Sommaren som aldrig tog slut

Vad är det för tid på året egentligen? Det är dimma så gott som varje morgon. Solen går ner innan Bentley fått sin kvällsmat vilket betyder att vi måste gå vår kvällspromenad tidigare. Det är inte längre solen som möter mig när jag stiger ut genom dörren på morgonen, istället är det månen. Ändå åt vi lunch på uteservering i fredags. Ändå var det +22 grader idag. Tycker att eftersom det är september vill jag klä mig varmt och mysigt, men så är de så varmt ute att man klarar sig i t-shirt. Vi fick liksom en extra sommarmånad i maj, och nu får vi en till varm månad i spetember? Den här sommaren tar ju aldrig slut? Härligt!

Idag besökte vi en hundpark med Bentley och därefter tog vi oss till en allmän badstrand. Det var bara vi två på stranden, så Bentley fick springa lös och han var så glad att få springa fram och tillbaka i vattnet.

Ju flera hundar desto bättre

Söndagen var nog en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, för jag var omringad av inte bara en, utan rentav sju stycken Berner sennen. Den bästa rasen i världen, de bästa hundarna i världen, nämligen Bentleys syskon, mamma, mormor och halvkusin. Det var en Berner-bonanza hos uppfödaren där vi träffades.

Hundarna fick först snusa på varandra försiktigt då de inte sett varandra på länge, men efter en stund släppte vi dem löst. Hundarna fick springa runt på den stora gården och leka fritt, och det var så härligt att få se hur de trivdes ihop som flock. Vi gick en skogspromenad upp till en utkiksplats, där vi hade fin vy över Noux, och lite senare gick vi ner till stranden så hundarna fick simma. Blev så glad när jag märkte att Bentley var den ivrigaste simmaren av dem alla :´) Han som knappt vågade gå i tidigare.

Han har en fin familj den där Bentley, och jag är glad att vi har så nära kontakt med alla. Fint att få se hur de andra utvecklas, och jämföra lynnen och utseenden.

Sista semesterdagen

Igår, på min allra sista sommarsemesterdag för 2018 bestämde jag mig för att jag behövde ett dopp. Så jag tog Bentley med mig och så körde vi till stugan. Vattnet. var. så. varmt! Bentley har lärt sig simma utan flytväst nu, och igår var det första gången han simmade utan att jag lockat honom med leksak, käpp etc. Han verkar gilla att simma, och det känns så skönt att ha kommit till den punkten. Förr gick han ju knappt i vattnet.

Vi satt länge vid strandkanten och njöt. Av tystanden. Av sommaren. Av det fina, klara, varma vattnet. Och undrade varför jag inte kommer ut till stugan oftare. Det tänker jag nästan varje gång jag är där.

Så här fint var det igår, ska visa.

Bentleys första år på video

Nu har jag äntligen fått ihop en video från Bentleys första år. Jag visste från början att jag vill göra en video av honom, så under hela hans första år tog jag små videosnuttar på honom när han hittade på något roligt/knasigt eller när han bara var allmänt gullig. Hoppas denna video gör er dag bättre 🙂

Kalasdags

I söndags var det ingen vanlig dag, för det var min bebis födelsedag. Min lilla, stora, smarta, fåniga, snälla, envisa lilla valp är ett år redan. Hur kan ett år gå så fort ens?

Vi började den stora dagen med gos och presenter på morgonen. En scarf och en ny leksak blev det. Scarfen kanske är mera för mig än Bentley hehe, men han är så fin i den. Och leksaken var en definitiv fullträff, han sprang omkring med den hur länge som helst.

Vi besökte mamma och pappa där mamma hade gjort en liten kaka av äpple och gurka (Benleys favoriter) åt honom, och så tillbringade vi nästan hela dagen på stugan. Där sprang Bentley omkring i muldhögar, i högt gräs och i vattenbrynet. På kvällen åkte vi hem för att fira med banderoll, hemgjord partyhatt och tårta. Hade köpt lite ingredienser för en hund-vänlig tårta och Bentley verkade gilla den. En bra första födelsedag tycker jag.

Bentley 12 månader, ett helt år

Nu är Bentley 12 månader. Ett helt år! Från och med nu kommer jag minska antalet inlägg tillägnade bara honom, då det första året i hans liv finns ju dokumenterat för varje månad och det inte sker så stora utseendemässiga ändringar längre. Men han kommer nog nämnas i ett och annat inlägg ändå förstås.

Ska även göra en video av alla videoklipp från hans första år så det kanske dyker upp så småningom!

Bentley väger nu 43,0 kg. Vi var hos veterinären på 1 års kontroll och allt var bra. Veterinären fnissade lite över allt vi varit med om med honom under detta första år. Det har varit brutna tänder, tandoperation, uppätna skor och strumpor och det senaste tillägget; ett besök till akuten.

Två veckor sedan på lördag var jag hemma med Bentley och hade en lugn förmiddag med långfrukost medan Jani var på jobb. Jag fick dock hjälpa till pappa en sväng, och glömde troligtvis kolla vad jag lämnade på diskbordet. För när jag kom hem en halvtimme senare var hallmattan full av brun smörja. Trodde först det var bajs, sen muld men sen såg jag den – kakaopåsen! Helv*te tänkte jag! Försökte få honom att spy med hjälp av salt, men det funkade inte. Ringde alltså in till dejourerande veterinären och hon sa att salt inte funkar på alla hundar. Vi skulle vänta 5-10 minuter och hade han inte spytt under den tiden skulle vi åka in till akuten. Och det fick vi göra tio minuter senare. Som tur hade Bentley inga symptomer, så han var lugn, men choklad är giftigt för hundar så han fick en spruta i baken så han skulle börja spy. Medlet fungerade snabbt och snart la han ner sig och spydde upp samma bruna smörja jag sett på mattan där hemma. När det verkade som att han spytt upp allting, fick han en spruta till, med medel för att få honom att sluta spy. Suck. Ett lyckligt slut alltså, men nog har vi fått uppleva ett och annat under vårt första år som hundägare.

Bentley äter fortfarande ganska samma mängd mat, vi har minskat lite enligt ordination av fodertillverkaren. Han äter alltså knappa 3 dl 3 gånger om dagen, och det verkar räcka mer än väl för att han ska orka och växa.

I början av Maj hade vi Bentleys bästis Nasse hos oss några dagar medan hans ägare, min kompis Ida, var på resa. Den första kvällen busade de på länge, men så småningom lugnade de ner sig. Bara för att fortsätta kl.5 på morgonen haha. Nästa dag gick redan bättre, och de drack ur samma vattenskål, sov brevid varandra och gick snällt på promenad tillsammans. Bentley gillade nog att ha en kompis övernatt. Efteråt var Bentley trött i flere dagar, han som inte är van att ha någon att leka med 24/7.

Andra djur Bentley bekantat sig med är hamstern Dilla. Janis äldsta flicka har fått en liten hamster, och Bentley stirrade på henne med intensiv blick genom gallret på hennes bur. Dilla verkade inte bry sig som tur, men Bentley hade nog gärna jagat Dilla runt lite..

Förra sommaren, när Bentley var riktigt liten, hoppade han ju i sjön från bryggan när jag var och simmade. Sedan dess har han varit ganska försiktig i vattnet. Han går längs vattenbrynet, men inte längre än så. En dag besökte vi en strand med Nasse och Dixie, och då vågade han äntligen gå lite djupare, så vattnet kom upp till sidorna på honom, men ändå gick han inte så djupt att han skulle hamna simma. För att hjälpa honom komma över eventuella trauman från förra sommaren, hade jag bokat tid på simskolan åt honom. Vi hade vår första lektion ungefär en vecka sedan. Instruktören var härlig, hade tålamod och bra tips för att få Bentley mer avslappnad i vattnet. Han gick frivilligt rätt djupt, men när han kände att vattnet blev så djupt att tassarna inte nådde botten blev det tvärstopp varje gång. En gång lyckades instruktören få honom djupt nog så han var tvungen att simma, men den lilla svängen var Bentley ganska panikslagen. Han kan inte riktigt simma, så han är i fel ställning och vet inte vad han ska göra med tassarna, så han bara plaskar på för fullt för att komma fram. OBS! Han  hade dubbla flytvästar på sig och instruktören höll i honom hela tiden, så det var ingen riktig fara. Han måste bara lära sig lita på att flytvästen ska hålla honom på ytan. När han gör det och lugnar ner sig, kan vi få honom att simma i rätt ställning och således lära sig simma. Bentley måste ju dock inte lära sig simma, så vi tar det lugnt i hans takt, och verkar det som om han inte lär sig så gör det ingenting. Då får vi bara se till att han alltid har flytväst när han rör sig nära djupa vatten, då det kan vara svårt att fiska upp en 43 kg panikslagen hund. Hur som helst så avslutade vi första simlektionnen med att leka roliga lekar i grundare vatten för att förstärka idén om att vatten är kul och ofarligt.

Vi har nästa simlektion bokat om två veckor, och vi ska se om det går lite bättre.

Sommaren har börjat och Bentley trivs med att springa omkring i gräset. Tyvärr har han haft ganska många fästingar redan, så under 1 års kontrollen hos veterinären bad vi om att få fästingmedel för att slippa de små jävlarna. Fästingmedel brukar vara en tudelad grej då vissa hundägare menar att medlet är farligare än fästingar, men då vi ifjol hade så bra erfarenhet med ett fästingmedel i tablettform så bestämde vi att fortsätta med samma i år. Ska bli skönt att slippa plocka fästingar ur ansiktet på Bentley hela tiden.

Här kan ni se hur Bentleys första år gick:

Bentley 11 månader

Bentley 10 månader

Bentley 9 månader

Bentley 8 månader

Bentley 7 månader

Bentley 6 månader

Bentley 5 månader

Bentley 16 veckor, 4 månader

Bentley 14 veckor

Bentley 12 veckor

Bentley 11 veckor

Bentley 10 veckor

Bentley 9 veckor

Bentley 8 veckor

Bentley 11 månader

Min lilla baby har nästan nått sina fulla mått. I förrgår vägde vi honom och då vägde han 40,9kg vilket betyder att han bara gått upp 900g på en månad. Det är så svårt att veta när vikten är bra tycker jag, då en Berner hane kan väga allt från 38-60kg –  så stor skillnad! Beror så mycket på byggnaden, vissa är grova och stora som sankt bernhardshundar, vissa slankare setterliknande. Därför är det extra bra att vi har vår valpgrupp på FB där vi kan jämföra syskonen. Där tror jag vi får den informationen som bäst kan tillämpas på just vår hund. Bentleys pappa har som störst och i bäst muskelkondition (han tränade som livräddningshund i vatten) vägt 49kg, så över det kommer Bentley nog inte att väga (som tur). Så det vore inte så farligt om Bentley inte gick upp alls mer. Vi får se, Berner sennen når ju sin slutliga vuxen form först vid tre års åldern.

Höjden uppskattar jag vara ungefär den samma 64-65cm.

Vi har fortsatt och slutfört vår rallylydnadskurs. Det gick väldigt bra för oss tycker jag själv, Bentley tyckte det var roligt och vi klarade av alla banor och uppgifter vi fick. Små kommentarer fick vi av tränaren men det är ju precis därför vi gick på kurs och vi vill ju bara bli bättre. Nu sitter jag och väntar på en fortsättningskurs, men tyvärr blev hundföreningens träningshall uppsagd så de letar efter nya utrymmen. Om inte annat får vi fortsätta träna på egenhand!

Bentley är nog en alltigenom snäll hund, verkligen. Fast han hittar på bus ibland och är lite trotsig så är han i grund och botten så otroligt snäll. När vi var på 11 års kalas var han med oss och blev klappad av cirka tio små barn och några vuxna och han höll sig lugn. Givetvis såg vi till att han fick ha sitt eget utrymme, att han fick gå ut med jämna mellanrum och att ingen störde honom för mycket. Men så snäll och anpassbar. Vi har även besökt cafét Serendi där han satt snällt, medan jag pratade med min kompis Ida. Vissa kom och klappade honom, vissa brydde sig inte.

Det Bentley brydde sig mest om den gången på Serendi, var katten som bor där! Det var den första katten Bentley någonsin sett och han hade så gärna gått fram och snusat. Han gnällde och ylade efter katten, men vi tyckte det var bäst att låta katten vara ifred. Katten undvek Bentley först, men sakta kom han närmare och lade sig slutligen under bordet brevid så där låg de båda sedan på golvet låg och tittade på varandra.

Andra djur Bentley stött på är hästar, vi mötte två stycken på en promenad runt byn. Bentley ylade igen, men brydde sig inte så mycket om hästarna, istället försökte han hoppa upp och hälsa på ryttarna!

Alpackor har han också sett, men det har han ju gjort massa gånger förut, och nuförtiden efter att han fick en spark på käften så undviker han dom trots att de är så nyfikna och kommer fram till staketet när vi går förbi.

Bentley har lekt med sina kompisar Nasse och Dixie, och även hälsat på olika grannars hundar som en dvärgschnauzer, en flatcoated retriever och två strävhåriga taxar. På sista träningen av rallylydnade fick han även äntligen snusa på kurskompisarna, en Australian shepherd liknande hund (inte säker på rasen) och en cocker spaniel. Så han har fått snusa på många nya hundar, vilket bara är bra så han lär sig hundvett.

Trots denna vintriga bild har snön nu smält, våren är här och Bentley är vårtokig. Han uppvisar trots som aldrig förr, lyssnar inte, rymmer ut på vägen då någon går förbi trots att man ropar på honom och är allmänt lite full av hormoner nu tror jag.

Han ylar och gnäller när han ser andra djur, både live och på TV. Vi brukar kolla på Dr Pol och Alaska: The last frontier på TV och han gillar båda programmen för det visas så mycket djur. Speciellt mycket gnällde han när de visade en flock med kalvar på Alaska – The last frontier, haha. Ändå lite gulligt.

En bra dag, bloggtips och promenad

Godmorgon. Idag jobbar jag hemifrån vilket är obeskrivligt skönt. Det betyder att jag får sova längre, får mysa med en gullig valp, och jobba från matbordet medan solen skiner in genom fönstret. Det här känns som en bra dag. Har inga möten inplanerade och e-posten står tom som bäst så passade på att läsa fina bloggar jag gillar, och då blir jag alltid själv sugen på att skriva en rad eller två. Det kanske är mitt bästa bloggtips när det känns att man inte har något att skriva, gå in på dina favoritbloggar och titta på de fina bilderna och texterna och snart har du nog inspiration att plita ner något du också.

Nu när klockorna har flyttats är det längre ljust på kvällen, och vi gick en promenad med Bentley strax innan solnedgång. Både han och jag gillar att vara ute så det är alltid win-win. Älskar den här tiden på året då vägarna börjar smälta och solen värmer.

Bentley 9 månader

Bentley är nu 9 månader, kan nån snälla stoppa tiden? Mycket har hänt denna senaste månad, var ska jag ens börja? Kanske med våra tre omgångar hos veterinären? Första gången vi åkte in hade Bentleys ögon runnit mer än normalt i många dagar redan. Tror det var torsdag som jag sa till Jani att om inte de slutat rinna innan måndag så åker vi till veterinären. Men vi väntade inte så länge för samma dag när jag kom hem från jobbet var ögat uppsvällt. Vi fick tid samma kväll till veterinären som tur, och de kollade att han inte hade något i ögat och gav antibiotiska ögondroppar. Dropparna fungerade bra och redan när vi kom hem (han hade fått droppar på kliniken) såg ögat lite bättre ut. Efter 2-3 dagar var ögat helt normalt igen.

Som jag senast skrev har Bentley blivit expert på att hitta saker på förbjudna ställen och bita sönder dem.. Till listan får vi sedan senast lägga till mitt körkortsliknande passerkort som vi kommer in på kontoret med. Plastkortet låg inne i ett hårt plastskal och skalet hade han ätit upp helt och hållet. Själva kortet hade han bitit nästan itu, men inte svalt det (och det fungerade på jobbet fortfarande, dock var jag ändå tvungen att be om ett nytt kort + skal). Han har även söndrat mina FAVORIT solglasögon och mitt fina fodral till solisarna, blev så ledsen L Köpte solisarna förra sommaren när vi var i Grekland med flickorna. Dessutom har han ätit sönder mina JBL bluetooth hörlurar som jag fått till julklapp av företaget några år sedan.

Och värst av allt hade han en dag fått tag i min handväska och tuggat upp nästan hela innehållet vilket också innebar min panikångest mediciner! Har inte till denna dag någon aning om han ätit noll eller 50 tabletter lugnande men jag ringde veterinären och de tipsade om att man kan försöka få hunden att spy, och ge medicinsk kol som skulle suga upp farliga ämnen. Vi hade hela tiden koll på Bentley men eftersom han inte hade några som helst symptomer så bestämde vi oss bara för att vänta och se. Jävla hund…

Nå, detta ledde till något värre än uppätna saker då jag vaknade två dagar senare och upptäckte att Bentley hade spytt fem gånger. Antog att han hade något i magen och bestämde mig för att ge honom något som skulle lugna magen och tillredde samma gröt som han åt när han var riktigt liten. Men efter 45 minuter spydde han upp det med. Det var så ovanligt att jag ringde in till veterinären och de bad oss komma in för kontroll då han tuggat på medicinburken två dagar tidigare. Efter en hälsocheck och lite frågor från veterinärens sida konstaterades det att det inte handlade om medicinerna, och de rekommenderade röntgen för att kolla att allt var ok. Bentley fick lugnande och så skulle vi få honom att ligga still i en viss ställning på röntgenbordet. Nehepp, sa Bentley. Det tog oss slutligen TRE personer att hålla honom stilla och ens få några röntgenbilder men vi fick inte honom på rygg på något sätt för att få den allra bästa bilden, och var tvungna att ge upp och nöja oss med bild från sidan

På bilden hittade veterinären ett främmande objekt. Kanske 5cm långt, 1 cm brett och möjligtvis vasst i båda ändorna… Inte bra. Vi gick igenom olika alternativ med veterinären och bestämde oss för att ge honom medicin så han inte skulle spy pga om objektet var vasst kunde det skada honom om han spydde, ge honom fast mat som skulle hjälpa objektet att gå vidare genom tarmarna (malet kött, vit burksparris och paraffinolja) och komma tillbaka följande dag. Skulle objektet inte ha rört sig nästa dag skulle han måsta opereras. Vi väntade ängsligt till nästa dag, som tur var Bentley helt sig själv hela tiden och åt maten med god aptit. Och nästa dag visade röntgenbilderna en tom mage! Halleluja! Vad än det var så hade det gått vidare från magen och ut ur systemet. Var så himla lättad just då, hade redan förväntat mig operation och en lång dag på kliniken men efter bilderna fick vi åka hem nästan direkt. Inte alltid så lätt med husdjur alltså… Tur så har vi försäkring på Bentley för hela den här historian var inte direkt billig precis. Vi hoppas allt det där är bakom oss nu, och trots att vi varit 100 % noga med att inte lämna något framme han kunde tugga i sig, får vi nu skärpa oss och vara 110 % noga.

Bentley väger enligt senaste veterinärbesöket 37,7 kg vilket fortfarande är väldigt bra. Han har bra form och i röntgenbilderna såg ryggraden fin och nästan färdig ut, alltså lär han inte växa så himla mycket mera, utan bygga massa istället. Fullvuxna Berner hanar väger 40-50 kg i genomsnitt (kan vara ända upp till 60 kg) så vi har en bit kvar ännu till det. Försökte mäta höjden på honom nyss här hemma, och enligt det (inte officiellt alltså) är han 64 cm hög. Det är riktigt bra med tanke på att idealet för en vuxen Berner hane är 66-68 cm.

Han är trots sin storlek vår lilla bebis. Han älskar att ligga nära, antingen bredvid eller på oss och han är lite närhetsberoende. Han gillar 99,9% av alla människor och när vi är ut och gå vill han hälsa på varendaste människa vi möter. Vinter är det bästa han vet och nu när det börjar vara ljusare på eftermiddagarna har vi hunnit med längre promenader igen. Han har massor av energi vilket kan vara svårt att hantera ibland men som tur har han sin kompis Nasse som bara är 1 månad äldre som han får busa och leka med.

Bentley 10 månader

Idag är Bentley 10 månader och han börjar se mer och mer vuxen ut. Han är ju långt ifrån vuxen, då Berner Sennen brukar räknas bli vuxna på riktigt först i tre års åldern, men storleksmässigt är han stor som en vuxen hund. Han har växt till sig på bl.a. bredden och viktökningen har saktat ner. Han vägde 8kg vid 8 veckor när han kom hem till oss och hela uppväxten lade han jämnt på 1kg per vecka ungefär. Men förra veckan i vecka 43 vägde han 40,0kg, så det har saktat ner. En stor pojke hur som helst.

Det har definitivt börjat snurra på hormoner i honom. Han lyfter på benet när han kissar, och han ska ”märka” överallt (förutom inne, som tur). Tikar är han också mer och mer intresserad av, men än så länge är det kontrollerbart. Förutom Dixie, min kompis Idas hund, som han är van med har han träffat tikar i bl.a. hundparken. Senast vi var i hundparken kom det en blyg blandrastik vid namnet Mari och lekte med oss, och snart sprang de alla i full fart efter varandra. Så roligt hur bra det går med andra hundar, man ser hur Bentley njuter av att träffa nya hundar.

En dag när vi befann oss i Esbo bestämde vi med min arbetskompis att ta en hundträff. Hon har en treårig Airedale terrier och en c. tio månader gammal Portugisiskt vattenhund som båda är tikar. Bentley är mycket större än vad de var men det gick väldigt bra och Bentley lekte så snällt med dem. Den yngre tiken hade precis haft löptid så hon var en aning för intressant för honom men förutom det gick det bra. Första gången han leker med så små hundar.

Vi har börjat gå på Rallylydnad! (Vad är rallylydnad? Läs mer här: klick!). Första gången var en ka-ta-strof och jag var färdigt att ge upp och sluta med detsamma. Han ylade KONSTANT i en hel timme då han bara ville gå och hälsa på de andra hundarna men inte fick. Han  ylade så jag inte hörde vad vår tränare sa, så jag fick ställa tusen frågor hela tiden. Han koncentrerade sig inte alls och jag tappade nerverna. Men förra söndagen innan kursen gick jag och letade inspiration på nätet. Tittade på några videon och läste mer om rallylydnad och på en sida stod det ”det viktigaste är att ha roligt”. Så med det i tanken åkte vi ändå på vår andra timme, och vi hade så roligt! Visst ylade Bentley lite ibland, men försökte hålla honom upptagen med små övningar, och berömma honom genast för minsta lilla han gjorde rätt. I något skede började han verkligen koncentrera sig på mig istället för tikarna, och det gick så bra att vi även fick beröm av tränaren. Ska öva med honom på egen hand nu under veckan, och ser framemot nästa timme på söndag.

För det mesta är Bentley väldigt duktig i nya situationer och det är nästan ingenting som skrämmer honom. Snöskoter är en ny sak han vant sig vid till exempel. Nu när vi även gått mera med honom i koppel har han blivit duktigare på att gå snällt. När man sedan släpper löst honom springer han runt, runt som en galning.

%d bloggare gillar detta: