Tesla 12 månader

Idag fyller Tesla ett helt år, helt ofattbart! Jag ser helt allvarligt ingen större skillnad på henne från det att hon kom till oss som 4 månader gammal.

Men sättet och lynnet har ändrat förstås. Hon är såklart fortfarande valp, vill leka hela tiden, blir uttråkad snabbt och brukar få busattacker speciellt på kvällarna och då springer hon runt, runt, men hon älskar uppmärksamhet, är svartsjuk ibland och är väldigt kelsugen.

Hennes päls och framför allt öron är fortfarande något av det mjukaste jag känt och mitt hjärta smälter varje gång hon kryper upp i famnen. Älskar henne så otroligt mycket! ❤️

På sin 1-årsdag fick hon extra uppmärksamhet, en lång promenad i det fina vädret, en födelsedagstårta bestående av kycklingköttbullar och naturell yoghurt, och en leksak hon hade sönder på cirka 10 minuter.

Tesla har inte ännu fått vinterpäls så hon får ha en regnjacka på när vi är ute. Hon har inte likadan varm dubblapäls som Bentley så får se om hon alls får en tillräckligt tjock päls, troligtvis kör vi med vinterjacka hela vintern som förra vintern.

Tesla har både halsband och sele, men vi använder mest sele, för hon drar ganska mycket ibland. Vi tränar fortfarande på att sitta still när bilar kör förbi oss när vi är ute och gå. Det går bättre hela tiden men joggare och cyklister är svåra att låta bli tycker Tesla.

Tur så har vi många, många år framför oss med den här lilla flickan!

Vad jag önskar mig i födelsedagspresent och julklapp

1. Presentkort till min frissa, Davini skönhetssalong i Ekenäs. Frissa är något som behövs med jämna mellanrum men som jag nästan aldrig unnar mig själv annars // 2. Nya spotlights till vardagsrummet. De som lyser vid fönstret förnyade vi ju ifjol eller året innan och nu skulle jag gärna förnya de två som lyser mot takkan/eldstaden. Gärna i svart också, för lite kontrast. Dessa finns på K-rauta för 24,95€ styck. // 3. Nya hemmabyxor. Varför, VARFÖR går de alltid sönder i skrevet? Dessa från Zalando Essentials är sköna och är gjorda av hållbart bomull. // 4. En ANVÄND Ikea Kallax/Expedit bokhylla med 2×4 hyllor. Skulle vilja göra om lite i flickornas rum och tror den här kunde vara bra där. Vill ABSOLUT INTE ha en ny då man får en använd för 20-30€. // 5. De här Sagaform Oval Oak Hands salladsbesticken har jag letat efter i flera år. Så fin design! // 6. En ordentlig glasskopa. Har för mig att om jag hade en bra glasskopa att jag skulle äntligen få till den perfekta glassbollen och skulle kunna göra fina glassportioner. Vet inte om det kommer hända men känns ändå som om det fattas en glasskopa från köksutrustningen. // 7. En till sport-BH. Har två men det vill inte räcka då jag dagligen använder dem när jag är ut med hundarna och i stallet. // 8. Presentkort, t.ex. Netflix eller Spotify. Beställer både på Spotify och Netflix men har superdåligt samvete över att lägga pengar på något sådant varje månad, men vill samtidigt inte leva utan någondera. // 9. En Daniel Wellington klocka med stor urtavla och svarta läderremmar. Alltså precis likadan som den jag haft men som gick sönder.

Ja, det är sant! Jag fyller år snart, vad roligt! Har funderat ut lite grejer som jag gärna skulle vilja ha och listat dem här ovanför. Förutom det här blir jag ju alltid glad av upplevelser, överraskningar, vinkurser, middag på någon restaurang, en flaska skumpa, hemgjorda presentkort och så bortåt. Hellre upplevelser än saker jag inte behöver helt enkelt.

Ramazzotti @ Hartwall Areena 15.10.2019

En vecka sedan fick jag uppleva något alldeles speciellt. Det var äntligen dags för en konsert jag bokat ett helt år innan. Nämligen Eros Ramazzotti. Jag medger att Ramazzotti inte är någon jag lyssnar på dagligen, men ändå är han en legend för mig, och hans låtar är klassiker. Kommer ihåg hans låtar ända sedan barndomen och som jag lyssnat på sedan dess. Hans låtar blir aldrig gamla, de går aldrig ur modet. Min syster råkar också vara ett fan av Ramazzotti så jag frågade om hon ville komma med mig, och det ville hon.

Så på tisdag var det dags. Vi började kvällen med att plocka fram min systers Ramazzotti cd och spela upp gamla favoriter innan det var dags att åka till Hartwall Arenan. Vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men inte var det en italiensk rockstjärna som tog över hela arenan och publiken! Vi hade så sjukt bra platser. Jag trodde ärligt att jag hade bokat platser i övre läktaren, så jag höll på att tappa hakan när vi blev visade våra platser alldeles brevid scenen. Vid låt fyra blev jag redan tårögd och rörd av känslan och storheten av det hela. En legend som sjunger live och man får uppleva det precis brevid scenen på rad sju – drömmen.

Ramazzottis publik var i övre medelåldern och innan konserten dracks det rödvin och champagne, men trots att jag kände mig ung i publiken, och bara drack en seven-up, var jag lika tagen som alla andra. Ramazzotti försökte få med hela publiken, men finländarna var som vanligt sega att värma upp. Längs konserten fick folk som tur mer feeling och till slut trängdes folk vid scenen trots att säkerhetsvakterna försökte dämpa stämningen. Italienarna bakom oss sjöng med i låtarna och till slut stod alla upp, klappade med, applåderade och skrek med där det gick.

Det var akustisk gitarr, elgitarrsolon, och lugnare tempo med endast piano. Det var klassiker som ”Piu’ Bella Cosa” och ”Cose Della Vita” som spelades blandat med nyare och för mig okända låtar, men favoriterna just den där kvällen blev ändå de lite äldre låtarna ”Quanto Amore Sei”, ”Un’ Altra Te”, ”L’aurora” och ”Il Ritmo Della Passione”. Det var en otrolig upplevelse, vilken rockstjärna! Jag var hes efteråt när vi gick till taxikön, och det är väl alltid ett tecken på en bra konsert?

Sedan dess har Ramazottis låtar spelat i huvudet flera gånger om dagen.

Poème

Det har gått en vecka sedan ännu en fyrbent blev en del av den här familjen. Fast han bor i stallet hos grannen, och inte hemma hos oss, hehe. Han heter officiellt Runaway, men vi kallar honom Runo.

Finska: Runo [ˈruno] / Engelska: poem [/ˈpoʊ̯əm/] / Franska: poème m. [\pɔ.ɛm\]

Runo är 12 år gammal, alltså i sina bästa år nästan. Runo är av rasen Oldenburg och han är född i Tyskland. Runo kom till Finland från Baltikum när han var 7 år gammal. I Finland har han sedan tävlat i hoppning. Efter det har han haft lite otur i livet och det här är faktiskt hans fjärde (!) hem i år, stackarn 😭. Men nu ska han få bli hos oss så länge som möjligt. ❤️

Hans karriär som hopphäst märks på hans ben, och vi kommer inte hoppa med honom längre, hans ben skulle inte hålla sådant. Istället ska vi rida dressyr och rida ut i terrängen. Men först ska vi bygga upp hans kondis och hans muskler som han tappat de senaste månaderna. Vi tar det sakta men säkert, vänjer honom i nya saker, vid ny mat osv. Han är supersnäll till lynnet som tur så jag förespår inte några problem i hanteringen.

Det känns fortfarande spännande och nervöst med egen häst, med all det ansvaret det innebär. Men jag kommer ihåg att det kännts lika pirrigt med båda hundarna när de kom till oss. Som en skräckblandad förtjusning. Som om man vill skratta och ropa ”vad fan har jag gjort” samtidigt.

Första veckan har i alla fall gått bra, och vi hoppas det fortsätter i samma spår.

Den svåra processen att köpa en häst 🐎

Ända sen barnsben har jag drömt om en egen häst. Har ridit sen jag var 10-11 år gammal, men det har aldrig funnits möjlighet för egen häst. Hösten 2018 började jag dock längta igen. Jag hade börjat rida igen efter en lång paus och det var så härligt, ändå räckte det inte på något sätt.

Jag började tänk på hur kort livet är och att om man vill någonting så måste man göra sitt yttersta för att det ska hända, att ens framtid ligger i en egna händer. Det jag absolut inte ville ångra som gammal, var att aldrig ha haft en egenhäst. Jag har rest, haft hundar, hittat kärleken men aldrig ägt en häst. Det kanske är en världslig sak för någon, men inom top 5 livsmål för mig.

Så jag letade. Bläddrade försiktigt genom annonser i ett år innan jag hittade en häst jag ville köpa. Jag provred honom, förhandlade priset, säkrade stallplats och köpte utrustning så allting skulle vara klart när han kom. Men så fyra dagar innan köpgranskningen meddelades det att ägaren inte går med på en köpgranskning. Som tur kunde jag i det sammanhanget hålla förnuftet före känslorna och jag förstod vilken risk det skulle vara att köpa en häst utan köpgranskning. Vet inte vad ägaren riktigt trodde, men det är ju verkligen alarmerande att motsätta sig en köpgranskning? Det får mig att känna att det måste vara något stort underliggande fel på hästen? Så jag fick gå vidare, utan häst.

Så provred jag en andra häst, men vi klickade inte. Provred en tredje häst, en häst som jag såg potential i, men när jag höll på att boka köpgranskning meddelade ägaren att hon inte var redo att skiljas från hästen trots allt. Höll på att ge upp hoppet med dessa oärliga och otänksamma hästförsäljarna..

Bokade en fjärde provridning, och en femte till samma dag, men dagen innan blev den där femte hästen såld. Det var en relativt lång väg till den fjärde provridningen så jag ville gärna boka in flera till samma dag när vi nu en gång var i gång. Dagen innan fick jag som tur ännu inbokat en ny provridning på en sjätte häst.

Den fjärde hästen hade potential men hon var kanske aningen för svår för mig. Den sjätte hästen igen, som jag hade bokat dagen innan, var perfekt. Det klickade direkt när jag red honom. Han var lätt att rida, han var kunnig och han hade bra gångarter som var lätta att sitta i men efter alla motgångar vågade jag knappt hoppas längre.

Förhandlade ändå priset på honom och bokade in köpgranskning. Men, några dagar innan köpgranskningen hade hela hästflocken rymt från hagen och han hade tydligen gjort sig illa för köpgranskningen visade riktigt usla resultat. Så usla, att veterinären rekommenderade att avbryta köpgranskningen, låta hästen läka och så prova igen. Det blev två väldigt långa veckor av förväntan. De flesta hade säkert gett upp hoppet och letat vidare, men det var något i den här hästen som fick mig att vela prova på nytt. Så efter två långa veckor bokade vi in en ny köpgranskning.

Den nya köpgranskningen var i måndags, i förrgår alltså och veterinären hade väldigt goda nyheter, han var i bättre skick än jag hade kunnat tro. Visst, han har inte fått så bra vård han borde ha fått de senaste fyra månaderna men med rätt vård, rätt motion, rätt mat och kärlek ska han bli bra. Jag ser så stort potential i honom. Så jag förhandlade priset ytterligare och så var det klart. Händerna, och sedan hela jag började skaka när det var dags att skriva under och jag klarade inte av att skriva sms till Jani efteråt utan jag var tvungen att ringa. Var så nervös/glad att jag t.o.m. fick genast halsbränna 😂

Fick hem honom samma dag, eller han står i grannens stall men jag kan se honom från vårt sovrumsfönster så det känns verkligen som att ha honom hemma ❤️

Jag kan inte tro att det är sant. Efter många om och men har jag en egen häst. Overkligt. Hade aldrig kunnat tro vilken svår och lång process det skulle bli att hitta rätt häst och få alla rätta bitar att falla på plats. Ska uppdatera om hur det går och berätta mer om honom snart! 🐴

Borgbacken

Igår var det dags för vår årliga Borgbacken-dag med Janis familj. De besöker Borgbacken alltid på hösten, då det är mindre folk igång, inte så varmt och inga köer till attraktionerna. Om man ber snällt kan man t.ex. få åka samma attraktion flere gånger i rad om ingen annan står i kö, hur bra?!

I år hade de lovat regn och kallt just den dagen vi hade tänkt åka, men som tur fick flickorna oss övertalade att åka ändå, för solen sken nästan hela tiden, och kallt hade vi inte då vi klätt på oss ordentligt. Jag hade tjocka strumpbyxor, jeans, polotröja, vinterjacka, mössa och vantar och det var varken för lite eller för mycket.

Vi åkte i många olika attraktioner, men ibland fick jag hoppa över en tur då jag nuförtiden blir ganska lätt åksjuk. Mest gillar jag de berg- och dalbane aktiga attraktionerna, men blir helt svimfärdig av attraktioner som bara snurrar, snurrar, snurrar.

Tesla 11 månader

Idag är tesla 11 månader, snart ett helt år. Visserligen var hon ju äldre än normalt när hon kom till oss men känns ändå som om tiden går så himla fort. I mars när hon kom till oss var hon 4 månader, och har alltså varit mer än hälften av sitt liv hos oss ❤

I mitten av september blev Tesla steriliserad. Äntligen. Hennes första löptid var ju kring midsommar och det var ett projekt att hålla koll på hundarna, hålla dem skilt när vi inte var hemma och att städa upp efter Tesla. Men aldrig mer. Jag var ängslig för beslutet att operera och lite nervös inför operationen, men allting gick väldigt bra.

Jag var med henne när hon blev nersövd och hon la sig snällt ner på filten på golvet brevid mig och somnade. Tyckte det var lite äckligt när hon vaknade när vi sedan lyfte filten upp på bordet, men hon somnade snabbt om. Jag var med henne tills de fick droppen inlagd och så började de raka hennes mage när jag gick. Vi valde titthålsoperation, vilket är dyrare än vanlig öppen operation men skulle enligt information läka snabbare och minska smärtan.

Själva operationen gick bra, blev uppringd av veterinären en och en halv timme senare att allt var klart och att Tesla höll på att vakna. De ville hålla henne kvar på koll i en timme och jag skulle få hämta upp henne lite senare. Det var en yrvaken och vinglig liten hund jag hämtade upp och hon sov hela vägen hem och hemma sov hon ännu i flere timmar. Vi skulle hålla kolla på henne så hon inte frös och så hon inte gjorde sig illa, men hon lugnade ner sig först när hon lagt sig på soffan brevid mig. Där sov hon i några timmar och rörde knappt på sig.

Jag kan verkligen rekommendera titthålsoperation om det bara är möjligt! Tesla var helt, totalt sig själv redan samma kväll! :O Jag som läst om hundar som har ont och det tar över en vecka innan de är sig själva. Två små operationssår har Tesla på magen men det är det enda tecknet på operationen. Hon var sig själv redan samma kväll och vårt största problem därefter har varit att hålla henne stilla så såren ska få läka. Visst fick hon värkmedicin i nästan en vecka, men hon var aldrig sjuk.

Annars hon nu som 11 månader gammal lugnare än när hon kom till oss, men det är klart hon gillar att leka, springa och busa precis som valpar bör. Hon kan kommandon sitt, ligg, ge tass och loss men utöver det har vi inte ”tränat” så mycket. Först när hon kom ville vi att hon skulle få känna sig hemma först, och börja lita på oss och känna sig trygg. Och nu när hon gjort det tycker jag att hon ändrat sig, lugnat ner sig. Något vi borde jobba mera på är inkallning, men det är svårt eftersom hon är så självständig. Väldigt stor skillnad på Berner sennen och Rhodesian ridgeback som vi tror hon är till en stor del. En Berner sennen vill verkligen behaga sin ägare så gott det går, medan en Rhodesian ridgeback kan kanske tänka sig göra det så länge det är intressant och den får nytta av det, t.ex. godis.

Tesla är en så självklar del av familjen nu, skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne ❤

Lunch och kompisar

Jobbade hemifrån idag och kunde därmed träffa min kompis Ida. Vi har länge pratat om att ta en lunch ihop någon gång, och nu var det äntligen en bra tidspunkt!

Vi träffades på KW, en av mina favoritrestauranger. Vi beställde varsin kycklingceasar sallad och det var jättegott. Till efterrätt beställde jag ännu en pannacotta med sorbet. Att utöver den goda maten dessutom få träffa sin kompis och prata ikapp sen sist, vilken lyxlunch!

Babyshower

I lördas var det äntligen dags, min kompis Idas babyshower! Det har varit så svårt att hålla tyst om överraskningen att jag nästan var tvungen att låta bli att höra av mig till Ida överhuvudtaget. Men jag klarade det, vi klarade det, och resultatet var en härlig liten babyshower.

Nästan alla Idas bästa kompisar (förutom några som fick förhinder) var på plats. Idas syster och jag var först på plats och började fixa klart allting. Idas sambo hade lurat iväg henne på ärenden så vi kunde vara hemma hos dem och laga allting. Fixade dekorationerna, lekarna, maten och gåvobord. Fler och fler kompisar började komma och vi var alla så nervösa för hur Ida skulle reagera. Skulle hon bli arg? Helt förståeligt. Skulle hon bli shockad? Högst troligtvis. Skulle hon bli glad? Hoppas det. Hade hon anat något på förhand?

När Idas bil körde in på gården släckte vi lamporna och gömde oss i sovrummet och när hon kom in överraskade vi henne så att hon blev alldeles rörd! Det var så fint att se hennes reaktion, och hon blev inte arg alls, haha. Hon hade inte heller anat något på förhand, som tur!

Så satte vi igång med att äta och prata och mingla. Några roliga gissningslekar spelade vi också, och det var en ganska lyckad babyshower måste jag säga!

%d bloggare gillar detta: