Bentley 14 veckor

När Bentley var 13 & 14 veckor hade han hunnit med massa nytt igen. Han var till exempel första gången i en bar. Eller café ska vi kanske kalla det för att det inte ska låta så hemskt.  Jag och Ida träffades på Serendi en kväll och eftersom Serendi är bäst och låter en ta med snälla hundar så fick Bentley följa med. Helt för att testa bara. Och det gick över alla mina förväntningar. Han kissade inte inne (jess!) och låg snällt under bordet med sin leksak jag hade tagit med åt honom. Han undrade lite varför han inte fick hälsa på alla andra kunder i Serendi, han är ju så social av sig. Över två timmar orkade han hänga med oss där och ta det lugnt. I Serendi såg han även en katt för första gången i sitt liv. Serendis inneboende katt tittade han på en lång stund innan han sist och slutligen skällde en gång och så gick vi därifrån. Katten var inte speciellt förtjust i Bentley men fräste inte och sprang inte iväg.

Vi började gå längre och längre promenader och jag hade honom lös så ofta det gick. Då tränade vi på att komma när man kallar hans namn, och att belöna när han själv tar ögonkontakt och blir och väntar på mig. Under promenaderna såg vi bl.a. hästar, alpackor (han skällde inte ens på dom!) och traktorer. Traktorn var det ända han blev lite skrämd av, då den kom så nära (men sakta, tack bonden!) medan han bara koncentrerade sig på alpackorna.

Bentley blev bara större och större. Man märkte det bäst när man jämförde med gamla foton och videon. När han kom till oss var han bara en rund boll med korta stumpar till ben. Så tacksam att vi har massa foton och videon vi kan titta på och förundra oss över när han varit så där liten egentligen? När Bentley var 14 veckor och 3 dagar vägde han 14,9kg så han är ganska nära den normala växtkurvan för Berner Sennen, kanske aningen på +. Benen var det som växte fortast på Bentley och nu kröp han själv upp i sängen till och med. Soffan var sedan länge inget problem längre, och han hoppar upp utan problem.

Bentley hittade nu även på hyss, det farligaste var att han åt en av mina stumpor 😦 Blev jätterädd, men eftersom vi inte fick honom att spy var det bara att vänta. När det gått fyra (4) dagar ringde jag veterinären som sa att eftersom han inte hade några som helst symptom så var det nästan säkert att han bajsat/spytt upp strumpan i smyg trots att vi synat resultatet noga efter varje gång han bajsat :’D Vi hade alltså tur i oturen. Gömde dock alla strumpor noga efter det här, och gick annars också igenom huset ännu nogrannare för att plocka bort sådant jag trodde han kunde äta. Bentley är vår första hund så vi hade verkligen ingen aning om att hunder äter strumpor?! Alltså tugga på fattar jag, men SVÄLJA strumpor?!

Orelaterat till strump-incidenten spydde Bentley för första gången. Som tur var det bara slem, gräs och pälsbollar. Vi böt ändå ut hälften av hans mat till surmjölk och naturell yoghurt för att lugna ner magen, och det gjorde susen. (Surmjölk är dessutom ännu Bentleys favorit).

Nu började Bentley även lossa päls. Med råge. Det fanns små svarta pälstussar Ö V E R A L L T nu, och från och med nu fick jag börja dammsuga oftare. Vi försöker borsta honom dagligen, men det räcker inte alltid. Pälsen började även bli lenare, Bentley var inte längre fullt så afro som tidigare.

Bentley 8 veckor

När Bentley var exakt 8 veckor kom han hem till oss. Bilfärden hem gick rätt bra, han ylade några gånger och var lite rastlös men med  situationen i beaktan gick det bra. Hans mamma hade åkt iväg till sitt eget hem två dagar innan, så valparna var redan avvänjda från sin mamma. Bentleys storebror Totti hade åkt till sitt nya hem dagen innan och kvar hos uppfödaren var Bentley, hans lillesyster Fia, lillebror Pablo, hans mormor Lina och hans mormorsmor Alfa.

När Bentley kom hem till oss var han försiktig och lugn till först och höll sig alltid nära oss. Han var van att vara ute mycket så för det mesta kissade han ute från början. Första natten gick bättre än förväntat, vi sov nära honom. Det fortsatte vi med i 3 nätter. Nu sover vi i vår egen säng och Bentley brukar sova på golvet i vardagsrummet.

Första dagarna gick åt att komma på någon passlig rutin som passade oss alla. Bentley åt fortfarande 5 ggr/dag, så mellan mat, sömn och kissturer ute fanns inte så mycket annat. Han åt gröt, surmjölk, grynost, äggula, malet kött och så småningom började vi med torrfoder för valpar av stora hundraser.

Under första dagarna blev han van med halsband och koppel. Ibland protesterade han och ville inte alls röra sig i koppel, men för det mesta gick det bra. Som om han alltid gått i koppel.

Vi tränade också på kommandon som ”kom””sitt” och ”ligg”. Vi använde godis till hjälp och jag tror att han så småningom lärt sig sitt. Vi ber honom sitta före han får mat, och så övar vi att sitta med godis som belöning.

Han sov  m a s s o r. 18h timmar per dag till och med. Men han var ju så liten, så allting som var nytt var tungt. Han tog dagssömner här och där, hans favorit var att ligga på rygg med tassarna i luften. Ibland snarkar han, och han drömmer ganska ofta. Då rycker det i nosen och tassarna, och ibland skäller han till och med i sömnen.

Vi bestämde även träff med Bentleys kommande bästisar (hoppas jag) Dixie och Nasse. Vi träffade en av dem i gången och eftersom båda av dem är vaccinerade så ansåg jag att det var tryggt att träffas. Först ut var träffen med Dixie, vi träffades på ”neutral” mark i en park och allt gick bra. Dixie brydde sig knappt om Bentley och han följde hennes varje steg. Tror han såg upp till henne lite. Hoppas Bentley kommer att bli lika lydig som Dixie, så han får gärna ta modell av henne.

Nästa i tur var Nasse. Nasse är bara 1 mån äldre än Bentley så vi visste att det skulle bli fartfyllt. Det blev dubbelt så fartfyllt när båda skulle leka och försöka visa dominans, men de kunde även fint lugna ner sig, ligga brevid varandra och till och med slicka varandras nosar  Bara Bentley blir lite större tror jag det kommer gå ännu bättre men det var en bra första träff.

Vi har även testa på att åka bil. Han hade åkt i benutrymme framme på högersida tidigare, men nu har vi försökt vänja honom att åka i bakluckan, som det är meningen att han ska börja göra. Första gången kissade han i bakluckan (kanske nervös?) men annars har det gått hyfsat bra. Jani har kört och jag har satt på bakbänken så han ska se mig hela tiden. Vi har bl.a. åkt in till Karis en dag för att titta på stadsmiljö. Där var det mycket nytt som skate boards, cyklar, mopeder, asfalt under tassarna och massa ljud, men det gick bra. Han tittade nyfiket omkring sig men höll sig ändå alltid nära oss.

Otyg håller Bentley sällan på med, men han vill gärna smaka på våra händer genom att bita. Kanske kliar tänderna, kanske vill han bara leka men vi nekar honom att bita med ett strängt ”nej”. Han har s y l v a s s a  tänder och så vill vi inte att han ska fortsätta bita folk när han blir äldre.

Vi hade köpt leksaker innan, men Bentleys favoritleksaker är ändå Janis strumpor, mina skor och så en mjukisråtta som Bentleys mammas ägare gav med varje valp till valparnas nya hem. När Janis familj hälsade på oss hämtade de även ett jätteben från djurbutiken, så den tycker Bentley om att tugga på.

Smeknamn har han några av, men vi försöker bara använda oss av Bentley så han ska lära sig känna igen sitt namn. Rakas, muru, hassu-tassu, Paavo är bara några som vi och andra kallat honom för.

Vi har även anmält oss till valpskola. Bentley kommer att bli stor som fullvuxen och det är absolut nödvändigt att ha full kontroll över honom, speciellt runt barn. Valpskolan börjar först när Bentley är 12 veckor och har fått sina vaccinationer, men anmälde oss redan nu för att få plats. Vi hade tur och fick plats, och Nasse kommer att bli Bentleys klasskompis.

Det här är vad vi hållit på med när Bentley var 8 veckor gammal, och jättesöt. Det finns så många åsikter om vad man får och inte får göra med en valp. Det här är bara hur vi gjorde, så inga elaka kommentarer, tack 😀

Bentley 12 veckor

(Den här bilden på Bentley har min mamma tagit när hon var hundvakt, och det är en av mina absoluta favorit foton på honom. Detta foto pryder mitt kontorsbord nu.)

När Bentley var 12 veckor fick han knappt plats under sängen längre. Han hade växt så enormt! Han fick just och just plats, men hade problem med att komma bort. Han vägde 12,3kg vilket är väl just precis det de ska väga i den åldern. Vi var tvungna att göra halsbandet större, för även nacke och huvud hade växt på honom.

(Bentleys kompisar Dixie och Nasse)

Vi började valpskola och fick 4 klasskamrater. Av dem kände vi Nasse sedan förr, men nu fick vi även fått träffa den Franska Bulldoggen Åke, en supersöt Cockerspaniel (?) tjej som jag glömt namnet på (men jag tror det börjar på M), och så en döv, lurvig, liten, vit hundvalp ja faktiskt inte vet rasen på. Tror det också är en tik. Vi fick lära oss nya saker och fick massa bra tips!

Vi träffade Dixie och Nasse och tack vare Ida vågade jag ha Bentley lös i skogen en stund. Det gick över alla förväntningar, han lekte med Nasse och täntke inte ens på att springa bort. Vi tog ändå på en plats i skogen där man har bra översyn och ser om någon annan människa eller hund närmar sig. Efter det vågade jag ha Betnley lös mer, så det gjorde gott åt oss.

Bentley fick uppleva första åskan, men han kunde inte ha brytt sig mindre. Det var blixtar och buller men han märkte knappt av något. Får hålla ett öga på det här då det ibland händer att valpar blir rädda av sig senare i livet.

Vi tränade sakta men säkert på att vara ensamma hemma. Det är en viktig sak att lära sig det också. Jani kommer inte kunna vara hemma med honom på dagarna i all evighet. När Bentley var 12 veckor var han ensam hemma i 4 timmar. Det gick väldigt bra. När vi kom hem låg han och sov under sängen och kom sedan glatt och sömnigt och hälsade på oss.

Jani lärde Bentley kommandot high five vilket Bentley lärde sig otroligt lätt. Tänkte förut att Berner senner är lite klumpiga och knasiga men Bentley är smart när det kommer till saker som det här. Så glad att han kan high-fiva oss nu.

(Titta på det här hund-leendet, jag smälter!)

Bentley 11 veckor

När Bentley var 11 veckor var det tydligt att han växt till sig. På höjden och längden.  Bentleys uppfödare kom och hälsade på oss en kväll för att hämta registerpappret på honom, och tyckte han var snäll men kanske lite ”rund”.. eeh, ojdå. Hon tyckte ändå det var roligt att se att han viftade så mycket på svansen, och att Jani och Bentley kom så bra överens. De är nog bästisar de där två, speciellt nu när Jani varit ensam hemma med honom i två veckor.

Vi hade varit på första föreläsningen i valpskolan och jag kände mig helt borttappad efter det. Föreläsaren kom nämligen med många bra punkter, men när jag skulle testa på allting hemma var det helt annorlunda än vad jag var van vid. Kände som att bottnet hade gått på allt vi hade gjort dittills. Insåg ändå slutligen att vi måste göra det som funkar för oss.

Jag gick promenader med honom på kvällarna när det var lite svalare. Bentley går otroligt bra i koppel, men jag kanske inte begär så mycket av honom ännu. Men han drar inte, och följer mera mig än omgivningen. Det tror jag nog kommer att ändra.

När Jani och jag hälsade på Janis farmor fick hon för första gången se bild på Bentley, och hon tyckte han var jättefin. Det var så roligt att se hur hon lös upp när hon såg fotot. På avdelningen i åldringshemmet där Janis farmor bor, brukar en av skötarna ha med sin hund ibland. Och de tyckte vi gott kunde ta Bentley med någon gång när vi hälsar på där. Det låter ju roligt, men tror vi väntar lite tills han är äldre, lugnare och inte nafsar lika mycket.

När Bentley var 11 veckor och 6 dagar fick han sin första vaccination. Han gick nyfiket in hos veterinären, men blev lite ängslig och gnällig när vi väntade på veterinären. Väl inne hos veterinären gick det igen bättre och vaccinationen gick utan problem. Det tråkigaste enligt Bentley var att vi höll i honom, och när veterinären skulle kolla på hans tänder. Men han var riktigt snäll, och det gick bättre än vi väntat oss.

Bentley lärde sig att ge tass, och att vänta när vi ger mat åt honom. Tidigare har ju kunnat sitta när vi givit mat, men så fort man lägger skålen har han skyndat sig att äta. Men nu ber vi honom vänta en nanosekund och sedan ger vi lov att äta. Det går bättre hela tiden, ibland är han rätt otålig förstås.

Han lärde sig även klättra upp på soffan (det får han). Kanske för att han inte längre ryms under soffan, som varit hans favoritställe ❤

Bentley 10 veckor

När Bentley var tio veckor började jag jobba igen. Som tur har Jani så flexibelt arbete att han kunde bli hemma med Bentley. Han jobbade distans och Bentley hade således sällskap under dagarna.

Det var med förvånanssvärt tungt att lämna honom när jag åkte på jobb, men jag visste ju att han har det bra. Bentley och Jani blev närmare varandra, och det var jag jätteglad för!

Bentley växte ganska mycket, speciellt på höjden och hans blev bara växte och växte. Han vägde 9,9kg vilket var helt okej med tanke på ålder och syskonens vikt.

Vi övade mer på att åka bil, och åkte bl.a. till stugan en dag för att simma. Bentley tittade intresserat på från bryggan medan jag simmade, han ylade och försökte nå mig. Och så plöstligt.  Hoppade. Han. I. Från. Bryggan. Vår lilla valp! fick hjärtat i halsgropen när jag fattade vad han höll på med. Då var det försent. Han hoppade i och plumsade förstås i med sån fart att han for under vattnet. Tror han blev lite skrämd, men inte så skrämd som jag. Han simmade genast tillbaka mot bryggan och simmade fint, men simmade ändå fram till honom och höll handen under hans bröstkorg som stöd. Lyfte sedan upp honom på bryggan. Han såg snopen ut stackarn, och ni skulle ha sett hur liten han var när den fluffiga valp-pälsen låg tätt intill den lilla valpkroppen. Han var så, så liten!

Bentley åt nu en gång mindre om dagen, men mera i mängd. Han åt nu 2dl åt gången, fyra gånger om dagen. Han hade god aptit och kom alltid glatt när han förstod att det är matdags. Förutom mat gillade han sina skolningsgodisar, blåbär och hallon. Naturell yoghurt och surmjölk var fortfarande favoriter.

Vi övade nästan mera på att gå lös än att gå i koppel, och det gillade Bentley. Han gick ok i koppel, men det är klart det var roligare att gå löst.

Sista dagen som 10 veckors valp avmaskade vi honom i väntan på vaccinationerna följande vecka. Vi kom att vara tvungna att vaccinera honom som 11 veckor och 6 dagar för att ha vaccinationsskyddet i ordning på valpskolan som vi anmält oss till. Jag hade förväntat mig en fight med att få honom att äta maskmedlet, men vi blandade det i lite leverkorv och han hade ätit upp allting med rekordfart. Inga problem med maskmedel här inte! Duktig pojke!

Billnäs Bruk

Igår fick vi vistas i det här fina området, Billnäs Bruk. Vi hade första föreläsningen av valp/hundskolan vi anmält oss själva och Bentley till. Nu första gången hade vi inte hundarna med oss utan gick istället igenom lite teori och så fick vi ställa frågor. Föreläsaren var jätte bra och gav mycket nytt att tänka på. Det är frågan om vanlig lydnadsträning men eftersom Bentley är vår första hund så tar vi tacksamt emot alla tips och råd för att skola honom.

Fem söndagar här framöver hittar ni oss alltså i valpskolan.

Bentley 9 veckor

När Bentley var 9 veckor var han betydligt livligare. Han kände sig mer som hemma tror jag, och han bets (på lek) ofta. Suck. Men han var också en riktig sötis som gillade att krypa upp i famnen, ge blöta pussar och somna på ens fötter.

Vi åkte allt längre sträckor i bilen, och besökte en födelsedagsfest i Degerö. Där träffade vi barn, vuxna och den minsta chihuahuan jag någonsin sett. Chihuahuan, Namu, var först rädd för Bentley när han bara ville snusa och leka men senare kom Namu fram och snusade lite.

Bentley fick även de första fästingarna, två stycken. Så äckliga de är!

Vi övade även på att vara ensam hemma. Jani och jag firade vår 1 års bröllopsdag, och lämnade Bentley ensam hemma en stund. Min mamma kom och gav mat åt honom och gav honom sällskap efter en stund, men sedan var han igen ensam tills vi kom hem. Och jag tror det gick superbra. Ingenting var söndrat och när vi kom in genom dörren kröp det fram en liten valp under soffan som såg ut som om han just vaknat. Visst var han glad att se oss, men det verkade som om han inte hade någon panik medan vi var borta. Duktiga Bentley!

Bentley blev hela tiden bättre på att komma när man ropade hans namn, och på att sitta och ligga på kommando.

Vi har ingen våg hemma, så en dag åkte vi in till Musti & Mirri för att väga Bentley, och då vägde han 8,4 kg. Vi fick veta att hans bror vägde 8,1kg så ganska samma utveckling.

Vi besökte stugan några gånger, Bentley gick i vattnet så tassarna blev våta, men vågade inte komma djupare. Annars gillar Bentley när vi är på stugan, där får han gå lös och upptäcka på egenhand. Samma sak hos mamma och pappa, de har en terass på bakgården och där under brukar han gå och nosa. Hans favoritställe är nog blåbärsbuskarna på bakgården hos mamma och pappa. Där brukar han få fnatt och skutta omkring som en kanin, kasta sig på rygg, och gömma sig.

Vi gick även små skogspromenader och Bentley var alltid lika glad, så länge vi var med förstås. Grannens hundar var lite skrämmande tyckte han när vi gick förbi där, de har en stor inhängnad ute där hundarna är och när de såg/hörde oss började de skälla och morra, och det var inte så roligt tyckte Bentley. På samma promenad fick vi även se två stora hästar på närahåll, så nu har han fått se det också. Mycket nytt alltså. Men bra att han blir van redan som liten. För det var han ännu som 9 veckor, riktigt liten.

Tillökning i familjen

Det har hänt något stort. Något som jag gått och väntat på i över 20 år. Vi har fått en valp! Äntligen! Jag har längtat så, kan knappt tro att det är sant att han är här nu. I hela mitt liv har jag velat ha en hund, och i närmare 10 år har ja velat ha precis en sådan hund. En Berner sennen. Kommer inte ens ihåg när eller just varför jag föll för den här rasen, men vår lilla kille är det sötaste jag sett. Är så kär i honom.

Det här är vår Bentley, han är en 8 veckor gammal Berner sennen valp. Vi hämtade hem honom på lördag och allt har gått bra än så länge. Han är fantastisk. Ibland stirrar vi bara på honom, Jani och jag, och säger ”vi har en hund”. Fortfarande så overkligt, men så härligt. Vi är en hundfamilj.

%d bloggare gillar detta: