Bentley 2 år

Idag fyller min lilla bebis redan två år. Han är fortfarande den finaste hunden som finns och en av mitt livs främsta glädjen. Han är snäll, lydig och så himla kramgo. Han vill sätta sig på folks fötter och bli klappad och han gillar (nästan) vem som helst. En typisk berner sennen med andra ord. Så otroligt nöjd med vårt val av hundras, och en ras jag verkligen kan rekommendera. Svårt att tänka sig livet utan en berner sennen nu mera.

Bentley har fått agera i rollen storebror nu när vi fick en valp till huset. Nog för att Bentley själv fortfarande är och uppför sig som en valp. Måste ibland påminna mig själv om det, att han fortfarande är väldigt liten och inte fullvuxen trots sin storlek. Nu när lillasyster är i huset har vi kanske i jämförelse krävt lite väl mycket av honom, bett honom vara den förståndiga av dem två, men då måste jag tänka på att han lär sig fortfarande. 

Bentleys uppfostring är jag nöjd med trots att han är vår första hund. Det har mycket att göra med berner sennens lynne tror jag. Är så glad att han uppför sig bra och att man kan ta me honom överallt. 

Bentley är verkligen mammas lilla pojke, och han håller sig alltid nära mig. Det är omöjligt för någon, ens Jani, att ta honom hem utan koppel om jag blir kvar hos mamma och pappa till exempel. Bentley vägrar lämna mig. Det kan vara frustrerande ibland, men älskar ju våra dagliga mysstunder. Det är han är så fäst vid mig har tyvärr lett till mycket svartsjuka nu när Tesla har kommit till oss. Mest märker man det när jag kommer hem, och båda vill rusa och hälsa. Då hoppar de och Bentley skäller massor för att få mest uppmärksamhet. Det får han naturligtvis inte när han skäller, och det här är något vi jobbar på.

Svartsjukan är dock enda minussidan med två hundar. Jag märker dagligen hur glada de är att ha varandra. De leker, bråkar, strider men lägger sig sedan brevid varandra och kanske tvättar varandra ibland. Bentley har dessutom gått ner nästan 2 kg sen Tesla kom, så det har gjort gott åt honom att springa och leka också. 48,3kg vägde han senast vi var hos veterinären (innan vägde han 50,0 kg). 

Det att Bentley inte var kastrerad när Tesla kom var ett litet problem. Teslas första löptid kom oväntat tidigt och där stod vi sedan med alla möjligheter för katastrof. Lättast hade det ju varit att kastrera Bentley, men det är vi ense om me uppfödaren att vi inte kommer göra. Inte än i alla fall. Hundar röntgas för att se hur lederna ser ut, för att undvika använda sjuka eller hundar med dåliga leder i avel. Nu när Bentley är två och han växt färdigt ska han röntgas så småningom. Visar det sig att han har sämre höfter och leder kommer vi nog kastrera honom. Men visar det sid på röntgen att han är godkänd för avel så kommer vi låta bli tills vidare. Han har ju ett så underbart lynne, att det kan vara att uppfödaren vill använda honom till avel någon gång. Vi får helt enkelt se. (Tesla ska steriliseras så sedan har vi inte det problemet här hemma mera.)

Tesla 6 månader

Inte undra på att hon flyger sådär bra med nästan lika stor öron som Dumbo?

Nu är Tesla 6 månader gammal. Det är svårt att förstå då hon bara varit två månader hos oss, det känns som om hon ”borde” vara yngre. Hon har i alla fall blivit större, eller det säger i alla fall de som ser henne mer sällan. Vågen visar ju att hon växer jämnt så det är precis som det ska vara. 16,8kg vägde hon senast med det är redan en månad sedan, så får gå och väga henne snart tror jag visst. Hon har världens aptit och skulle nog äta tills hon sprack om hon fick.

Teslas första löptid kom oväntat tidigt men nu är den över som tur. Nu ska vi bara boka tid till sterilisering, då jag hoppas att timingen ska infalla med min semester i juli-augusti. Har haft oväntat svårt att ta steriliseringsbeslutet. Enligt all logik och enligt alla källor är det rätt beslut att sterilisera, speciellt då vi verkligen inte vill ha valpar av henne. Men samtidigt har en liten tanke gnagt inne i hjärnan; Vem är vi att leka gud när det kommer till hundarnas fortplantning? Vem är jag att bestämma att ett organ ska helt tas ur henne? Usch nu får jag dåliga vibbar igen när jag tänker på det.

Vadå sand på nosen? Jag har minsann inte grävt i trädgården.

Tesla sover fortfarande mella oss och snarkar väldigt högt 😀 Det är så gulligt när en så liten hund snarkar så högt. Hon snarkar minst lika högt som jag. Och inte för att ni bryr er men hennes fisar luktar så fruktansvärt illa. Alltså så illa att man vill spy. Hur kan en så liten hund lukta så illa?! Hehe.

Nu när det är sommar behöver hon inte duschas efter varje länk, men även det går numera problemfritt. Hon står stilla och väntar att jag lyft på alla tassar turvist. 

Tesla älskar att springa och ibland när jag haft henne lös på en stor åker här nära springer hon långa vägar efter fåglar och harar. Hon kommer alltid tillbaka, men är inte riktigt bekväm med hur långt ifrån mig hon rör sig. Som sagt, är hon rätt obrydd om oss människor och koncentrerar sig på sina egna saker. Hoppas ännu det ändrar när hon varit hos oss längre, hon är ju fortfarande ny. 

Älskar den där rynkan hon har i pannan, hon ser så fundersam och grubblande ut.

Tesla hade sin första öroninflammation och gudars skyming vilken kamp det var att putsa hennes öron. Tror vi höll på 1,5 timme för att få båda öronen tvättade. Även kloklippning är det fortfarande problem med. Annars märker man att hon lär sig saker, inte minst tack vare att vi gick i valpskolan. Den är slut nu men vi försöker fortfarande öva på saker vi lärt oss där. 

Tesla kissar fortfarande inne ibland, men allt mer sällan. Hon vill helst kissa ute, men är vi länge borta eller inte vaknar till att hon går till dörren kissa hon inne. Som tur brukar hon kissa på ett och samma ställe så vi har kissunderlag där. Överlag klarar de sig väldigt fint hemma när vi är på jobb. Under löptiden var någon av oss hemma hela tiden och nu när löptiden är över så har jag börjat med kortare arbetsdagar och jobbat mot hela arbetsdagar.

Tesla 5 månader

Tesla har redan hunnit bli 5 månader. Jag tycker man märker på henne att hon börjar bli mer och mer hemmastadd. Hon kom ju till oss vid en ganska dålig tidpunkt då vi hade bokat ett förlängt veckoslut i Amsterdam till påföljande vecka, men samtidigt kunde vi inte låta bli att ta hem henne på momangen. Trots kunnig hundvakt som jag är jättetacksam för, rasade våra rutiner totalt och det kändes som att komma hem till ett slagsfält. Ingenting var som innan resan. Men nu är vi tillbaka i rutinerna igen, och Tesla älskar rutiner. Vilket ju är logiskt, då har hon något hon kan lita på och kan vänta på. Hon är en lugn och sansad hund när hon får ha rutiner, får tillräckligt med lek och motion.

Om hon inte får det… suck. Man får inte jämföra valpar och man KAN inte jämföra en valp som varit hos oss sen han var 8 veckor, med en som varit hos oss sedan hon var 4 månader, men det har varit oväntat svårt. Hon har tuggat sönder en golvlist (under vår resa), kissat inne ganska mycket, och hela huset har sett ut som ett bombnedslag ett flertal gånger när jag kommit hem från jobbet. En gammal korg jag haft på nattduksbordet har hon ätit upp och det värsta av allt hände förra torsdagen.. när vi kom hem hade hon nämligen ätit upp hela armstödet på soffan! Den lilla rackaren! Så nu har vi en ny soffa…

Hon sover fortfarande i sängen, men har flyttat sig till fotändan. Ibland kommer hon dock och lägger sig raklång brevid en, hon är ett riktigt värmebatteri! Några gånger har hon gått i sin egen bädd en stund, eller soffan, men för det mesta sover hon i sängen ännu.

Hon tycker om att ligga i solen, motsatsen till Bentley alltså, och blir jätteglad när jag plockar fram selen och kopplet. Hon går relativt fint i koppel, något vi jobbar på hela tiden. Jag kan ha henne lös i skogen och på åkrarna, då tränar vi på att komma när man kallar på henne. Cyklar, människor och bilar springer hon gärna efter ännu så nära vägen kan man inte ha henne lös. Hon har lärt sig av Bentley att vatten är roligt att leka i och de springer i diken, i vatten och lera och vi måste oftast komma in genom hjälpköket så vi kan gå direkt i duschen. Första gången jag skulle duscha av henne gick inte så bra, men nu är hon med när jag duschar Bentley och så får jag duscha henne lite i förbifarten, det säger hon inte någontin om. Sakta men säkert.

Vi har börjat hundskola och hon har fått agera exempelhund alla gånger med läraren. Hon är riktigt duktig, så länge hon orkar koncentrera sig. Hon har fått mer vikt i jämn takt och väger nu 16,8kg. Hon är alltså på god väg för att bli det 30-40kg som de uppskattade att hon ska bli. Vi har även varit på veterinärkontroll där veterinären sa att hon är en frisk och modig tjej med jättefina vita tänder.

Trots att hon är fin och gullig oroar jag mig ibland för om vi gått miste om den viktigaste tiden som valp då hon fäster sig vid sina egna människor. Ibland kan hon nämigen vara rätt obrydd om oss människor. Men så försöker jag tänka att hon bara varit 1/6 av sitt liv hos oss än så länge. Det lär ta tid. Det får ta tid.

Tesla 4 månader

När Tesla kom till oss var hon 19 veckor gammal och hade varit i Finland bara två dagar. Hon är född på Kreta 01.11.2018 och om jag förstod rätt har hon inte varit en gatuhund, utan valpkullen är födda hemma men var oplanerad och ovälkommen. Hon blev övergiven med sin bror i en plastpåse på föreningens gård 😥 Så sorgligt! Trots det adopterade vi henne inte för att vi tyckte synd om henne. Vi hade redan innan henne tänkt på en till hund, och just hon råkade passa så bra in hos oss. (För er som är oroliga för hennes bror så är han också i Finland, och blev adopterad innan henne till Vichtis. Om jag förstod rätt hade de rest tillsammans till Finland så de har haft tröst av varandra under resan.)

Föreningen vi adopterade henne genom sa att det är emot religionen att kastrera/sterilisera djur på Kreta, och eftersom man inte har hundarna fast så springer de löst och kan fortplanta sig bäst dom vill. Så synd för dessa små underabara valpar som föds titt som tätt. Vi fick höra riktiga horror stories om hur djur misshandlas där. Som tur verkar detta inte ha haft någon påverkan på Tesla. Hon är modig, nyfiken och självsäker. Hon vill vara med överallt och snusa, hon försöker vara boss och hon är inte rädd för mycket. 

Men skolad är hon ju inte, så vi får börja från början med mycket tålamod helt enkelt. Hur man går i koppel, sitta, vänta, ligg, kom och allt det där. Hon är nästan rumsren, några gånger har hon kissat inne, men hon är redan duktig på att gå och stå bakom dörren när hon vill ut. Vilket är stup i kvarten då hon är så liten. Hade verkligen glömt bort hur det är att ha valp hemma 😀 Har läst gamla blogginlägg från när Bentley var lika gammal för att se hur han utvecklades.

Just nu är vi inne på dag 4 hos oss, och det går bättre för varje dag. Första dagen var det lite kaos då hundarna skällde på varandra, Tesla var rädd för Bentley och Bentley var avundsjuk. Andra dagen när jag försökte gå på promenad med dom båda slutade det i tårar och jag var helt färdig att skicka hem henne minst fem gånger, haha. Mest för att jag hade sjukt dåligt samvete för Bentley i början, men igår morse när Bentley tittade på mig när han och Tesla låg brevid varandra lugnades mitt dåliga samvete för ni borde ha sett hur lycklig Bentley såg ut! Han såg genuint så glad ut, som om han tackade för att han fått en kompis att leka med. Den stunden visste jag att det skulle gå bra och att Tesla skulle få bli kvar hos oss.

Bloggen nio år och en överraskning

Igår, på bloggens nionde födelsedag, var det tyst här. Men istället hände något jättestort utanför i det riktiga livet. Vi har nämligen fått tillökning i familjen. Det är jättenytt och jättespännande och jättepirrigt att ha en valp i huset igen. Vi har länge talat om en till hund, som sällskap för Bentley. Jani har inte kanske sett ett behov till en annan hund, men när Janis chef som räddar gatuhundar från Kreta, i fredags sa att han hade en passlig hund till oss så började saker hända. I söndags var vi och tittade på henne, och plötsligt var hon på väg hem med oss. Det gick fortare än jag hade tänkt och kanske än vad jag är bekväm med, men ångrar ingenting. 

Vår lilla flicka är alltså en gatuhund från Kreta, fyra månader gammal och söt som socker. Så himla gosig är hon! Hon klättrar upp i famnen, ska jämnt vara brevid en och verkar söka närhet och trygghet. Hon är en rackare på att busa med Bentley men sedan somnar hon fem minuter senare. Hade redan glömt hur det var med en valp i huset som behöver mycket sömn.

Eftersom hon kom till oss väldigt plötsligt har vi idag varit och handlat nödvändiga saker som leksaker, borstar och halsband. Plus det viktigaste, en vinterjacka. Hon har inte riktigt haft behov för vinterpäls på Kreta direkt, så hon fryser ganska lätt. Fast inte längre, pga ny fin jacka. Sele och koppel fick vi med när vi köpte henne, tills hon växer ur dem. 

Hon väger 14,3 kg nu och uppskattas bli 30-40kg som fullvuxen. Det är svårt att säga vilka raser hon har i sig, de gissade på mastiff/grand danois när vi hämtade upp henne igår. Hon liknar verkligen båda raserna, fast tror inte hon kommer bli så stor, iaf är tassarna relativt små. Bentley hade ju stora tassar redan som liten, så man visste att han skulle bli stor. Vi får helt enkelt se.

En gatuhund från Grekland är ju något helt annat vad jag tänkt mig. Hade Nova scotia duck tolling retriever (även kallad tollare) och Golden retriever på listan t.ex. men är jätteglad över att vi kunde erbjuda ett hem åt den här lilla flickan. Säg hej till vår lilla Tesla!

Åtta hundar en lördag i Hämeenkoski

Bilden ovanför är från i lördags när vi hade hundträff i Hollola. Åtta stycken Berner sennen på samma plats, himlen. Jag mötte upp uppfödaren, som bor i Ekenäs, och så åkte vi 2,5 timme till Hämeenkoski. Vädret var uruselt, men inom kort var vi framme och hundarna blev vilda. 

Värden, Bentleys syster Fias ägare, stod för bjudningen och fick livets godaste kyckling-kokos soppa, fastlagsbullar, och vinbärspaj. Så gott! Vi fick prova på att spåra och söka med hundarna, men annars lekte vi bara och pratade på i flere timmar tills det blev mörkt och det var dags att köra hela vägen hem igen.

Bentley 1 1/2 år

Idag fyller min bebis ett och ett halvt år. Tiden går så himla fort och folk som inte sett Bentley på länge tycker han är stor. Själv tycker jag han är liten ännu. Det var ju inte länge sen han klättrade upp i min famn varje morgon? Nuförtiden nöjer han sig med att sitta brevid. Men då ska han sitta alldeles fast i mig, och så söker han sig in under armen så man ska hålla om honom.


Bentley älskar människor och vill alltid vara nära. Han brukar komma upp i soffan och sätta sig brevid en, och sedan sakta luta mot en tills han ligger i ens famn. Eller så klättrar han upp i sängen och lägger sig på en. En liten bebis är han. Mest gillar han folk han känner, och speciellt barn, men han blir snabbt kompis med alla. Han här typisk Berner sennen och vill helst stå mellan benen på folk, vilket kan vara lite pinsamt med nya människor man träffar. Men det betyder bara att han gillar en.

Han säger även till här hemma och vi inte ger tillräckligt med uppmärksamhet. Då börjar han först gnälla lite, och så gör han det hårdare och hårdare om man fortfarande inte uppmärksammar honom. Lite bortskämd är han kanske? Okej ganska mycket, jag erkänner.



På den här bilden är vi på vårt första (och kanske sista? hehe) utställning. Det var bara en match show som vi deltog i för att öva, men hade inte övat så mycket på förhand. Domaren sa att Bentley bara var en bebis ännu, och när hon skulle kolla hans tänder la han ner sig och rullade på tygg för att hon skulle klappa honom på magen. Alla skrattade , även jag fast det kanske inte var precis så jag hade hoppats det skulle gå.

Bentley älskar att vara utomhus och skulle nog vara ute dygnet runt om han fick bestämma. Vi går längs sandvägar, längs åkrar och genom skogar. Bentley gillar diken, och så dricker vatten ur ån och spurtar iväg ibland.

Bentley gillar att simma, både i hundsimhallen och i sjöar/åar, och han är numera även van vid att duscha. Han står alltid snällt och väntar när man duschar honom. Även kloklippningen är smärtfri nu när vi skaffat ordentlig kloklippare, den gamla gick det inte alls med.

Benrley har varit ganska frisk, bortsett från två öroninflammationer av vilken ena pågår just nu.



Hyss hittar han på ibland, det värsta är att han ibland rymmer ut på vägen om vi har honom löst på framgården 😦 Han stannar inte fast man ropar och kommer inte tillbaka fast man kallar på honom. Hoppas det bara är tonårstrots och hormoner. Är både frustrerande och livsfarligt!

Bentley har även blivit kär. En dag rymde han ut på vägen när några bybor var ute med sina hundar. Då träffade Bentley en tik av rasen strävhårig tax och blev så kär att han ylat som en varg flera gånger efter henne. Gullisen ❤

Snödag

Äntligen snö som inte smal bort genast! Vet inte vem som var ivrigare, jag eller Bentley, men vi var i allafall ute så mycket vi bara kunde. Jag jobbade passligt nog hemifrån så  vi kunde njuta av snödagen. Snön smälter säkerligen innan veckan är slut, men det är mysigt så länge det varar.

En hund och hans trampolin

Bentley gillar de mest udda grejer. Som att plocka äppel från äppelträdet, äta paffbitar till efterrätt efter maten, och att ligga på den stora trampolinen ute på gården för att nämna några.

Han hoppar upp på trampolinen utan problem, och första gången jag såg honom göra det trodde jag inte det var sant. Men han verkar gilla att ligga där. Om någon människa råkar vara där är han genast med, och skäller och viftar på svansen om man studsar.

En annan dag, en annan strand

Hade redan i förväg bestämt mig för att tillbringa extra mycket tid med Bentley denna helg, för att lätta på mitt dåliga samvete över att jag jobbade så mycket under veckan. Eftersom jag redan länge hade tänkt på att åka till en strand vi besökt  nåra gånger innan, så att Bentley skulle kunna springa löst på stranden, gräva i sanden och simma, så gjorde vi precis det idag.

Vi tog en förmiddag med bara vi två och tog oss ner till stranden för en långpromenad. 4.2 km och 6825 steg visade telefonen när vi kom hem igen. Mot slutet småregnade det lite, men det var så skönt att vara ute i den friska luften.

%d bloggare gillar detta: