Thailand, del 61

Har inte glömt bloggen, men glömde faktist lösenordet så det gick några dagar medan jag försökte komma på lösenordet.Var till sist tvungen att ge upp och be om nytt lösenord.

Jag har redan lämnat Koh Lanta. Kom precis fram till Ao Nang var jag ska tillbringa den sista natten innan jag börjar en 26 timmars resa mot Finland.

Blev förresten flygförändring för mig. Förra veckan när jag loggade in på min bokning såg jag att Thai Airways avbokat hela mitt flyg och flyttat mig till ett senare flyg, utan att meddela någonting. Hade jag inte loggat in och sett det så hade jag inte vetat. Men det var okej. Men idag ringde min telefon imorse, och det var KLM som ringde. De meddelade att de bokat om hela min flygrutt pga flygplansbyte eller något liknande.

Så istället för att flyga Krabi – Bangkok (Thair Airways), Bangkok – Amsterdam (KLM) och Amsterdam – Helsingfors (KLM) och landa 20.3 kl.23:55 så kommer jag att flyga Krabi – Bangkok (Thai Airways), Bangkok – Hong Kong (Cathay Pacific) och Hong Kong – Helsingfors (Finnair) och landar 21.3 kl.06.20

För detta besvär ska jag få 75€ kompensation, alltså nästan ingenting, inte ens 10% av biljettpriset. Men ja, vad kan man göra. Kommer ju hem i alla fall.

Thailand, del 59

Förra veckan hade jag tid för två helt nya upplevelser för mig.

För det första körde jag go cart för första gången. Vi hade teamdag och gick först och besökte lokala karting banan i Ao Nang och körde c. 10 minuter i full fart runt banan. Jag var lite rädd i början, men när man blev van med bilen och banan kunde man ha lite högre fart och det var riktigt roligt att få testa på!

För det andra var jag första gången och tittade på en Muay Thai match! Det vill säga Thaiboxning, en thailändska fullkontakts kampsport. Jag hade tjatat på min kollega Robert hela säsongen att jag vill gå och se en match, och det blev aldrig av, men nu hade vi sista chansen så vi tog den. Vi köpte biljetter för 700THB och gick och tittade på en match. Eller det var egentligen 7 matcher under kvällen som vi såg. En thaiboxningsmatch går under fem ronder (varje rond är 3 minuter) och reglerna tillåter slag, sparkar, kast, knän och även armbågar med full kraft och utan andra skydd än handskar, tandskydd och suspensoar. Det låter som en ganska rå sport, och egentligen är det det också. Det var bara de superduktiga domarna som särade på de tävlande alltid nu och då.  Det var nästan magiskt att gå och se på en match för det är så traditionellt i Thailand. Det är egna ritualer som ingår i matcherna och det var kul att se det med egna ögon. Följande är lånat från Wikipedia:

”Kampsporten har sitt ursprung från den forntida thailändska arméns närstridssystem, kallat Muay Boran.

I Thailand omges tävlingarna av ritualer, som att de tävlande framför en dans före matchen som sedan ackompanjeras av thailändsk musik. Denna dans kallas ram muay (boxardans). Under dansen har thaiboxarna en huvudbonad som kallas för Mong Kong, vilken till formen påminner lite om en tennisracket utan nät. Dansen som utförs syftar dels till att driva bort onda andar, dels till att hedra boxarnas läromästare.

En annan ritual som utförs före matchen är wai kru, där boxaren hedrar sin kung, sin gud och sin tränare genom att går tre varv runt boxningsringen och sedan buga tre gånger.”

Thailand, del 57

Några bilder från min minisemester på Koh Kradan

Min fina bungalow precis på stranden

Stranden utanför min bungalow

Hotellet

Kritvit sand

Paradiset

Stigen jag gick längd med till andra sidan ön

Viewpoint på västkusten

Ensam bänk uppe vid Viewpoint

Sunset Beach

Solnedgång på Sunset Beach

Snorkling

Soluppgång vid stranden utanför min bungalow

Total avkoppling i paradiset.

Koh Kradan

Sydost om Koh Lanta ligger 3 paradisöar som jag velat besöka. Koh Mook, Koh Ngai och Koh Kradan. Koh Mook fick jag besöka redan under mina första veckor här, då jag följde med Raya Divers på deras utflykt till Emerald Cave – Smaragdgrottan.

I början av detta år fick jag även möjlighet att besöka Koh Ngai och var imponerad av det paradiset som öppnade sig där. Så endast Koh Kradan återstod. Tills i förrgår. Jag fick passligt nog en och en halv dag ledigt i sträck och kunde boka in mig en natt på Koh Kradan.

Kl.10:30 på lördag gick min båt från Koh Lanta, och ungefär 2 timmar senare checkade jag in på mitt hotell, Koh Kradan Beach Resort. Hotellet har tre olika typer av rum/bungalows; en vanlig bungalow för 2000THB per natt, en bungalow nära stranden för 2700THB och en bungalow vid stranden för 4000THB. Den billigaste typen var utsåld så jag bokade en bungalow nära stranden för 2700THB. Men när jag kom fram så gav de mig en bungalow vid straden, alltså den dyrare bungalown helt gratis!  Inte illa. Visste inte så mycket om hotellet så hade inte så höga förväntningar, men redan när jag steg på framterassen av min bungalow var jag nöjd. Där fanns två bekväma stolar där man kunde sitta och blicka ut över det ljusturkosa havet. Min bungalow låg bokstavligen 5 meter från stranden.

Även inne var bungalown charmig, inte den nyaste eller lyxigaste, men mysig. Duschen till exempel var halvt utomhus. Det gick en bakdörr ut från rummet till badrummet. Det var tak på, men man fick ändå en känsla av att man var ute, och det var annorlunda men fint.

Det första jag gjorde var att jag tog en promenad längs stranden, beundrade denna nya omgivning. Paradisön. Sedan gick jag tillbaka, tog lunch på hotellet och gick till rummet för att koppla av lite. När det började närma sig kväll, packade jag ihop en liten ryggsäck och gick iväg för att försöka hitta fram till Sunset beach, som ligger på andra sidan ön för att ta mig ett dopp och för att kunna beundra det som stranden fått sitt namn efter – solnedgången.

Jag frågade receptionisten om väg, vilket var bra, för annars hade jag nog trott att det var fel väg. Jag gick längs med en stig mitt i djungeln, helt ensam och det enda som fick mig att fortsätta var att jag visste att det skulle komma ett hotell längs vägen, och vägen var stor nog att köra längs med – det närmaste man kommer till en väg på hela ön då det inte finns några vägar och inga bilar på ön. Jag gick fram en liten bit och kom fram till Paradise Lost hotellet. Därifrån var det en liten skylt som pekade in mitt i skogen längs en liten lerväg. Här tvekade jag för andra gången men fortsatte ändå. Jag gick längs en liten liten stig, mitt i djungeln och det var varmt. Jag svettades och tackade mig själv för att jag packat med vatten. Men när jag hade gått upp för en liten backe och kom högst upp på kullen blev jag belönad med en frisk havsvind och en vacker utsikt. Det fanns en liten stig som gick vidare till Viewpoint, en liten utkiks plats med en ensam bänk på, och vidare framåt fortsatte stigen ner för trappor efter vilka stigen fortsatte ner till stranden. En fin strand, tyst, lugn ja nästan som en hemlighet. När jag kom ner var det två andra par där, och vi nickade mot varandra med ett litet leende som för att ordlöst säga ”Vi delar på denna hemlighet”.

Jag badade lite, och blev kvar för att beundra solnedgången och tog mig sedan tillbaka längs stigen till andra sidan ön till mitt hotell innan det blev mörkt. Jag la mig i sängen på mitt rum och läste en bra bok tills hungern började göra sig påmind. Brevid mitt hotell fanns Sevenseas Resort, ett fint hotell som jag hört mycket om och som jag ville se, så jag bestämde mig för att gå och äta middag där. Jag fixade mig klar, la på mig en klänning och gick hundra meter längs stranden till det andra hotellet.

Jag satt länge och njöt av middagen, beställde även efterrätt. Till sist betalade jag den dyra notan och gick tillbaka till mitt hotell för att njuta av resten av kvällen med choklad och min bok.

Nästa morgon var jag ju ledig men tog ingen sovmorgon, tvärtom. Hade väckning kl.06.00 för att ta mig upp och kolla soluppgången. Har man en fin bungalow på östkusten av en paradisö som dessutom ligger alldeles vid stranden så kan man inte missa att se soluppgången. Så tog mig upp, la på mig en tröja och gick 5 meter ner till stranden där jag satte mig på en gammal trädstam, och väntade. Himlen var rosa, men solen hade inte kommit upp än. Det var bara jag, några andra och några strandhundar som var där. Sakta men säkert gick solen upp i tystnad och det var så sjukt avslappnande, ja det var nästan som terapi.

När solen gått upp åt jag frukost på hotellet och lånade sedan snorkelmask och simfötter från hotellbutiken. Koh Kradan är kännt för att ha fina korallrev strax utanför stranden och det ville jag inte missa, så jag tog på mig badkläder, snorkeln och simfötterna och begav mig ut och snorkla lite. Jag behövde inte simma längre än 20 meter innan jag kom fram till korallreven och var helt plötsligt omringad av en massa fiskar. De simmade runt mig, och verkade intresserade av att ta en titt på vem eller vad jag var. Ett stim med fiskar kom så nära min mask och bara glodde på mig att jag log lite, men den påföljden att jag fick vatten in i snorkeln och var tvungen att tömma den. Jag snorklade en god stund och såg bland annat en jätte sjöstjärna och en liten muräna.

Jag tog mig tillbaka till land då jag blev trött, och satte mig sedan ute på en av stolarna på terassen, läste min bok och bara njöt. Lite senare var det dags att checka ut, men hade tid kvar tills båten skulle hämta mig igen så jag la handduken på stranden och bara kopplade av helt. Lyssnade på fågelsång, båtarna som passerade och vågorna som slog in mot stranden och jag kände mig rätt nöjd med livet.

%d bloggare gillar detta: