut nu men vi försöker fortfarande öva på saker vi lärt oss där. 

Tesla kissar fortfarande inne ibland, men allt mer sällan. Hon vill helst kissa ute, men är vi länge borta eller inte vaknar till att hon går till dörren kissa hon inne. Som tur brukar hon kissa på ett och samma ställe så vi har kissunderlag där. Överlag klarar de sig väldigt fint hemma när vi är på jobb. Under löptiden var någon av oss hemma hela tiden och nu när löptiden är över så har jag börjat med kortare arbetsdagar och jobbat mot hela arbetsdagar.

Tesla 5 månader

Tesla har redan hunnit bli 5 månader. Jag tycker man märker på henne att hon börjar bli mer och mer hemmastadd. Hon kom ju till oss vid en ganska dålig tidpunkt då vi hade bokat ett förlängt veckoslut i Amsterdam till påföljande vecka, men samtidigt kunde vi inte låta bli att ta hem henne på momangen. Trots kunnig hundvakt som jag är jättetacksam för, rasade våra rutiner totalt och det kändes som att komma hem till ett slagsfält. Ingenting var som innan resan. Men nu är vi tillbaka i rutinerna igen, och Tesla älskar rutiner. Vilket ju är logiskt, då har hon något hon kan lita på och kan vänta på. Hon är en lugn och sansad hund när hon får ha rutiner, får tillräckligt med lek och motion.

Om hon inte får det… suck. Man får inte jämföra valpar och man KAN inte jämföra en valp som varit hos oss sen han var 8 veckor, med en som varit hos oss sedan hon var 4 månader, men det har varit oväntat svårt. Hon har tuggat sönder en golvlist (under vår resa), kissat inne ganska mycket, och hela huset har sett ut som ett bombnedslag ett flertal gånger när jag kommit hem från jobbet. En gammal korg jag haft på nattduksbordet har hon ätit upp och det värsta av allt hände förra torsdagen.. när vi kom hem hade hon nämligen ätit upp hela armstödet på soffan! Den lilla rackaren! Så nu har vi en ny soffa…

Hon sover fortfarande i sängen, men har flyttat sig till fotändan. Ibland kommer hon dock och lägger sig raklång brevid en, hon är ett riktigt värmebatteri! Några gånger har hon gått i sin egen bädd en stund, eller soffan, men för det mesta sover hon i sängen ännu.

Hon tycker om att ligga i solen, motsatsen till Bentley alltså, och blir jätteglad när jag plockar fram selen och kopplet. Hon går relativt fint i koppel, något vi jobbar på hela tiden. Jag kan ha henne lös i skogen och på åkrarna, då tränar vi på att komma när man kallar på henne. Cyklar, människor och bilar springer hon gärna efter ännu så nära vägen kan man inte ha henne lös. Hon har lärt sig av Bentley att vatten är roligt att leka i och de springer i diken, i vatten och lera och vi måste oftast komma in genom hjälpköket så vi kan gå direkt i duschen. Första gången jag skulle duscha av henne gick inte så bra, men nu är hon med när jag duschar Bentley och så får jag duscha henne lite i förbifarten, det säger hon inte någontin om. Sakta men säkert.

Vi har börjat hundskola och hon har fått agera exempelhund alla gånger med läraren. Hon är riktigt duktig, så länge hon orkar koncentrera sig. Hon har fått mer vikt i jämn takt och väger nu 16,8kg. Hon är alltså på god väg för att bli det 30-40kg som de uppskattade att hon ska bli. Vi har även varit på veterinärkontroll där veterinären sa att hon är en frisk och modig tjej med jättefina vita tänder.

Trots att hon är fin och gullig oroar jag mig ibland för om vi gått miste om den viktigaste tiden som valp då hon fäster sig vid sina egna människor. Ibland kan hon nämigen vara rätt obrydd om oss människor. Men så försöker jag tänka att hon bara varit 1/6 av sitt liv hos oss än så länge. Det lär ta tid. Det får ta tid.

Tesla 4 månader

När Tesla kom till oss var hon 19 veckor gammal och hade varit i Finland bara två dagar. Hon är född på Kreta 01.11.2018 och om jag förstod rätt har hon inte varit en gatuhund, utan valpkullen är födda hemma men var oplanerad och ovälkommen. Hon blev övergiven med sin bror i en plastpåse på föreningens gård 😥 Så sorgligt! Trots det adopterade vi henne inte för att vi tyckte synd om henne. Vi hade redan innan henne tänkt på en till hund, och just hon råkade passa så bra in hos oss. (För er som är oroliga för hennes bror så är han också i Finland, och blev adopterad innan henne till Vichtis. Om jag förstod rätt hade de rest tillsammans till Finland så de har haft tröst av varandra under resan.)

Föreningen vi adopterade henne genom sa att det är emot religionen att kastrera/sterilisera djur på Kreta, och eftersom man inte har hundarna fast så springer de löst och kan fortplanta sig bäst dom vill. Så synd för dessa små underabara valpar som föds titt som tätt. Vi fick höra riktiga horror stories om hur djur misshandlas där. Som tur verkar detta inte ha haft någon påverkan på Tesla. Hon är modig, nyfiken och självsäker. Hon vill vara med överallt och snusa, hon försöker vara boss och hon är inte rädd för mycket. 

Men skolad är hon ju inte, så vi får börja från början med mycket tålamod helt enkelt. Hur man går i koppel, sitta, vänta, ligg, kom och allt det där. Hon är nästan rumsren, några gånger har hon kissat inne, men hon är redan duktig på att gå och stå bakom dörren när hon vill ut. Vilket är stup i kvarten då hon är så liten. Hade verkligen glömt bort hur det är att ha valp hemma 😀 Har läst gamla blogginlägg från när Bentley var lika gammal för att se hur han utvecklades.

Just nu är vi inne på dag 4 hos oss, och det går bättre för varje dag. Första dagen var det lite kaos då hundarna skällde på varandra, Tesla var rädd för Bentley och Bentley var avundsjuk. Andra dagen när jag försökte gå på promenad med dom båda slutade det i tårar och jag var helt färdig att skicka hem henne minst fem gånger, haha. Mest för att jag hade sjukt dåligt samvete för Bentley i början, men igår morse när Bentley tittade på mig när han och Tesla låg brevid varandra lugnades mitt dåliga samvete för ni borde ha sett hur lycklig Bentley såg ut! Han såg genuint så glad ut, som om han tackade för att han fått en kompis att leka med. Den stunden visste jag att det skulle gå bra och att Tesla skulle få bli kvar hos oss.

%d bloggare gillar detta: