Bloggen nio år och en överraskning

Igår, på bloggens nionde födelsedag, var det tyst här. Men istället hände något jättestort utanför i det riktiga livet. Vi har nämligen fått tillökning i familjen. Det är jättenytt och jättespännande och jättepirrigt att ha en valp i huset igen. Vi har länge talat om en till hund, som sällskap för Bentley. Jani har inte kanske sett ett behov till en annan hund, men när Janis chef som räddar gatuhundar från Kreta, i fredags sa att han hade en passlig hund till oss så började saker hända. I söndags var vi och tittade på henne, och plötsligt var hon på väg hem med oss. Det gick fortare än jag hade tänkt och kanske än vad jag är bekväm med, men ångrar ingenting. 

Vår lilla flicka är alltså en gatuhund från Kreta, fyra månader gammal och söt som socker. Så himla gosig är hon! Hon klättrar upp i famnen, ska jämnt vara brevid en och verkar söka närhet och trygghet. Hon är en rackare på att busa med Bentley med sedan somnar hon fem minuter senare. Hade redan glömt hur det var med en valp i huset som behöver mycket sömn.

Eftersom hon kom till oss väldigt plötsligt har vi idag varit och handlat nödvändiga saker som leksaker, borstar och halsband. Plus det viktigaste, en vinterjacka. Hon har inte riktigt haft behov för vinterpäls på Kreta direkt, så hon fryser ganska lätt. Fast inte längre, pga ny fin jacka. Sele och koppel fick vi med när vi köpte henne, tills hon växer ur dem. 

Hon väger 14,3 kg nu och uppskattas bli 30-40kg som fullvuxen. Det är svårt att säga vilka raser hon har i sig, de gissade på mastiff/grand danois när vi hämtade upp henne igår. Hon liknar verkligen båda raserna, fast tror inte hon kommer bli så stor, iaf är tassarna relativt små. Bentley hade ju stora tassar redan som liten, så man visste att han skulle bli stor. Vi får helt enkelt se.

En gatuhund från Grekland är ju något helt annat vad jag tänkt mig. Hade Nova scotia duck tolling retriever (även kallad tollare) och Golden retriever på listan t.ex. men är jätteglad över att vi kunde erbjuda ett hem åt den här lilla flickan. Säg hej till vår lilla Tesla!

Åtta hundar en lördag i Hämeenkoski

Bilden ovanför är från i lördags när vi hade hundträff i Hollola. Åtta stycken Berner sennen på samma plats, himlen. Jag mötte upp uppfödaren, som bor i Ekenäs, och så åkte vi 2,5 timme till Hämeenkoski. Vädret var uruselt, men inom kort var vi framme och hundarna blev vilda. 

Värden, Bentleys syster Fias ägare, stod för bjudningen och fick livets godaste kyckling-kokos soppa, fastlagsbullar, och vinbärspaj. Så gott! Vi fick prova på att spåra och söka med hundarna, men annars lekte vi bara och pratade på i flere timmar tills det blev mörkt och det var dags att köra hela vägen hem igen.

Bentley 1 1/2 år

Idag fyller min bebis ett och ett halvt år. Tiden går så himla fort och folk som inte sett Bentley på länge tycker han är stor. Själv tycker jag han är liten ännu. Det var ju inte länge sen han klättrade upp i min famn varje morgon? Nuförtiden nöjer han sig med att sitta brevid. Men då ska han sitta alldeles fast i mig, och så söker han sig in under armen så man ska hålla om honom.


Bentley älskar människor och vill alltid vara nära. Han brukar komma upp i soffan och sätta sig brevid en, och sedan sakta luta mot en tills han ligger i ens famn. Eller så klättrar han upp i sängen och lägger sig på en. En liten bebis är han. Mest gillar han folk han känner, och speciellt barn, men han blir snabbt kompis med alla. Han här typisk Berner sennen och vill helst stå mellan benen på folk, vilket kan vara lite pinsamt med nya människor man träffar. Men det betyder bara att han gillar en.

Han säger även till här hemma och vi inte ger tillräckligt med uppmärksamhet. Då börjar han först gnälla lite, och så gör han det hårdare och hårdare om man fortfarande inte uppmärksammar honom. Lite bortskämd är han kanske? Okej ganska mycket, jag erkänner.



På den här bilden är vi på vårt första (och kanske sista? hehe) utställning. Det var bara en match show som vi deltog i för att öva, men hade inte övat så mycket på förhand. Domaren sa att Bentley bara var en bebis ännu, och när hon skulle kolla hans tänder la han ner sig och rullade på tygg för att hon skulle klappa honom på magen. Alla skrattade , även jag fast det kanske inte var precis så jag hade hoppats det skulle gå.

Bentley älskar att vara utomhus och skulle nog vara ute dygnet runt om han fick bestämma. Vi går längs sandvägar, längs åkrar och genom skogar. Bentley gillar diken, och så dricker vatten ur ån och spurtar iväg ibland.

Bentley gillar att simma, både i hundsimhallen och i sjöar/åar, och han är numera även van vid att duscha. Han står alltid snällt och väntar när man duschar honom. Även kloklippningen är smärtfri nu när vi skaffat ordentlig kloklippare, den gamla gick det inte alls med.

Benrley har varit ganska frisk, bortsett från två öroninflammationer av vilken ena pågår just nu.



Hyss hittar han på ibland, det värsta är att han ibland rymmer ut på vägen om vi har honom löst på framgården 😦 Han stannar inte fast man ropar och kommer inte tillbaka fast man kallar på honom. Hoppas det bara är tonårstrots och hormoner. Är både frustrerande och livsfarligt!

Bentley har även blivit kär. En dag rymde han ut på vägen när några bybor var ute med sina hundar. Då träffade Bentley en tik av rasen strävhårig tax och blev så kär att han ylat som en varg flera gånger efter henne. Gullisen ❤

Snödag

Äntligen snö som inte smal bort genast! Vet inte vem som var ivrigare, jag eller Bentley, men vi var i allafall ute så mycket vi bara kunde. Jag jobbade passligt nog hemifrån så  vi kunde njuta av snödagen. Snön smälter säkerligen innan veckan är slut, men det är mysigt så länge det varar.

En hund och hans trampolin

Bentley gillar de mest udda grejer. Som att plocka äppel från äppelträdet, äta paffbitar till efterrätt efter maten, och att ligga på den stora trampolinen ute på gården för att nämna några.

Han hoppar upp på trampolinen utan problem, och första gången jag såg honom göra det trodde jag inte det var sant. Men han verkar gilla att ligga där. Om någon människa råkar vara där är han genast med, och skäller och viftar på svansen om man studsar.

En annan dag, en annan strand

Hade redan i förväg bestämt mig för att tillbringa extra mycket tid med Bentley denna helg, för att lätta på mitt dåliga samvete över att jag jobbade så mycket under veckan. Eftersom jag redan länge hade tänkt på att åka till en strand vi besökt  nåra gånger innan, så att Bentley skulle kunna springa löst på stranden, gräva i sanden och simma, så gjorde vi precis det idag.

Vi tog en förmiddag med bara vi två och tog oss ner till stranden för en långpromenad. 4.2 km och 6825 steg visade telefonen när vi kom hem igen. Mot slutet småregnade det lite, men det var så skönt att vara ute i den friska luften.

Sommaren som aldrig tog slut

Vad är det för tid på året egentligen? Det är dimma så gott som varje morgon. Solen går ner innan Bentley fått sin kvällsmat vilket betyder att vi måste gå vår kvällspromenad tidigare. Det är inte längre solen som möter mig när jag stiger ut genom dörren på morgonen, istället är det månen. Ändå åt vi lunch på uteservering i fredags. Ändå var det +22 grader idag. Tycker att eftersom det är september vill jag klä mig varmt och mysigt, men så är de så varmt ute att man klarar sig i t-shirt. Vi fick liksom en extra sommarmånad i maj, och nu får vi en till varm månad i spetember? Den här sommaren tar ju aldrig slut? Härligt!

Idag besökte vi en hundpark med Bentley och därefter tog vi oss till en allmän badstrand. Det var bara vi två på stranden, så Bentley fick springa lös och han var så glad att få springa fram och tillbaka i vattnet.

Ju flera hundar desto bättre

Söndagen var nog en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, för jag var omringad av inte bara en, utan rentav sju stycken Berner sennen. Den bästa rasen i världen, de bästa hundarna i världen, nämligen Bentleys syskon, mamma, mormor och halvkusin. Det var en Berner-bonanza hos uppfödaren där vi träffades.

Hundarna fick först snusa på varandra försiktigt då de inte sett varandra på länge, men efter en stund släppte vi dem löst. Hundarna fick springa runt på den stora gården och leka fritt, och det var så härligt att få se hur de trivdes ihop som flock. Vi gick en skogspromenad upp till en utkiksplats, där vi hade fin vy över Noux, och lite senare gick vi ner till stranden så hundarna fick simma. Blev så glad när jag märkte att Bentley var den ivrigaste simmaren av dem alla :´) Han som knappt vågade gå i tidigare.

Han har en fin familj den där Bentley, och jag är glad att vi har så nära kontakt med alla. Fint att få se hur de andra utvecklas, och jämföra lynnen och utseenden.

Sista semesterdagen

Igår, på min allra sista sommarsemesterdag för 2018 bestämde jag mig för att jag behövde ett dopp. Så jag tog Bentley med mig och så körde vi till stugan. Vattnet. var. så. varmt! Bentley har lärt sig simma utan flytväst nu, och igår var det första gången han simmade utan att jag lockat honom med leksak, käpp etc. Han verkar gilla att simma, och det känns så skönt att ha kommit till den punkten. Förr gick han ju knappt i vattnet.

Vi satt länge vid strandkanten och njöt. Av tystanden. Av sommaren. Av det fina, klara, varma vattnet. Och undrade varför jag inte kommer ut till stugan oftare. Det tänker jag nästan varje gång jag är där.

Så här fint var det igår, ska visa.

Bentleys första år på video

Nu har jag äntligen fått ihop en video från Bentleys första år. Jag visste från början att jag vill göra en video av honom, så under hela hans första år tog jag små videosnuttar på honom när han hittade på något roligt/knasigt eller när han bara var allmänt gullig. Hoppas denna video gör er dag bättre 🙂

%d bloggare gillar detta: