Olagligt

Jag var på arbetsintervjurunda nr.2 igår, och det gick bra. Bättre än förra gången i alla fall. Kvinnan som intervjuade mig var avslappnad och snäll vilket gjorde att jag kunde vara mig själv tror jag. Det är hon som ska bli min förman, ifall jag får jobbet. Hon sa att det kan hända att de hinner meddela först efter påsk. Så nu ska man sitta hela påsken och vara nervös för beslutet. Intervjun tog en hel timme, men det gick snabbt. Hon frågade frågor men mest berättade hon om jobbet och arbetsplatsen. Mot slutet av intervjun sa hon ”Nu kommer jag att fråga sådana frågor som vi enligt Finlands lag inte får fråga. Så om du inte vill svara på någon fråga är det bara att säga till.” Jag blev först lite häpen och undrade vadför slags frågor hon skulle ställa, men det var lugnt, hon frågade bara om mitt personliga liv – alltså om min pojkvän, vårt förhållande, mina syskon, var de bor osv. Det var alltså inte så farligt men – får de göra så där? Jag menar det var ju ganska taktiskt att säga att jag inte behöver svara på frågorna, men skulle de verkligen ha tyckt att det var okej om jag skulle ha svarat att jag inte vill svara?

Random fakta: Den konstigaste frågan jag blivit ställd under en arbetsintervju är om jag är höjdrädd.

Jobb nr.1 som jag var på arbetsintervju till förra veckan, lovade meddela denna vecka om beslutet. Spännande! 

Shopping for summer

Jag lovade mig själv att inte köpa sommarkläder förrän snön smält men… nu var det kört. Jag menar vad kan vara roligare än att sitta en skön lördag morgon och surfa igenom online butiker och se på kläder? Jaa, förutom att det inte alltid går att ”bara se”. Har nu beställt 3 par sommarklänningar och ett par byxor. Oops. Till mitt försvar kan jag säga att det ändå blev ganska förmånligt, så jag ska försöka förlåta mig själv. Paketet ska komma nästa vecka. Nu undrara jag bara vad gör jag med 3 sommarklänningar i mars/april när det fortfarande är snö ute??

Suck.

Tro det eller ej

Men ni minns den senaste arbetsintervjun jag berättade om? Jag blev just bjuden til intervjurunda nr.2! Det skulle jag aldrig ha trott, och det här säger jag inte för att fiska komplimanger eller något sånt. Jag skulle allvarligt ha kunna slå vad om att jag inte skulle bli bjuden! Det var den värsta arbetsintervjun jag varit med om. När jag såg vem det var som ringde var jag redan beredd på det värsta. Men tydligen lyckades jag genom min nervositet ge en någolunda bra bild av mig själv, eller så tyckte hon så synd om mig att jag slapp vidare, vem vet. På måndag 29.3 kl.11 ska jag alltså tillbaka på nästa möte, nu med kontorschefen. Hoppas jag kan hålla mina nerver den här gången.

Idag var jag en sväng till Skåldö för att föra något jätte viktigt arbetsredskap åt min far som han glömt hemma. Han håller på att renovera någon stuga där. På vägen dit hann jag just och just till färjan (nog för att den går med typ 15 minuter mellanrum men..), bommen var redan halvvägs nere när jag kom rusande med bilen. Som tur såg den snälla färjföraren mig och lyfte bommen så jag slapp med. Jag vinkade glatt åt honom medan de andra passagerarna såg mindre roade ut. På färjan på vägen hem satt det en katt i bilen brevid. Den såg livrädd ut. Varje gång det hördes ett ljud eller varje gång färjan skakade satt den ner huvudet och såg ut som om den var på väg att spy. Stackars katt.

Roliga samtal och en resa till Skåldö, inte så tokiga aktiviteter på ännu en dag hemma i väntan på arbete. Ja, och så var jag ju på vattengymnastik imorse.

Bokstavligen missnöjd

Kom just hem från arbetsintervju nr. 2. Den gickinte bra kan jag säga. Det var mer som ett förhör än en intervju. De ställde massa svåra frågor som alla liknade varandra med endast små skillnader i frågeställningen. Det slutade med att jag blev så nervös att jag bokstavligen kände svetten rinna ner för ryggen, och mina händer började svettas. Jag stammade nästan, repeterade allt jag redan sagt och kunde mittiallt inte prata finska mera. Ööh var det mest använda ordet under dessa 40 minuter. Nå allt det här ledde ju till att jag låste mig totalt och fick ingenting smart sagt. Helvete. Jag kände mig som om jag var 14 år  och min mamma förhörde mig om något jag gjort. Jag kände mig som om jag skulle ha ett svårt prov jag inte läst till. Inom en vecka ska man få veta om man blivit bjuden till intervjurunda nr.2 …vilket jag garanterat inte blir. Skit. Jag är så missnöjd och så besviken på mig själv. Jag brukar kunna hålla mina nerver, men nej, inte nu.

Har som tur 7 andra arbetsansökningar inne just nu som jag väntar att höra ifrån.

Så var den

arbetsintervjun avklarad. Allt gick smärtfritt. Jag körde till Helsingfors, parkerade bilen, hittade stället. Efter 10 minuter var jag färdig. 10 minuter! Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag själv tycker mötet gick bra. Jag fick en bra känsla av jobbet och människorna där, och jag tycker jag gav en bra bild av mig själv. De sa att jag i alla fall har rätt attityd – whatever that means. I slutet av nästa vecka ska man få veta om man blir erbjuden jobbet eller inte.

På vägen hem ringde telefonen (jag vet man ska inte tala i telefon när man kör…) och det var ett annat ställe som ville bjuda mig på arbetsintervju! Vilket var överraskande redan i sig eftersom det var den arbetsansökan jag skickade in igår! Det blir alltså en till färd till Helsingfors imoron kl.10. Först tycks ingenting hända på arbetsfronten och sen ska man ha två arbetsintervjuer på två dagar, wierd. Jobb nummer 2 skulle vara en tillfällig position till April 2011.

Får se hur det går imoron.

A day like today

Idag var det väckning på morgonen för att hinna till simhallen före den fylls med människor. Men när vi kom fram var parkeringsplatsen nästan full av bilar, konstigt nog. Varifrån hade alla dessa människor kommit? (Vi brukar vara två mornar i veckan och simma och det brukar nästan vara bara vi) Och sen efter en stund plötsligt, var vi nästan ensamma igen, konstigt. Det är så skönt att simma på morgonen och sen relaxa i ångbastun, man mår bra hela dagen. Detta fungera ju förstås bara när man är i jakt på arbetsplats och inte har något annat vettigt att göra på dagarna. På tal om, börjar jag bli lite nervös för min abretsintervju imorgon. Platsen skulle vara perfekt för mig, och jag vill så ha jobbet. Jag vill jag vill jag vill. Under tiden som jag söker fastanställning har jag tagit emot ett deltidsarbete. Det hjälper inte min ekonomi, men jag slipper en massa psykiska problem som uppstår när man bara sitter hemma och fyller i arbetsansökningar.

För tillfället fyller jag mina dagar med simhallsbesök, brothers & sisters, blogg och arbetsansökningar. Många tycker säkert att det är najs att inte behöva göra något, men jag är inte en sån människa. Jag behöver få jobba. Inte för att jag skulle få tråkigt om dagarna, men jag känner mig faktist skyldig när jag bara sitter hemma och alla andra (så känns det) jobbar. Nog för att jag garanterat kommer att gnälla sen när (om) jag får ett jobb och allt jag vill göra är ligga kvar i sängen.

Dagens saldo (hittils): 2 timmars simhallsbesök, 1 ifylld arbetsansökan, 3 lästa bloggar, 1 skrivet blogginlägg och 3 avsnitt av brothers & sisters.

Working girl?

Jag är, som jag skrivit i min presentation, i jakt på arbetsplats. Jag har skickat ansökningar till ett flertal ställen och de flesta har gett det gemensamma svaret nej. MEN idag ringe en man och bjöd mig på arbetsintervju! Jag blev väldigt överraskad eftersom jag hade skickat in ansökningen i december/januari och jag hade ärligt sagt glömt hela stället eftersom när jag inte hade hört nåt räknade jag med att jag inte fått jobbet. Och jo jag vet, en intervju betyder ju inget säkert ännu men det lyfte mitt humör i alla fall. Jag vill inte ännu säga vad arbetet skulle vara för jag vill inte jinxa det, men kan säga att det skulle vara ett jobb inom min bransch. Onsdagen 24.3 kl.15.00 har jag arbetsintervju i Helsingfors – önska mig lycka till! Ser fram emot det.

%d bloggare gillar detta: